Allan och Ruth ollonberg kom punktligt kl 15.00 för att dricka eftermiddagskaffe nere vid båthuset då solen behagade skina så gott då.
Lilla elsas äppelpaj med den hemmagjorda vaniljsåsen försvann som en avlöning!
Allan såg hungrigt sig omkring och jag bad lilla Elsa hämta ner lite nybakta kanelbullar och en av Toivos "Pärkakor", samt lite småkakor.
Allan ollonberg åt så smulorna yrde runt munnen på honom, stackars krake . Tänkte jag, han är väl inte van vid hembakt, så jag ropade på lilla Elsa igen, och hon kom med en sockerkaka, och som grädde på moset, varsin hemgjord glassbakelse med Hallonsås.
Allan han åt, och frågade försiktigt om han fick slicka fatet efter att glassen var slut.
Ruth, ja hon satt där och såg ogillande ut mest hela tiden, hon är så tystlåten den kvinnan!
- Nå, hur var det i Americat då undrade sedan Allan, medan han torkade sig om munnen med servietten så brödsmulorna ramlade som snöflingor omkring honom.
Jag berättade lite valda delar av mitt äventyr, och Allan nickade och lyssnade, ja lite hittade jag nog på för att han skulle bli nöjd med skvallerdelen.
Vet ni mina vänner, jag är så glad och nöjd med livet jag lever, och detta tack vare Allan Ollonberg på Ollberga gård. Han är helt oslagbar då det gäller att stoppa mat och annat i sin långa magra kropp, han borde vara en idelpatient för de mest framstående Psykiatrikerna. Vad kan han få för diagnos????
Gödkväll önskar er en ännu road och jetleggad HS
PS. Lilla Elsa har humor, Semlor i augusti!!!!!!!!!!!!!!!!!!!DS
