Henric Christerson var förtjusande och deklamerade allt från August Strindberg till Tomas Tranströmer på ett briljant sätt. Han är så begåvad denna man, och hans ögon äro eldar, men inte lika fyrsprakande som Bergys förstås......Han slängde med sin långa orange schal och spände sina svarta ögon i mig, och berättade om sin filminspelning för länge sedan då han blev huvudstupa förälskad i sin motspelerska, och nästan galen då det hela snabbt fick ett slut. Hennes make spöade upp honom, och så var den kärleken slut
Han är en riktig hittepåare så jag drar ifrån cirka 90% , men en charmör det är han.
Sedan kom ju den förtjusande Rubina tillsammans med Översten, och det var en överraskning. De har varit utomlands en tid och jag har oroligt väntat att höra från hela följet, men icke, och så snipp snapp i min lilla ask stod de utanför min dörr. Såå roligt att se denna charmanta kvinna med sitt lika ondolerade och välpermanentat hår som vanligt! Iklädd en hellång svart klänning med svandun runt sina smala handleder, och i halsen en rubin så stor som ett hönsägg som satt som en blodsdroppe och glimmade!!! Inte kan man väl tro att hon fyller de 50 snart????
Översten i sin amiralsuniform från anno datzumal still going strong, och den yviga muntaschen fladdrande vid varje andetag, hans briljanta hjärna där de mest begåvade kommentarerna bara flyger ur hans mun.
Detta kallar jag för gäster....
Tyvärr hade alla bråttom hem, Rubina till palatset, Översten på inspektion, Bergy skulle ta hand om de sina , och Henric skulle uppträda i Näktergalskatedralen ikväll med en lång monolog av Bertram Shinger, den kände Israeliska poeten ni vet säkert vem det är?
