Hornberga tog emot mig med gnistrande snö, granarna var tända framför huvudbyggnaden, marchaller lyste upp hela allén, vilket mottagande, det kändes underbart att få lite bekräftelse !
Nu har jag mycket riktigt varit ute i stallet och hälsat på mina darlings, och hästdynga har jag också mockat, hjälpt Arne att stängslat om en hage, rena grovarbetet, men ack så skönt för kroppen.....
Inne i köket där immar fönstren igen av allt ståhej kring julmaten. Lilla Elsa kokar Grisfötter......ja det är Arne som vill ha det, det är en gammal småländsk tradition säger han, och det skärs rödbetor och äpplen och sill och potatis....ja, till sillsalladen, ett måste för Toivo, och det rullas köttbullar och stoppas korv och görs egen senap, och lutas fisk och läggs in strömming och kokas sylta, och rullas rullsylta och nej, nu vomerar jag snart mina vänner. Jag går in på mitt skrivrum och går igenom posten, vill inte se åt maten, men får jag bara risgrynsgröt på julaftonens lunch så som vi alltid serverat den här på Hornberga sedan salig farfars tid, alltså med en mandel, ja då blir jag nöjd hälsar en trött och lycklig Honorine Stiernspetz från ett härligt vinterlandskap i Södermanland. PS Imorgon måste jag visitera Allan och Ruth Ollonberg med en julblomma,
Det måste jag anteckna.
Toivo och jag har icke talat ut om hans olycksaliga resa via NewYork till Stockholm, men jag tar det imorgon, han ser så undfallande ut, så jag ids inte ge mig på honom just nu: DS.
Nu har jag mycket riktigt varit ute i stallet och hälsat på mina darlings, och hästdynga har jag också mockat, hjälpt Arne att stängslat om en hage, rena grovarbetet, men ack så skönt för kroppen.....
Inne i köket där immar fönstren igen av allt ståhej kring julmaten. Lilla Elsa kokar Grisfötter......ja det är Arne som vill ha det, det är en gammal småländsk tradition säger han, och det skärs rödbetor och äpplen och sill och potatis....ja, till sillsalladen, ett måste för Toivo, och det rullas köttbullar och stoppas korv och görs egen senap, och lutas fisk och läggs in strömming och kokas sylta, och rullas rullsylta och nej, nu vomerar jag snart mina vänner. Jag går in på mitt skrivrum och går igenom posten, vill inte se åt maten, men får jag bara risgrynsgröt på julaftonens lunch så som vi alltid serverat den här på Hornberga sedan salig farfars tid, alltså med en mandel, ja då blir jag nöjd hälsar en trött och lycklig Honorine Stiernspetz från ett härligt vinterlandskap i Södermanland. PS Imorgon måste jag visitera Allan och Ruth Ollonberg med en julblomma,
Det måste jag anteckna.
Toivo och jag har icke talat ut om hans olycksaliga resa via NewYork till Stockholm, men jag tar det imorgon, han ser så undfallande ut, så jag ids inte ge mig på honom just nu: DS.
