Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

onsdag 26 oktober 2011

Trött på vila, och sätter igång med ett nytt projekt......

Jag förgås av att ta det LUGNT! Men här springer hela min personalstyrka runt ochg kollar mig, samtidgt så som sönerna är så snälla och vänliga mot mig, så jag går snart upp i atomer!! - Nu är frun KONVALENT säger Arne och ser högtidligt på mig.
Jag ids icke rätta honom, konvalent, säger man så i småland tänker jag elakt för mig själv.

C-J har föreslagit mig att jag ska skriva på min påbörjade roman som jag har gett arbetsnamnet "BRON", och plockat fram mina idépärmar och datorn och lite kladdar.

Okej då! jag ska ge er introt eller anslaget som vi manusskrivare säger.
Läs det och begrunda om ni vill läsa mer, för den är mycket spännande och ganska läskig. Lova bara att inte säga ett ord om detta till Lars v T om ni av en händelse skulle råka honom, för då kommer han att sno min hela story. Han är sån mina vänner!


Nu startar vi upp tycker jag:

Det duggregnar, blåser lätt, från fönstret på andra våningen slår en trasig fönsterlucka mot den gamla gråbruna fasaden. En kvinna står lutad med armbågarna på fönsterkarmen, klädd i morgonrockdenna julaftonskväll.

Hon ser det lilla fyrkantiga torget nedanför, med det stängda bageriet på höger sida, och den stängda pizzerian på den vänstra. Hon ser upp mot den mörka himlen, där hon mellan hustaken kan skymta ett och annat ljussken som små prickar som glider fram.Vilket betyder att det fortfarande startar och landar flygplan på den närliggande flygplatsen.

Hon fäster blicken på de uppsatta klockor och girlanger som hängts upp över torget som i ett kryss.  De glittrar och rör sig sakta fram och tillbaka av vinden.

I de flesta fönster runt torget är fönsterluckorna stängda, men hon kan se då hon lutar sig ut att till höger om henne lyser det några levande ljus. Nyfiken försöker hon se in, men anar mer än ser ett bord eller altare, hon ser en mänsklig skugga dra förbi fönstret, och uppfattar en doft, en sötaktig konstig doft, innan de gamla fönsterluckorna åker igen med en smäll.

Mitt emot henne ligger kyrkan. Stora bruna dörrar i mörkbrunt trä, rikt ornamentwrade, som är stängda, men ett svagt brus från orgelmusik hörs därifrån.

Kvinnan med  morgonrocken försvinner för ett ögonblick från fönstret, men är strax tillbaka med en cigarett i handen, och ser nu att kyrkportarna nu står öppna.

Det strålar av ljus därinne, och hon ser hur församlingen står upp i bänkraderna medan en kör stämmer upp, och en procession av vitklädda människor rör sig längst inne i den del som ligger i dunkel. Musiken och sången tilltar i styrka , och hon blir så tagen där hon står så cigaretten lämnar hennes hand och singlar ner på den våta och svarta asfalten .

Längst fram i den procession som nu sakta kommer i kyrkans mittgång går en präst som bär Jesusbarnet i sina händer, och vilar på en bädd av halm. Efter honom  kommer flera präster med rökelsekrus i händerna, och dess rök virvlar sakta upp i små spiraler då de sakta svänger dem fram och tillbaka. Sist kommer de vitklädda barnen med palmblad i händerna.

Helt stilla sår kvinnan med morgonrocken i sitt fönster och ser skådespelet.Prästen är nu framme vid den öppna porten, han tar ett steg ut på den blöta stentrappan, håller upp Jesusbarnet mot henne, och för ett ögonblick möts deras ögon, och hon känner sig svinfärdig, det snurrar i hennes huvud, och hon får svårt att fokusera blicken.
Prästen vänder sig sakta om och hela processionen  fortsätter in mot höger, utom synhåll för henne. Portarna slår sakta igen och hon drar sig tillbaka in i våningen, fönsterluckorna slås igen och plötsligt vilar hela fasaden. i mörker.

 Detta är anslaget, vad tycker ni?
Nästa scen är ute på ön, och det är en vacker majdag, och ett följe med begravningsgäster skall åka från kyrkan på ön , över bron till Värdshuset vid brofästet på fastlandet, men det som då händer är att brojäveln hänger sig, och där står de på rad i sina bilar, och på fastlandsidan står Karin Östergren , husmor på Värdshuset och ser detta, samtidgt som hon blir aningen stressad då hennes personal redan lagt upp landgångarna med bla. räkor med maionnais, hur länge kan de stå där undrar Karin ?Utan att ta skada, och hur länge ska brojäveln vara trasig?

Känner jag för det så berättar jag mer senare!
Nu ska jag dricka mitt kvällste med sönerna, och så tidigt i säng säger alla!!!!!!!HS

3 kommentarer:

  1. Kära Honorine! En sådan tur, höll jag på att säga, att du blev en aning utbränd. Annars hade säkerligen icke denna fantastiskt spännande berättelse kommit till stånd, tror i alla fall jag. Då du blev nödd till att så stillasittande vara konvalent, som jag för övrigt icke tror är Småländska. Det är enligt min uppfattning ren och skär brist på upplysning om vad det egentligen heter. Detta kräver hur som helst ett storartat tålamod. Således förstår jag mycket väl att du då passade på att bruka dina hjärnvindlingar på allra bästa sätt.

    Det du så förtroendefullt delger här via telegrambyrån, är en riktig rysare. Man vill givetvis få en möjlighet att vid tillfälle få höra fortsättningen. Här kan man redan nu ana stora ruggiga ugglor i den så ovissa mossen. Kommer det att utspelas blodiga dråp, då den förbaskade bron icke fungerar? Och dessa så färdigställda räksmörgåsar sedan, som Karin Östergren av alla människor framställt. Skall de nu helt enkelt bara förfaras till absolut ingen som helst nytta???

    Givetvis är då mina så strama läppar ordentligt förseglade, vad gäller denne så illa omtyckte Lars...T. Det är hög tid för honom att bruka sin egen hjärna, då det gäller att filmatisera en berättelse, som icke är på någon annans bekostnad.

    Hör och häpna!!! Jag har nu äntligen fått kontakt med den så underbart lilla rara Svala. Hon är nu återbördad till hattmodistskolan i Schweiz. Allt äro nu till min belåtenhet. Lilla Svala ärnar sig till Rubinsteinska vad det lider.

    Vila dig nu ordentligt mellan ditt så fantastiska skapande, så skall du se att din berättelse kommer att fägna dig kolossalt medan du nyttjar din ögonbindel frekvent,
    hälsar dig,
    Rubina

    SvaraRadera
  2. Tack min vän för vänliga rader! Gratulear också lilla Svalas återkomst, MEN var har den lilla människan uppehållit sig undrar då jag?
    Frivilligt borta eller? Ett mysterium?
    Om detta kanske jag får veta met om på vårt kvinnoklubbsmöte inne i stan den 18november klockan 18.00 på Riddarhuset, för du har väl anmält dig hoppas jag?

    SvaraRadera
  3. Självfallet kommer jag att infinna mig på Riddarhuset klockan aderton. Det skulle nu aldrig falla mig in att utebli.

    Angående den så rara Svala, har jag EJ kunnat urpressa henne var hon så felaktigt dvalts. Jag få endast enfaldiga fniss till svar. Och SÅDANT är icke i min smak. Således kommer jag att ställa henne mot väggen då hon anländer till Rubinsteinska. Det finns nämligen gränser för vad som tolereras av mig. Att sedan mitt hjärta kommer att smälta vid blotta åsynen av henne, kommer jag ej låta henne förstå.

    Då vi ses på Riddarhuset, hoppas jag vid allt heligt att denna så (falska) Vicky Lamottakräm änteligen gjort sitt.
    Hjärtliga hälsningar,
    Rubie

    SvaraRadera