Nu är det mycket.......

Sovit några timmar på en Dry martini, men nu snurrar det i mitt arma huvud ordetligt. Utom mig av oro så tänker jag lämna Frankrike och familjens Grimaldis gästfrihet för denna gång.
En stalker som förudmjukar min familj och en kär familjemedlem som gått ur tiden.
Det är intet mot att få höra denna horribla historia av Julius Jr. igår.
Till sin eget kött och blod säger han så frankt att han äntligen funnit den stora kärleken!!!!
Men jag då? Räknas inte jag? Mamsen som fött och klätt och stöttat och försörjt denna unge man sedan konceptionsögonblicket kan jag nästan säga.
Och vad  gör han mot sin lilla mor.?
Jag kan inte tro detta!
Låt mig vakna upp ur min nightmare please!
Samtidgt har jag mitt konstnärliga yrke som ställer stora krav på mig. Hur mycket ska en människa orka frågar jag?

Fiona????Vilket namn! Neeej, nu måste jag få mitt franskrostade innan huvudet går i bitar!!
- Bonjour Madame! Une café francais et un Brioche merci, mais vite!  Madame..............Madame....men har hon inte kommit ännu????????????  Idag intar jag mitt sätei igen, och jag tänker slåss med näbbar och klor för att behålla det intakt, UTAN några FIONOR springandes där......

Tanken flyger fort ibland....kanske för fort....

Efter en natt i ensamhet på min ensliga Kungsgård, så har tankarna klarnat betydligt, jag kan i ärlighet säga er mina vänner, att jag var "skiträdd". Jag är inte van att vistas ensam ute i ödemarken, utan det var ett ögonblicksverk som gjorde det så. Jag är som ni vet mycket ombytlig och vill så mycket så ibland vet jag inte riktigt vad huvudet har bestämt sig för innan kroppen är där, och jag blir förvånad själv. Nåväl, solen skiner idag och det är skönt att gå barfota i det daggvåta gräset ner mot sjön. Det doftar så gott från skog och mark och förhöst, så godare parfym skulle inte kunna göras. 

Då jag plötsligt ser en skylt! På den står följande: Grisen kan bitas! Vilken nedrans gris, är det massor av grisar, eller är det de hemska instoppade Vildsvinen i vår natur??? Dessa djur är jag livrädd för, och snabbt går jag tillbaka mot mitt hus och tryggheten. Morgonen känns inte lika lockande längre, och CocCola att dricka, nej det här är inte alls roligt!!!!
Jag ringer Hornberga och där svarar Toivo genast!
- Frun, så pra, vi saknar henne, vad gör hon då porta i skogen?
Jadå, vi tar lilla pilen och kommer genast frun! Ska jag ta med mig? Kaffe, franskrostat, Pärkaka, och lite paté och räkor och sill i dill, och ....ja ja vi tar det som finns frun, vi kör så nabbt vi kan , Aaarne och jak. Stilla där frun, ingen fara i skogen frun.

Tack för mitt tjänstefolk säger jag! Hur skulle jag klara mig utan?
Nej, nu får jag tala mig själv tillrätta. Inte var så vild och snabb i tanken. Lugn och fin Grevinnan ska bli mitt nya ledord.....får se hur det efterlevs, den som lever får se.
Nu sätter jag mig i skuggan i solstolen och skriver lite medans jag inväntar mina två kära kombatanter som ska rädda min dag med Franskrostat och lite god lunch.

See you! HS