Då jag öppnade dörren på tidiga förmiddagen och stod där i hallen, så kom ett vemod över mig! Skuggorna börjar bli långre nu, och det kändes inomhus att hösten nalkas.
Jag gick en vända runt på gården och blev synnerligen förvånad av det jag såg. Även om vi inte använder den uppfarten, då den ligger på baksidan av gården, så vill jag att den ska vara ansad och välkrattad. men icke sa Nicke, nu har råttan varit borta, då....
Jag satte både Arne och Toivo i arbete med detta, och avstod från att göra mitt ärende. Detta är ju av större vikt att se till att arbetet blir gjort. Jag återvände in i huset igen och ställde mig vid salig fars skrivbord och sökte där stöd! Det är inte alldeles enkelt att få hela maskineriet att rulla som det borde jämt, då jag är en ensam kvinna.
Det är nog jetlegen som slår till idag, därav denna sentimentalitet ???? Jag går fram till fönstret i matrummet och ser ut över sjön, och det andas i hela huset idag, att hösten är på väg med stora steg.......
Nej, nu går jag ut i köket och ber Lilla Elsa baka en äppelpaj av våra egna Transparente Blanche, och gör den där egna goda vaniljsåsen. Och så ringer jag Allan och Rut och ber dem komma över på eftermiddagskaffe. Allan är väl sprickfärdig av nyfikenhet, då han vet att jag har varit i Americat.. Ja, så får det bli. See you! HS
