Sommarminnen.....

Jag körde bilen sakta ut mot riktiga landet, han satt bredvid, vi sa ingenting till varandra. Stannade bilen, vi klev ur, och såg ut mot Hornbergasjön. Första augusti,och imorgon ska du åka hem till Helsinki och fortsatta studier för att göra det du brinner för allra mest. Fredsforskare, det låter så stort för mig, men du talar länge och gärna om politik, du vill så gärna dela med dig av dina kunskaper, medan jag inte är så intresserad av just detta ämne, tyckte att ditt sommarjobb som vikarierande Allmänläkare är mer intressant. Det var ju så vi träffades, jag som sjuksköterska och du som sommarvikarierande läkare på Vårdcentralen.

Första gången jag mötte dig blev jag slagen till golvet av din blick, ditt sätt att tala, finlandssvenska, din humor, vi kände igen oss i varandra tror jag, och vi blev snabbt vänner.
Du var gift, jag var gift, men det var bara några sommarveckor som vi sågs och vi träffades lite utanför Vårdcentralen, och en helg skulle jag åka upp till Dalarna och hälsa på en kollega som hade sitt torp där, men som arbetade på samma Vårdcentral, en äldre kollega till mig, och utan att tänka frågade jag henne om jag fick ta med en kompis, och självklart sa hon ja.

Jag frågade dig om du ville följa med, och vi åkte iväg tidigt på lördagsmorgonen, och hade en fantastiskt trevlig resa upp mot landet. Du berättade om ditt flygintresse och hur du i Finland ofta flög segelflyg, och du ville gärna nu köra min bil, och jag lät dig göra det, och så småningom var vi uppe i den vackra  delen av landet, och då vi stannade till vid torpet i den lilla byn såg jag hur min kollega stod på trappan och såg oss komma.

Jag presenterade dem för varandra, och utan en min hälsade de på varandra, men jag tror att båda två blev chockade av att se varandra där.

Vi hade en härlig helg med mycket skratt och vandringar runt om i bygden, och glada och trötta återvände vi hemåt, och på måndagsmorgonen hälsade vi på varandra  i Vårdcentralens personalrum som  vilka som helst.
Och nu var det alltså dags för att säga farväl och adjö, imorgon reser du, och du stod där med din arm om mina axlarna och citerade dikten;Att mötas och skiljas är livets gång, att skiljas och mötas är hoppets sång.................

Sorg, glädje, smärta , alla känslor som fanns inom mig, men så småningom blev som ett underbart minne av den sommaren.

Något år senare vid jultid så gjorde jag en långresa,och där efter någon vecka på den underbara stranden som aldrig tog slut såg jag något långt där borta i fjärran, jag kisade, ett par kom sakta vandrande i strandkanten, och utan att jag såg dem mer än som små små prickar visste jag att det var du .
På andra sidan jorden, där möttes vi igen på en strand vid ett hav, och jag såg att du också mindes den sommarkvällen vid Hornbergasjön."Att skiljas och mötas är hoppets sång!"  Vi såg ett ögonblick på varandra då vi passerade, men ingen av oss låtsades om att vi en gång , en sommar för länge sedan varit varandra så nära, "Att mötas och skiljas är livets gång".