Nedbäddad i min paulin , kan jag berätta för er vänner att det var en katastrof från början till slut denna invitation till hans båt.
En liten muskig man som skulle föreställa matros kom roende med en liten gummijolle, och inte orkade han bära ner mig i båten, nej, nej, han var alldeles för vek, så jag tog sats och hoppade rakt ner i båten. Klackarna fastnade i båtens gummibotten, och sedan fick han ro, medan jag stod blixtstilla för att vi inte skulle ta in mer vatten......
Så skulle jag klättra upp via stege på Wiggos Nauticat. Men då jag fått stå i jollen på mina höga sandaletter så pass länge, var min balans inte så bra , så halvvägs upp på repstegen, föll jag handlöst ner i vattnet, med den lilla muskiga matrosen under mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ja det låter som en nightmare, och det var det också. Den lille matrosen trodde jag aldrig skulle komma upp till ytan igen, så där klättra jag upp en bit på stegen och dök i , ja det är sant med både bling bling och turban.
Hittade honom på botten, drog honom ur djupet, och så fick resten av manskapet "fiska" upp oss båda två....
Han gav mig en flaska sprit så jag skulle bli varm i hela kroppen igen sa han.....Vore han en gentleman hade han masserat mig och matat mig med vindruvor och små nektariner och låtit skumpan rinna genom min mun, eller hur?
Vilken tölp! Så då jag kände mig återhämtad något sånär, så hoppade jag i havet, och simmade tillbaks till hamnen i Visby, och då jag smög genom gatorna i bara turbanen och min dyngblöta klänning prisade jag Gud att jag sluppit undan så lätt ändå.
Nu i efterhand så känner jag att ingen mera date så länge jag blir kvar här. Absolut icke!
Ska nu ringa ner till Lindgården och be dem komma upp med mitt fransrostade och en croissant, så stannar jag i sängen än stund till!
Med livet i behåll hälsar HS
