Jag tänker på Nobelfesten förstår ni säkert!!
Hemma på säteriet igen så kommer dessa funderingar smygandes.
Hur det slutade på ön undrar ni kanske?
Ja, detta med pengarna som låg i brevlådan funderar jag på ännu, om det nu var något villospår kanske?
hoppas bara inte de ligger kvar där utan polisbevakning för då vet jag vem så är där med sina långa fingrar, men inga ord från mig......
Det är tjugonde gången jag är med på Nobelmiddagen, och jag för kartotek över vad som åts, vem som förde mig till bordet, och det viktigaste. Vad hade jag på mig?
Den här lilla historien med guld och små Swarowskikristaller, den hade jag för fem år sedan vill jag minnas. Lite höghalsat och inte alltför utmanande bad man mig om!!!!!!! Året innan konkurrerade jag och Princess Maddi om vem som var mest urringad, hon vann med ett hårsmån......
Jag ska leta vidare i min walkin-closet och se hur mina pälsar har det?
Titta så fint inhängda de har blivit.(Tack Toivo) De har varit i kylrummet hos min egen Körsnär David Golian på Öfre Östermalm. Han tar så väl hand om dem, och duttar och donar med dem hela sommaren! Skönt att kunna lämna dem till en sådan som David säger jag bara. Kaskeloten, Ozeloten, Vargen, Räven, Fåren ,detta utegångsfår från ön,min lilla Sobel, den gamla Persianen från salig Hermine, ja det är som att se hela livet gå i repris då jag dessa gamla kära vänner....Men vad i himlens namn ska jag ha på Nobelmiddagen, det återstå att fundera på!
Så är det skofrågan, och där är jag mycket chich och vill gärna bräda Silvan och lilla Vicktualia med ett par riktiga "ruff" modeller iår. Jag har alltför många att välja på med de här från modehuset Valentino är jag rätt så förtjust i.
Nu måste jag bara visa er en liten hattmösshistoria som jag köpte i Moskva för säkert femton år sedan, men den är alltjämt still going strong. Jag använder den alltid på vintern då jag är ute på mina ridturer, den är både varm, elegant och chich, eller vad tycker ni?
Säga vad man vill om de gamla Stalinisterna, men göra mösshattar, ja de kan dom.
Jag ska be Lilla Elsa hämta smyckeskrinet så ska ni få ta en titt där också, det är ju lördag!!!!!
- Seså, skynda sig på nu, mina vänner kan inte vänta hur läääänge som helst!!!
Sådärja, en petit, petit del av min lilla samling, arvegods alltihop!
Ni märker att jag njuter av att vara hemma på Hornberga igen, istället för att resa ständigt och jämt, lösa mordfall, sjunga för gamla potentater, högläsa ur mina verk för stora församlingar, nej att vara här hemma och få koppla av , känna sig kvinnlig, drömma om Nobelfesten och vad allt dent har i sitt sköte, då njuter Honorine Stiernspetz. See you!
Hemma på säteriet igen så kommer dessa funderingar smygandes.
Hur det slutade på ön undrar ni kanske?
Ja, detta med pengarna som låg i brevlådan funderar jag på ännu, om det nu var något villospår kanske?
hoppas bara inte de ligger kvar där utan polisbevakning för då vet jag vem så är där med sina långa fingrar, men inga ord från mig......
Den här lilla historien med guld och små Swarowskikristaller, den hade jag för fem år sedan vill jag minnas. Lite höghalsat och inte alltför utmanande bad man mig om!!!!!!! Året innan konkurrerade jag och Princess Maddi om vem som var mest urringad, hon vann med ett hårsmån......
Titta så fint inhängda de har blivit.(Tack Toivo) De har varit i kylrummet hos min egen Körsnär David Golian på Öfre Östermalm. Han tar så väl hand om dem, och duttar och donar med dem hela sommaren! Skönt att kunna lämna dem till en sådan som David säger jag bara. Kaskeloten, Ozeloten, Vargen, Räven, Fåren ,detta utegångsfår från ön,min lilla Sobel, den gamla Persianen från salig Hermine, ja det är som att se hela livet gå i repris då jag dessa gamla kära vänner....Men vad i himlens namn ska jag ha på Nobelmiddagen, det återstå att fundera på!
Säga vad man vill om de gamla Stalinisterna, men göra mösshattar, ja de kan dom.
Jag ska be Lilla Elsa hämta smyckeskrinet så ska ni få ta en titt där också, det är ju lördag!!!!!
Sådärja, en petit, petit del av min lilla samling, arvegods alltihop!
Ni märker att jag njuter av att vara hemma på Hornberga igen, istället för att resa ständigt och jämt, lösa mordfall, sjunga för gamla potentater, högläsa ur mina verk för stora församlingar, nej att vara här hemma och få koppla av , känna sig kvinnlig, drömma om Nobelfesten och vad allt dent har i sitt sköte, då njuter Honorine Stiernspetz. See you!
