Jag har aldrig upplevt något liknande.....

Först och främst vill jag hälsa er alla oroliga läsare som inte vågar  fråga hur lilla Maria Callas mår? Hon är hemma och blir behandlad som den lilla dyrbara prinsessa hon är av hela min personalstab. Själv har jag donerat en icke nämnbar summa pengar till en ny röntgenapparat för att på så sätt tack och visa Djursjukhuset Albinen min uppskattning.En uppmaning till flera att göra!

bild från Korskyrkan

Ja, och så fortsättningsvis ska jag väl säga några ord om mig själv och min formidabla suc´ce i gårkväll i Korskyrkan på Öfre Östermalm.
Inte för att jag på något vis vill förhäva mig, det ligger då rakt inte för mig, men visst blev det en extra ordinär kväll för besökarna i den fullsatta kyrkan.
Gustaf Björnsson är oersättlig som acckompanjatör  för mig, och tillsammans med Wiens kammarkör, ja det var magnifikt!
Kyrkan var proppfull och stolar ställdes in i altargången och människor stod upp hela föreställningen.
Detta att jag också sjunger, kom som en total överraskning för de allra flesta, och att jag tagit lektioner under en längre tid i smyg......
Scher Jaaanman grät öppet, Kosken Lennartsen hade svårt att hålla rösten intakt i sitt tacktal, Roger Moore med Hustru torkade sig i ögonen hela tiden, men han kan också haft en ögoninfektion??????Han börjar ju bli lite till åren min old friend. Hur som blev det en strålande uppslutning, och Bergy Tomgren utbringade ett fyrfaldigt leve efteråt, vilket inte hör till vanligheterna i Korskyrkan!!!!
Calle var där med ordnar och allt, men lilla Silvan var hemma och tjurade viskande han i förtroende till mig innan konserten, svårt för henne att inte vara nummer ett varje gång kan jag förstå. Hon får väl själv ta sånglektioner tänkte jag lite skadeglatt.....Don Jörner den gamle räven kom från Helsinki enbart för min skull, och kramade mig så jag känner mig omskakad i revbenen ännu.
Rubina satt på första bänk tillsammans med Översten, han tvinnade som vanligt muntaschen, medan Rubie iklädd sin svarta sammetsklänning, höghalsad som alltid, med tillhörande cape, satt rakryggad utan att visa en min, men efteråt föll hon i gråt och sa att något så vackert hade hon aldrig tidigare hört, hon är väl så söt bakom den strikta masken!!!
Mina tre anställda hade jag förvarnat! Inget högljutt snyftande och klappandes i händerna, så de satt som tre tända ljus  och bara glittrade ikapp.
Saknaden efter sönerna kändes förstås, men de måste sköta sina uppdrag och de vet att mamsen ändå är den bästa av alla mamsar!!!!!!!!

Nåväl , efter ett berg , ett blomsterhav kravlade jag mig så småningom mig ur detta och drack ett glas Pol Roger och kördes sedan hem av Toivo och mina andra anställda till säteriet där jag ensam satt och gick igenom programmet i mitt huvud och kunde nöjt konstatera att jag som vanligt gjort suc´ce. Det är svårt att vara ödmjuk, men jag ska försöka även i fortsättningen säger HS som numera lider av en lätt hybris!!!