sköna söndag

Jag red ut på tidiga förmiddagen med Tunas idol, och hade med mig lunch i ränseln.Kände att jag behövde denna ensamma dag i naturen för att reflektera över mängder av saker i livet. Att kontemplera har för mig blivit allt mer viktigt med åren, tänka och fundera omkring såväl stora som små frågor är viktigare än umgänget med mängden av människor.

Så långt bort på ägorna har jag aldrig tidig ridit!  Vad är nu detta undrade jag? En ödestuga på mina marker!!!
Vilka tankar det ger , vem har levt där en gång i tiden? En ensam människa? En hel familj? Vilka var de?
Tusen frågor kommer till mig, och jag sätter mig ner på trappan och äter min medhavda matsäck, medans höstens solstrålar värmer skönt !

När jag går runt där hittar jag en gammal hemsnickrad stege som står lutad mot ett mossigt och vindpinat körsbärsträd!Har den stått där kvarglömd kanske över hundra år?? Tanken svindlar, och jag känner tårarna rinner nedför mina kinder av den mäktiga känsla jag får av hur nutid och dåtid flätas samman till ett enda nu!

Sakta rider jag hemåt, och då jag når Hornberga säteri igen har redan den kyliga vinden gjort sig påmind, och det känns skönt att lämna Tunas idol till Arne som kör åkgräsklipparen för sista gången denna höst.

När jag kommer in i hallen doftar det bara så där Toivoaktigt!
Jodå, där står han i köket och har bakat sina "pärkakor" igen. Plommonpajer, plommonkakor..........
Jag ler för mig själv och tänker att avståndet mellan då och nu är litet!
- Snälla Toivo! Tack för att du är så duktig med att ta hand om gårdens alla frukter och bär, men nu tycker jag att du ska ta lite ledigt från det. Våra frysar är fyllda till bredden och vi klarar en krisvinter med lätthet!

- Jo sir du frun, nu kan jak para fara till Kokkola och jaka älkar , det ska bli sitpra frun!!!
- Jag lovar att kommer du hem med älgkött så blir det en frys till!
- Sitpra frun, nu ska jak koka kaffe till frun och så plir det lite pärkaka till, sitgod!!!

Tack  Toivo och tack till alla för en härlig dag på landet säger HS