Självfallet fick han göra det, och jag frågade om hans ärende.
Han berättade att han läst mycket om mig i pressen, läst mina böcker, och nu ville han bjuda mig på en liten middag ikväll!!!
- Mitt namn är Wiggo Perkulin sa han och bugade.
Jag tycker det låter lite norskt??? Men han hade ingen dialekt att tala om.....och han bad mig komma till sin båt som ligger på boj utanför hamnen berättade han vidare.
Så fick jag visitkort , och han bad mig slå en liten pling så skulle en av besättningen hämta upp mig i hamnen.
Hur ska det gå tänker jag, som alltid har skyhöga sandaletter på sommaren????
Ja, de får väl bära mig ombord i värsta fall!!!
Nu är jag iallafall klar för att ta taxi ner till hamnen, och jag tycker väl inte att jag satt på mig för mycket bling bling, utan ser anspråkslös och värdig ut????
Hör av mig ikväll! Kram från HS
