Jadå, ni har icke läst fel angående tidpunkten!
Inatt runt 02, jag drog upp min rullgardin, och såg då fullmånen , och hur den lös ner över sjön, en sagolik syn, som gjorde mig pigg på lite nattliga äventyr.
Långfärdsskridskorna fick jag av Familjen Langensköild i julpresent, då de sett mig agera tidigare på isen, då iförd salig fars gamla spiskrokar......visserligen handgjorda, meeen en aning gammalmodiga till vår tids livsstil!
Jag satte på mih Varskinnspälsen efter moster Hermine och gick ner till båthuset där jag snörde på mig skridskorna, och så försiktigt ut på bryggan . Jodå, jag hade både isdubbar, lång pinne att mäta isstorleken med samt en fickplunta med varm choklad.
Isdjupet var cirka fem cm, vilket gjorde att jag försiktigt tog några skär och kände plötsligt hur jag bara gled iväg. Det var jag mot världen på något sätt. Det var a little bit windy så jag stod med armarna rakt utsträckta och lät mig föras runt sjön, i min varma och goa vargskinnspäls, och varje gång jag passerade båthuset så tog jag mig en klunk ur fickpluntan!
Det var mäktigt denna känsla av ensamhet, ödslighet, och isens knakande under fötterna. Gubben i månen följde mig noga varv efter varv som för att se till att inget skulle hända mig under det nattliga äventyret...
Ja, så kan det gå till nere på Hornbergasjön mitt i den kalla januarinatten !!!
Just nu ligger jag i min paulun och masserar mina ömmande smalben, ska ringa efter Lilla Elsa som samtidgt med kaffebrickan och morgontidningarna får ta med sig lite av salig fars Tigerbalsam, och smörja in mina ben med, jag är ju icke längre purung, tyvärr, men lova mig en sak kära vänner!
Nämn detta ICKE till mina söner, då blir de galna av oro för sin kära mor hälsar HS
Inatt runt 02, jag drog upp min rullgardin, och såg då fullmånen , och hur den lös ner över sjön, en sagolik syn, som gjorde mig pigg på lite nattliga äventyr.
Långfärdsskridskorna fick jag av Familjen Langensköild i julpresent, då de sett mig agera tidigare på isen, då iförd salig fars gamla spiskrokar......visserligen handgjorda, meeen en aning gammalmodiga till vår tids livsstil!
Jag satte på mih Varskinnspälsen efter moster Hermine och gick ner till båthuset där jag snörde på mig skridskorna, och så försiktigt ut på bryggan . Jodå, jag hade både isdubbar, lång pinne att mäta isstorleken med samt en fickplunta med varm choklad.
Isdjupet var cirka fem cm, vilket gjorde att jag försiktigt tog några skär och kände plötsligt hur jag bara gled iväg. Det var jag mot världen på något sätt. Det var a little bit windy så jag stod med armarna rakt utsträckta och lät mig föras runt sjön, i min varma och goa vargskinnspäls, och varje gång jag passerade båthuset så tog jag mig en klunk ur fickpluntan!
Det var mäktigt denna känsla av ensamhet, ödslighet, och isens knakande under fötterna. Gubben i månen följde mig noga varv efter varv som för att se till att inget skulle hända mig under det nattliga äventyret...
Ja, så kan det gå till nere på Hornbergasjön mitt i den kalla januarinatten !!!
Just nu ligger jag i min paulun och masserar mina ömmande smalben, ska ringa efter Lilla Elsa som samtidgt med kaffebrickan och morgontidningarna får ta med sig lite av salig fars Tigerbalsam, och smörja in mina ben med, jag är ju icke längre purung, tyvärr, men lova mig en sak kära vänner!
