Allan Ollonberg på Ollberga Gård, ja han är en syn för gudar

Ursäkta mig kära vänner, men jag kan inte annat än skratta. Allan har åkt hem, trodde aldrig vi skulle bli av med honom. Elsa fyllde på te fyra gånger, och sandwichen ska vi inte tala om, han glufsade i sig. Ingen vett och etikett där inte!
Jag vill hålla mig väl med grannarna runt omkring i landskapet, men ibland är det svårt.
Han är så infernaliskt nyfiken, och frågade och frågade: vems var den där helikoptern som snurrade här över i förra veckan,? Vad är det för affärer jag håller på med, och när hinner jag skriva mina böcker etc. etc.

Julius Jr. förklarade att det mesta var hemligt i min värld, och att vi har yppandeförbud här på  gården, och så berättade Julius vidare att det spökar här på Hornberga, så nu har Ollonberg något att berätta....
Ögonen stod alldeles stilla i huvudet på honom, och öronen liksom växte varefter Julius berättade om gårdsspöket.

Ni skulle se den gode Allan himself. Två meter lång, smal som en pinne, och iklädd gammaldags golfkostym, med knäbyxor. I tweed, brun och svartrutig, i denna värme. Svarta hornbågade glasögon, lätt vinögd, och små fötter, kanske st. 37, till den längden.... Men han är född Greve, och uppväxt på Fidelkommiset Ollonberga, så adligheten bara dryper om karln.

Vi är helt slut , både Julius Jr. lilla Elsa och jag. Nu har jag bett att hon skall låsa den stora porten, inget mer besök i dag, tack!
Skulle ni se Allan, så säg inte att jag sagt något om honom!!!!!!!!!  En trött HS