Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars
Visar inlägg med etikett Kakbak. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kakbak. Visa alla inlägg

måndag 21 november 2011

Äntligen har snön kommit....och på byn undrar alla om gymet är öppet för allmänheten

Igår mina kära vänner kom äntligen vintern hit till oss på Hornberga säteri. Vi var uppspelta både jag och min personal, ÄNTLIGEN! Här bakade Toivo och Lilla Elsa pepparkakorna så det kändes bara så riktigt!

Så roligt att vi fick med en bild på Allan och Ruth också.
Allan hade ju varit ner e på ICA i samhället och där fått höra om det gym som jag har fått hemma...Det triggade naturligtvis Allan som inte kunde nå sig utan tog resolut med sig Ruthan på en vinterpromenad och stegade rakt upp genom min allé.

Jag vill inte säga något, men ni skulle ha sett, vilka nävar med pepparkakor han grabbade till sig under det han sörplade på kaffet. - Det här du Ruth, de här det är äkta vara , precis som förr i tiden, så här här smakade pepparkakorna då jag var bran på Ollonberga. Så grabbade han tag efter en näve till, men då höjde jag på ögonbrynet mot Lilla Elsa och hon fattade galoppen direkt och tog tag i fatet och med en sving så var det borta från bordet.

Jodå, sedan fördes det in på mitt gym, och det visade sig att Allan under sin stora overall hade ombytet klart, med en träningsoverall från farfars tid, men detta utgjorde inget hinder för han sentusiasm, utan han slängde sig som en apa rakt ut ibland mina romerska ringar, utgav ett vrål då han slog benen i väggen innan han där tog sats och svängde tillbaka mott andra väggen!!!!!!Kristallkronan bara skälvde där i taket.
- Prova Ribbstolen du Ruth kommenderade han henne
Hon klättrade försiktigt upp.
-Högre upp skrek Allan uppspelt! Hon klättrade högre och han skrek:Hoppa nu då!
Och hon hoppa rakt ner på golvet ovig som en... ja det slutade med att hon bara låg där med höger ben under sig i en märklig vinkel, gråtande och kvidande, medan Allan fortsatte svinga sig fram och tillbaks över rummet.
- Sluta nu för Guds skull! Ser du inte att din fru har gjort sig illa vrålade jag till!
 Motvilligt släppte han ringarna och stegade fram mot Ruthan, upprörd.
- Det var då väl det märkligaste jag sett, kan duinte hoppa rakt ner utan att ramla? Det är det jag alltid har sagt, du är alldeles för otränad......
Ruth grät och jag insåg att här behövdes akut hjälp så inom en halvtimme kom ambulansen och Ruth fick smärtstillande innan de lade upp henne på båren och for iväg med Allan som demonstrerade för ambulanspersonalen hur han svoingat där i mina ringar, totalt okänslig för att Ruth vred sig av smärta innan sprutan hjälpte henne att få smärtstillning!!!!!!
Toivo och Lilla Elsa suckade djupt då ambulansen rullade genom allén och mot sjukstugan.
- Ursäkta mig frun , men den mannen är bara för mycket! Lilla Elsa tog ut den sista plåten ur ugnen, och jag kunde bara nicka till svar.....