Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars
Visar inlägg med etikett Hemma igen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hemma igen. Visa alla inlägg

måndag 15 augusti 2011

Mot Hornberga .....

Då Mårten sätter ner hjulen på landningsbanan går luften ur mig helt. Nu har jag haft två karlar hängandes över mig de senaste timmarna och de har snarkat, och snörvlat och låtit, som jag vet inte vad. Min Versacekappa, ser ut som ett dragspel, , med kraftskal på kragen och .....
Men se där! Där står de mina min fina tjänstestab, iklädda sina bästa gåbortskläder. Och Översten står i givakt, och Lilla Elsa har en bukett blommor i handen, så söta de är. Vita Tulpaner , som de vet att jag älskar, och särskilt i augusti månad!!!!

Gubbarna säger jag efter denna resa, får göra bäst de vill, de sitter fortfarande kvar i planet och snarkar, och detta får Mårten och Lars-Erik ta hand om, jagär bara så gruvligt trött på dem , ja inte Langensköildarna , utan de andra två, säg inte att jag har sagt det men äldre män tråkar ut mig.........

Toivo var uppklädd till tänderna och hade med sig  två nyutgivna böcker om General Mannerheim för att ge mig som en välkomspresent!
- Jo sir hon frun, välkomnad från det stora landet därporta, har frun något till mig i väääääääääääääääskan?
-Vad säger du Toivo? Skulle du ha något i MIN vääääska?
- Kanse lite piller i påsen? Para undrar?
- Så det var du som lejt någon handlare som lade knark i min Hermeésväska?
ja, kanse, men para nåra narkpiller frun, para nåra. Pra att ha vet frun!
- Nu åker vi hem till Säteriet och så får vi tala vidare om detta. Det har kostat mig mycket ditt påhitt ska du veta.
- Förlåt mig frun, jag para sulle skoja litte......
- Tyst nu!
Arne, du kör bilen så sitter jag fram, ni andra får sitta där bak och inte ett ord vill jag höra från någon under hemfärden, uppfattat?
Nu är Grevinnan både trött, irriterad, och aningen uppskakad, vi får se vad som händer på Hornberga efter detta uppdagande? Godnatt önskar HS
PS När jag närmar mig mitt hem och ser det fina och nygjorda staketet så blir jag varm i hjärtat igen, och ilskan börjar rinna av mig! DS

onsdag 13 juli 2011

På väg hem till Calle och Silvan

Godmorgon friends!    Det var en ren fröjd att flyga hem med Langensköildspojkarna, så rara och trevliga de är!!!! De är så väluppfostrade så de nästan slår sina kotlettfrisyrer i marken då de hälsar på petit moi.
Båda har fått sin utbildning i USA, men ingen av dem flyger mer än på fritiden då familjeföretaget behöver skötas. Och nu talat vi om familjeföretag, inget litet fjuttigt med några anställda.....Nej, Langensköilds representerar hela världen, med ca 200.000 anställda inom elektroniksektorn.
Ja, min egen C-J är en av Riskkapitalisterna där också, vilket gör att även jag som sitter som styrelseledamot i sonens samtliga företag, äger en en del av  Elektroniken så att säga.. JAJ A, OINTRESSANT, MEN JAG KOM PÅ DET PRECIS NU.

Nåväl, Hornberga var sig likt och gräsmattorna som greener, förråden fyllda med allsköns burkar av årets frukt...
Min Lady Gaga gnäggade lång väg där hon stod under eken och då hon fick syn på mig. Barbacka red jag ut en sväng med henne bara för att känna hennes underbara doft, och hennes kärlek till mig.

Tjänstefolket var på bio nere i byn, så friden var fullkomlig.

MEN! Närjag simmat min mil i Mälarens böljor, och duckit mitt franskrostade i Pergolan, så slog det mig!!!!!!!!!!!!!
Jag lovade ju att se till slottet medan Calle och Silvan är på semester???????Hur kunde jag glömma?  Det talade vi om på Furst Alberts bröllop, och jag var så insmickrande och lovade dyrt och heligt att visst skulle jag fara över ett par gånger för att se till blommorna inomhus, och lite smått och annat!

Förträngt det totalt, och jag vill alltid hålla det jag lovat, så nu sitter jag i bilen och är snart framme vid slottet. Jag skäms att jag lovar runt och håller....men jag är ju en upptagen kvinna, om det nu är en ursäkt?


Jamen där dyker ju huset upp, sköööönt! Hoppas allt är Ok bara? Nu känner jag mig stressad. See you! HS

söndag 3 juli 2011

Vad är väl ett bröllop i Monaco, mot en söndagsem på mitt Hornberga

HEMMA!
På gården tas jag emot av lilla Elsa som om jag varit borta under långa månader. Ja, hon är väl så bedårande lilla Elsa!
I matsalen står uppdukat en hälleflundra med Hummersås och en liten bit potatiskaka, och ett glas Pol Roger. Hon har plockat smultron och jordgubbar på gården och hon har till och med fått mina Hallon att börja rodna. Jag är helt betagen över att inandas den svenska doften från nyslaget hö, och kaprifol och allt vad det nu heter, men bedövande är det!
Ofrånkomligt dras mina tankar till Verner von Heidenstam och hans underbara dikt: Jag längtar hem, jag längtar stenarna .........ja , något sådant, och så känner jag nu, oh så jag älskar mitt fosterland!

Får jag nu bara snarast hjälp med staketet och kameror och annat som kan hjälpa mig att känna mig trygg här så....
Men det tar jag i morgon!

Jag tar mitt glas, tackar lilla Elsa så hjärtligt för maten och drar mig ut mot Orangeriet. See you! HS