Vilken kväll det blev, vilken formidabel middag som avnjöts just på de skattebetalares pengar, som inte skulle ha råd att avnjutit detta magnifika , storslagna middagsbord på Stora hotellet.
Där stöttes det och blöttes under den långa sittningen, och Domprosten blev full och tvingades vomera i den för avsedda toilettrummet, ja det påstods det iallafall av Viggo som inte kan hålla sin trut i något sammanhang!
Vi andra kom fram till att någon kopierat mitt manus och försökt att på detta sätt få mig. Grevinnan Honorine Stiernspetz att verka vara såväl en mördare som manusskrivare??????? Jag säger som Rubie: Vafalls???? Här skall det skipas rättvisa, och hur längre tiden gick och ju flera tomma "Gula Änkan" flaskor det stod på bordet, desto briljantare blev sätten att hitta de äkta mördarna.
Vid tretiden inatt så kom kommandogruppen på ön in i matsalen som då för länge sedan stängt för övriga gäster, och meddelade följande: En man från ön hade gripits och erkänt redan att han var den som tagit dessa män av daga, och det redan innan DNA bevisningen var klar????? Hur dum får man vara tänkte jag, och så hade då icke jag skrivit i mitt manus!!!!!!!!!!!!
De kanske inte blir så intelligenta av att vistas på en ö ???????? Nåväl, det blev ett mycket uppsluppet avslut på hela detta dygn, och när klockan slog fem så tog Överkriminalkommisarie Strömlek och hans kollega Wespenström fram sina gamla sablar, korsade dem, och det hela välsignades av den nu skitfulle Kosken Lennartsen, ja ursäkta språket!
Rubina svepte sin silverräv om sig och jag min hermelinrock och så avtågade vi med högburna huvuden ut från matsalen som numera hade förvandlats till en lekstuga för "gubbar". Usch och fy sade vi högt och ogillande. Dessa män i sina fantastiska uniformer är då icke så fina om sanningen ska fram.
Nu ska jag bara faxa över till London att Roger Moore Icke behöver komma . För troligtvis är our mission here completed.
Vi promenerade i sakta mak från Stora hotellet genom den öde staden och i morgondiset såg vi hur stora horder avSidensvansar invaderade trädgårdarnas äppelträd, som bombplan kom de vinande . Det kändes som början på ett nytt anslag till mitt nästa filmmanus. Nu började det smidas planer igen, MEN först en lång vila efter detta äventyr på ön. Godnatt och på återseende hälsar Grevinnan Honorine
Där stöttes det och blöttes under den långa sittningen, och Domprosten blev full och tvingades vomera i den för avsedda toilettrummet, ja det påstods det iallafall av Viggo som inte kan hålla sin trut i något sammanhang!
Vi andra kom fram till att någon kopierat mitt manus och försökt att på detta sätt få mig. Grevinnan Honorine Stiernspetz att verka vara såväl en mördare som manusskrivare??????? Jag säger som Rubie: Vafalls???? Här skall det skipas rättvisa, och hur längre tiden gick och ju flera tomma "Gula Änkan" flaskor det stod på bordet, desto briljantare blev sätten att hitta de äkta mördarna.
Vid tretiden inatt så kom kommandogruppen på ön in i matsalen som då för länge sedan stängt för övriga gäster, och meddelade följande: En man från ön hade gripits och erkänt redan att han var den som tagit dessa män av daga, och det redan innan DNA bevisningen var klar????? Hur dum får man vara tänkte jag, och så hade då icke jag skrivit i mitt manus!!!!!!!!!!!!
De kanske inte blir så intelligenta av att vistas på en ö ???????? Nåväl, det blev ett mycket uppsluppet avslut på hela detta dygn, och när klockan slog fem så tog Överkriminalkommisarie Strömlek och hans kollega Wespenström fram sina gamla sablar, korsade dem, och det hela välsignades av den nu skitfulle Kosken Lennartsen, ja ursäkta språket!
Rubina svepte sin silverräv om sig och jag min hermelinrock och så avtågade vi med högburna huvuden ut från matsalen som numera hade förvandlats till en lekstuga för "gubbar". Usch och fy sade vi högt och ogillande. Dessa män i sina fantastiska uniformer är då icke så fina om sanningen ska fram.
Vi promenerade i sakta mak från Stora hotellet genom den öde staden och i morgondiset såg vi hur stora horder avSidensvansar invaderade trädgårdarnas äppelträd, som bombplan kom de vinande . Det kändes som början på ett nytt anslag till mitt nästa filmmanus. Nu började det smidas planer igen, MEN först en lång vila efter detta äventyr på ön. Godnatt och på återseende hälsar Grevinnan Honorine
