Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

tisdag 16 augusti 2011

Nu är personalen satta i arbete igen

Då jag öppnade dörren på tidiga förmiddagen och stod där i hallen, så kom ett vemod över mig! Skuggorna börjar bli långre nu, och det kändes inomhus att hösten nalkas.
Jag gick en vända runt på gården och blev synnerligen förvånad av det jag såg. Även om vi inte använder den uppfarten, då den ligger på baksidan av gården, så vill jag att den ska vara ansad och välkrattad. men icke sa Nicke, nu har råttan varit borta, då....
Jag satte både Arne och Toivo i arbete med detta, och avstod från att göra mitt ärende. Detta är ju av större vikt att se till att arbetet blir gjort. Jag återvände in i huset igen och ställde mig vid salig fars skrivbord och sökte där stöd! Det är inte alldeles enkelt att få hela maskineriet att rulla som det borde jämt, då jag är en ensam kvinna.
Det är nog jetlegen som slår till idag, därav denna sentimentalitet ???? Jag går fram till fönstret i matrummet och ser ut över sjön, och det andas i hela huset idag, att hösten är på väg med stora steg.......
Nej, nu går jag ut i köket och ber Lilla Elsa baka en äppelpaj av våra egna Transparente Blanche, och gör den där egna goda vaniljsåsen. Och så ringer jag Allan och Rut och ber dem komma över på eftermiddagskaffe. Allan är väl sprickfärdig av nyfikenhet, då han vet att jag har varit i Americat.. Ja, så får det bli. See you! HS

3 kommentarer:

  1. Ärligt talat Honorine. Det var så pass illa med din gång i allèn, att jag blev nödd att ta på mig de sotade glasögonen. Är dessa båda herrar BLINDA?? Jag kunde, trots de sotade, se hela 72 missprydande grästovor i den ICKE krattade gången.

    Här på Rubinsteinska råder ävenledes en viss sorg, inför den så snabbt framskridande hösten. VAD skall vi ha den till? Kan det enkom vara för att vi skall sitta och kura skymning i det oändliga, eller finns där en annan avsikt?

    Så vackert det ser ut, då den så Amerikanska fanan står så pass strategiskt ditställd, vid sidan om söta fars porträtt. Då jag ser sådant, kan jag bara känna att det finns en sådan oändligt god uppfostran i dig.

    Denna leda du tydligen känner, måste helt enkelt vara av gigantiska mått, då du till och med avser att bjuda in Ollonbergen på en paj, gjord på äkta Svenska äpplen. Du bör tillse att den har en diameter på cirka 85 cm, då Ollonberget troligen är svulten.
    Smaska så gott i detta genuina sällskap,
    önskar dig Rubina v O

    SvaraRadera
  2. Jag tackar för att du kan se så här att min uppfosran är mycket god, flagga den som flaggas bör känner jag som min paroll.
    Ja, du skulle sett Ollonbergs familjen, ja den ene åt och smask medan den andra satt och snörpte på munnen....Ja han var svulten, mer än svulten, han var VRÅLHUNGRIG!

    SvaraRadera
  3. Visst bjuds det på en HÄRLIG stämning, då en av gästerna behagar snörpa på sin sura mun!! Jag tror att tankarna kan gå i den riktningen,"att HÄR skall minsann ICKE tjoas och glammas. Det är under min värdighet. Således: Här skall minsann suras så länge det bara går". För det kan väl icke ha kommit som en överraskning för Rutan, att Allan har en aptit som heter duga? Men nu då jag tänker efter, KAN det faktiskt vara på det viset, då han tydligen får suga på ramarna där hemma på detta så trista Ollberga.

    Hur som helst, så har du idag gjort en mycket god gärning, i form av överlevande för den herrn i huset.
    Heder åt dig
    Ruby

    SvaraRadera