Det var Kosken själv som bjöd på Måndagsfrukost, och jag talade varsamt med honom om att jag inte behöver hans hjälp i att göra ett besök i Finland, och i samtalet med Don Jörner senare i veckan. Han verkade helt oförstående till detta, men jag låtsades inte förstå vad han påstod. Att han hade såväl språket som sin auktoritet på sin sida, men jag tog en en nybakad frasfralla, (överdelen) och lade på lite Herrgårdsost och en dröse med gurkskivor, och mumsade bara vidare, utan att lyssna. Jag vände mig till Allan Ollonberg på min andra sida istället och fråagde hur det var på Ollonberga. Allan drack kaffe i stora klunkar och smaskade ljudligt.
Han är alltid med i det sociala livet. då det vankas mat och dryck, men det vet vi ju redan. Han berättade att lilla Ruth hade fått höstinfluensan och låg hemma i feber.
- Jag brer några extra smörgåsar till Ruth också, så behöver vi inte tänka på lunchen idag.
Jag håller med honom och hjälper till att hyvla ost och breda smör på ett antal frasfrallor, som han snabbt lägger ner i sin medhavda plastkasse.
- Ska du inte be om en kanna nybryggt kaffe också till Ruth?
- Ja, varför inte, då slipper vi också detta idag då Ruth inte alls är kurant.
Jag ber personalen om att få låna en kaffetermos, och när den kommer in på bordet lyser hela Allan som om han vunnit högsta vinsten på en skraplott.Han reser sig , kysser mig på båda kinderna, och kliver med sina långa Allanben ut ur församlingshemmet, medan jag sitter kvar en stund till och ler för mig själv . Tänk så torftigt livet skulle vara här ute på landet utan Greveparet Ollonberg på Ollonberga!
Men nu så är jag hemma igen och ska ta itu med dagens arbete, dvs resa in till stan för att få en ansiktbehandling, manikyr, pedikyr, och så putsa upp och vita till tänderna lite innan lunch. Alltså en helt vanlig dag i mitt enkla liv!
En av Toivos installationer, som står i mitt kök!
Kakorna som Allan Ollonberg glömde!!!!
