Jag ids icke rätta honom, konvalent, säger man så i småland tänker jag elakt för mig själv.
C-J har föreslagit mig att jag ska skriva på min påbörjade roman som jag har gett arbetsnamnet "BRON", och plockat fram mina idépärmar och datorn och lite kladdar.
Okej då! jag ska ge er introt eller anslaget som vi manusskrivare säger.
Läs det och begrunda om ni vill läsa mer, för den är mycket spännande och ganska läskig. Lova bara att inte säga ett ord om detta till Lars v T om ni av en händelse skulle råka honom, för då kommer han att sno min hela story. Han är sån mina vänner!
Nu startar vi upp tycker jag:
Det duggregnar, blåser lätt, från fönstret på andra våningen slår en trasig fönsterlucka mot den gamla gråbruna fasaden. En kvinna står lutad med armbågarna på fönsterkarmen, klädd i morgonrockdenna julaftonskväll.
Hon ser det lilla fyrkantiga torget nedanför, med det stängda bageriet på höger sida, och den stängda pizzerian på den vänstra. Hon ser upp mot den mörka himlen, där hon mellan hustaken kan skymta ett och annat ljussken som små prickar som glider fram.Vilket betyder att det fortfarande startar och landar flygplan på den närliggande flygplatsen.
Hon fäster blicken på de uppsatta klockor och girlanger som hängts upp över torget som i ett kryss. De glittrar och rör sig sakta fram och tillbaka av vinden.
I de flesta fönster runt torget är fönsterluckorna stängda, men hon kan se då hon lutar sig ut att till höger om henne lyser det några levande ljus. Nyfiken försöker hon se in, men anar mer än ser ett bord eller altare, hon ser en mänsklig skugga dra förbi fönstret, och uppfattar en doft, en sötaktig konstig doft, innan de gamla fönsterluckorna åker igen med en smäll.
Mitt emot henne ligger kyrkan. Stora bruna dörrar i mörkbrunt trä, rikt ornamentwrade, som är stängda, men ett svagt brus från orgelmusik hörs därifrån.
Kvinnan med morgonrocken försvinner för ett ögonblick från fönstret, men är strax tillbaka med en cigarett i handen, och ser nu att kyrkportarna nu står öppna.
Det strålar av ljus därinne, och hon ser hur församlingen står upp i bänkraderna medan en kör stämmer upp, och en procession av vitklädda människor rör sig längst inne i den del som ligger i dunkel. Musiken och sången tilltar i styrka , och hon blir så tagen där hon står så cigaretten lämnar hennes hand och singlar ner på den våta och svarta asfalten .
Längst fram i den procession som nu sakta kommer i kyrkans mittgång går en präst som bär Jesusbarnet i sina händer, och vilar på en bädd av halm. Efter honom kommer flera präster med rökelsekrus i händerna, och dess rök virvlar sakta upp i små spiraler då de sakta svänger dem fram och tillbaka. Sist kommer de vitklädda barnen med palmblad i händerna.
Helt stilla sår kvinnan med morgonrocken i sitt fönster och ser skådespelet.Prästen är nu framme vid den öppna porten, han tar ett steg ut på den blöta stentrappan, håller upp Jesusbarnet mot henne, och för ett ögonblick möts deras ögon, och hon känner sig svinfärdig, det snurrar i hennes huvud, och hon får svårt att fokusera blicken.
Prästen vänder sig sakta om och hela processionen fortsätter in mot höger, utom synhåll för henne. Portarna slår sakta igen och hon drar sig tillbaka in i våningen, fönsterluckorna slås igen och plötsligt vilar hela fasaden. i mörker.
Detta är anslaget, vad tycker ni?
Nästa scen är ute på ön, och det är en vacker majdag, och ett följe med begravningsgäster skall åka från kyrkan på ön , över bron till Värdshuset vid brofästet på fastlandet, men det som då händer är att brojäveln hänger sig, och där står de på rad i sina bilar, och på fastlandsidan står Karin Östergren , husmor på Värdshuset och ser detta, samtidgt som hon blir aningen stressad då hennes personal redan lagt upp landgångarna med bla. räkor med maionnais, hur länge kan de stå där undrar Karin ?Utan att ta skada, och hur länge ska brojäveln vara trasig?
Känner jag för det så berättar jag mer senare!
Nu ska jag dricka mitt kvällste med sönerna, och så tidigt i säng säger alla!!!!!!!HS
