Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

måndag 21 november 2011

Äntligen har snön kommit....och på byn undrar alla om gymet är öppet för allmänheten

Igår mina kära vänner kom äntligen vintern hit till oss på Hornberga säteri. Vi var uppspelta både jag och min personal, ÄNTLIGEN! Här bakade Toivo och Lilla Elsa pepparkakorna så det kändes bara så riktigt!

Så roligt att vi fick med en bild på Allan och Ruth också.
Allan hade ju varit ner e på ICA i samhället och där fått höra om det gym som jag har fått hemma...Det triggade naturligtvis Allan som inte kunde nå sig utan tog resolut med sig Ruthan på en vinterpromenad och stegade rakt upp genom min allé.

Jag vill inte säga något, men ni skulle ha sett, vilka nävar med pepparkakor han grabbade till sig under det han sörplade på kaffet. - Det här du Ruth, de här det är äkta vara , precis som förr i tiden, så här här smakade pepparkakorna då jag var bran på Ollonberga. Så grabbade han tag efter en näve till, men då höjde jag på ögonbrynet mot Lilla Elsa och hon fattade galoppen direkt och tog tag i fatet och med en sving så var det borta från bordet.

Jodå, sedan fördes det in på mitt gym, och det visade sig att Allan under sin stora overall hade ombytet klart, med en träningsoverall från farfars tid, men detta utgjorde inget hinder för han sentusiasm, utan han slängde sig som en apa rakt ut ibland mina romerska ringar, utgav ett vrål då han slog benen i väggen innan han där tog sats och svängde tillbaka mott andra väggen!!!!!!Kristallkronan bara skälvde där i taket.
- Prova Ribbstolen du Ruth kommenderade han henne
Hon klättrade försiktigt upp.
-Högre upp skrek Allan uppspelt! Hon klättrade högre och han skrek:Hoppa nu då!
Och hon hoppa rakt ner på golvet ovig som en... ja det slutade med att hon bara låg där med höger ben under sig i en märklig vinkel, gråtande och kvidande, medan Allan fortsatte svinga sig fram och tillbaks över rummet.
- Sluta nu för Guds skull! Ser du inte att din fru har gjort sig illa vrålade jag till!
 Motvilligt släppte han ringarna och stegade fram mot Ruthan, upprörd.
- Det var då väl det märkligaste jag sett, kan duinte hoppa rakt ner utan att ramla? Det är det jag alltid har sagt, du är alldeles för otränad......
Ruth grät och jag insåg att här behövdes akut hjälp så inom en halvtimme kom ambulansen och Ruth fick smärtstillande innan de lade upp henne på båren och for iväg med Allan som demonstrerade för ambulanspersonalen hur han svoingat där i mina ringar, totalt okänslig för att Ruth vred sig av smärta innan sprutan hjälpte henne att få smärtstillning!!!!!!
Toivo och Lilla Elsa suckade djupt då ambulansen rullade genom allén och mot sjukstugan.
- Ursäkta mig frun , men den mannen är bara för mycket! Lilla Elsa tog ut den sista plåten ur ugnen, och jag kunde bara nicka till svar.....

3 kommentarer:

  1. Jag ser att du så varmt välkomnar snön, kära Honorine. DET är nu något vi ICKE gör här på Rubinsteinska.

    Visserligen är det fröjdefullt att inmundiga både pepparkakor, SAMT glögg, men för att intaga dessa ting, behöver det ju icke nödvändigtvis vara snö i allèerna anser jag.

    Fy Fadderullan så okristligt oartigt av detta herrskap Ollonbergs, att enkom kliva in i din så privata bostad, för att sedan blotta sig i denna overall, som ICKE kan ha varit den ALLRA fagraste här på jorden. Denne man är ett rent fördärv, då ha ideligen har så att säga, ärenden till ICA. Var person i bygden borde väl för Jösse namn veta vid det här laget, att hans huvudsakliga ärende är att frampressa information från både kreti samt att icke förglömma självaste pleti.

    BOR den karlen där på ditt privata Säteri????? Man kan ju med all rätt ställa sig den frågan, då han så pass ogenerat enkom stiger in i köket, för att därefter grabbnäva i sig en oherrans mängd av dessa pepparkakor, som DESSUTOM är bakade efter ett recept redan från adertonhundratalet????? Vafalls, vill jag med ytterst sträng röst utbrista.
    Det sattes tydligen P för möjligheterna att istoppa sig fler av dessa bakverk i hans aldrig mättade gap, då den SÅÅÅÅ rara Elsa tillslut med ett ytterst behändigt ryck, såg till att dessa möjligheter fråntogs honom. Hon ÄR väl då för klok, denna lilla varelse, som så pass snabbt förstod din lilla fina diskreta vink.

    Som du kan se med dina blotta ögon, har kärleken till denne så ytterst magre man, falnat. Jag känner således icke någon större trängtan till att uppleva dessa så osköna svinganden i de Romerska ringarna.

    Att sedan jaga upp denna Ruhtan i ribbstolens topp, var väl ändå en smula obetänkt, kan man tycka. Var ävenledes denna dam iklädd en overall som matchade Allans? Nu är ju det i för sig irrelevant vid detta laget, då hon så när höll på att mista livet. Och detta endast på grund av herr Ollonbergs idoga tjat om att hon var en gnutta otränad. Se nu bara vad allt detta ställde till med. Nu ligger Ruthan där och kvider på lasarettet med ett allt för brutet ben. VAR nu detta nödvändigt kan man fråga. Svaret kommer bums. Och det ljuder högt samt gällt NEEEEEEEEEEEEJ, och åter nej.

    Här kan man således ställa sig frågan, hjälper detta då att snön dalat ned så fagert i din alldeles egna allè?? Nej, snö fyller ingen som helst funktion.

    Jag är ävenledes YTTERST besviken på denne lurk, som så okänsligt icke bryder sin lilla hjärna, då hans så privata hustru nu haver haft sönder icke mindre än ett ben. Till en dylik man, kommer ICKE jultomten detta år. BASTA!!!!

    Lås samt regla nu för alla portar som leder direkt in till ditt Säteri, så att icke HELA ortens befolkning strax svingar sig i ditt så ytterst privata gym,
    hälsar dig,
    Rubina

    SvaraRadera
  2. Ja, det var då fasligt så intressant mitt privata gym har blivit för alla och envar..På ICAaffären i byn tycks det stora samtalsämnet ännu handla om mitt gymnastiserande, ja, de har väl inte så mycket roligt att glädjas över därnere............
    Nu har jag druckit en balja av det gröna teét från Fortune & Masion ätit kruskagröt med äpplen , och idag måste mina hästar ut, vare sig snöstorm eller inte, så nu är det den ryska mössan med öronlappar som gäller, see you! HS

    SvaraRadera
  3. Ett sådant vackert ekipage ni kommer att utgöra, kära Honorine!!! Det är icke utan att jag skulle vilja deltaga, men då i den lite mer Finländska vinterkrigets huvudbonad.

    Ta det lite varsamt med den så kruskaliknande anrättningen, ty den kan vara allt för nyttig. Din lekamen kan chockas av ett allt för sunt leverne,
    hälsar dig en som icke är allt för sund i sitt leverne.
    Ruban

    SvaraRadera