Säg inte att Allan är här

Hjärtat dunkar, jag har sprungit från havet, rakt över gatan och in på hotellet Negresco, in i hissen och nu sitter jag här på sängen och bara skakar i hela kroppen!!!!!!!!!!

Vaknade tidigt av att solen lös rakt i ögonen, hoppade in i duschen, fick upp min frukost på rummet. Drack lite franskt te, åt en petit croissante, och sedan gick jag ner till havet, rakt över gatan.

Simmade säkert en timme i det turkosfärgade vattnet, samtidigt som jag mediterade.
När jag klev upp, och drog på mig sarongen, såg jag en gänglig person komma gående emot mig. Och då menar jag gänglig1
Två meter lång minst, stor halmhatt en mycket kort röd och vitrandig frottérock, och så dessa små fötter, som knappt nuddade sanden.

Jag stelanade en sekund av fasa. Det kan väl inte vara ......

Han vinkade åt mitt håll, och lyfte på hatten!

Jo, då så jag hans hornbågade glasögon, det är han.....
ALLAN OLLONBERG!

Jag sprang för livet, och nu sitter jag här med bultande hjärta.....

Hjälp mig!