Hjärtat dunkar, jag har sprungit från havet, rakt över gatan och in på hotellet Negresco, in i hissen och nu sitter jag här på sängen och bara skakar i hela kroppen!!!!!!!!!!
Vaknade tidigt av att solen lös rakt i ögonen, hoppade in i duschen, fick upp min frukost på rummet. Drack lite franskt te, åt en petit croissante, och sedan gick jag ner till havet, rakt över gatan.
Simmade säkert en timme i det turkosfärgade vattnet, samtidigt som jag mediterade.
När jag klev upp, och drog på mig sarongen, såg jag en gänglig person komma gående emot mig. Och då menar jag gänglig1
Två meter lång minst, stor halmhatt en mycket kort röd och vitrandig frottérock, och så dessa små fötter, som knappt nuddade sanden.
Jag stelanade en sekund av fasa. Det kan väl inte vara ......
Han vinkade åt mitt håll, och lyfte på hatten!
Jo, då så jag hans hornbågade glasögon, det är han.....
ALLAN OLLONBERG!
Jag sprang för livet, och nu sitter jag här med bultande hjärta.....
Hjälp mig!
GÖR dig genast av med Thatchers handväska, och det omgående!!! Jag för min del tror att hans sämre jag har bosatt sig ett lönnfack. Hon har antagligen satt honom på att spionera på dig, nu då Vladimir har gått sina fördolda vägar. Kanske HON är intresserad av att importera dessa björnar som du hade för avsikt att lägga beslag på. Som läget är nu, verkar det kört, som man så vanvördigt säger på Rikssvenska. Se till att snarast möjligt ta dig till Raniers örnnäste, för att där invänta det kvittot på att är väskan är försåld. Översten har jag redan skickat hem till dig, för att på ett smidigt sätt handha "saken" .Hur han tänker gå till väga, är för stunden egalt. Men du får vara beredd på att du antagligen kommer att göra en smärre förlust på det köpet. Men ibland går icke ALLT att räknas i penningar. Dessvärre kommer det att bli svårt att pricka honom med ärtbössa, eller vad som helst, då han är så förbålt mager. Och sedan denna så minimala handduk sedan. Som om han hade något att dölja? Eller är det helt enkelt så att han vill locka dig rakt ned i fördärvet genom att exponera sina håriga muskelbefriade hasor? Du kan ju rimligtvis icke befinna dig i Medelhavet till dess att F...n kommer och avlöser dig. Dessutom kan man icke slå sig i backen på att där finns någon brygga att ligga under och vila sina saltvattenbetårade ögon under. Se nu till att hålla dig vid Alberts trygga sida, medan Översten arbetar på. Han skulle ju naturligtvis ha med Camina, men där lade jag in mitt veto, då hon stinker så förbålt av dessa karpar hon så idigt polerar.
SvaraRaderaJag ber till gastarna som skall skrämma honom från det eventuella vett han har kvar.
En fasansfullt oroad
Rubina
Nu min bästa Honorine Stiernspez kommer jag här nmed några ytterst glädjande budskap. Handväskan är från och med nu avyttrad. Översten for som ett gevärsskott till Sothersbys med väskan i högsta hugg. Personalen gjorde genast mycket stora ögon, då de upptäckte vad han bar på. Nervöst tittade de på varandra, för att sedan både tissla och tassla med varandra på detta så utrikiska språk han tyvärr icke behärskar. Hur som helst tog de in honom i ett separat rum, där han till hans förskräckelse fick se en alldeles kolossalt uppforstorad bild av självaste Ollenberget längs med hela östra väggen. En tolk fick genast göra nytta för sina så surt förvärvade slantar. På knaggligt språk som något påminde om Svenska, undrade de VARFÖR denna väska icke var till fyllest. DET ville nu icke Översten gå närmare in på. Han var mycket klar och koncis då han sade att det hade de inte det minsta med att göra. Han var bara ett enkelt bud, som sänts av SÄPOmannen Julius Stiernspez JR. Då blev det genast en annan klang i skällan. Men ett giltigt kvitto i hans vänstra näve försvann han lika snabbt som den så berömda avlöningen (vad som nu menas med det)? Strunt samma. Han är nu åter på plats här hemma. Han sitter för övrigt och skrapar fiskfjäll från hans så hett eftertraktade Camina. Så. Kontentan av allt detta är således, att Ollonberget kommer att tas ur leken inom det allra snaraste.
SvaraRaderaSå till nästa lilla trevlighet. Jag är JUST hemkommen från en ytterst MAGNIFIK utställning med icke mindre än drottningen inom målerikonsten. Hennes så kända namn är: Sigrid Hjertèn. Nu vet jag ju icke om det namnet är bekant, men det skulle förvåna mig storeligen om så icke är fallet. De hade också den goda smaken att låta icke mindre än Nils von Dardel få dela utrymmen med henne. DÄR gjorde de ett alldeles gott val, då jag är så förtjust i den dekadenta eran. De två, bland en del andra, kunde verkligen konsten att åteskildra den anser lilla enkla jag.
Ja, det var vad jag hade att meddela för stunden. Om en dryg kvart eller två, kan du fritt och ohämmat strosa i lugn och ro på de mer Monegaskiska ruerna.
Hoppas att detta nu faller dig på läppen, frågar dig
Ruban