Självfallet fick han göra det, och jag frågade om hans ärende.
Han berättade att han läst mycket om mig i pressen, läst mina böcker, och nu ville han bjuda mig på en liten middag ikväll!!!
- Mitt namn är Wiggo Perkulin sa han och bugade.
Jag tycker det låter lite norskt??? Men han hade ingen dialekt att tala om.....och han bad mig komma till sin båt som ligger på boj utanför hamnen berättade han vidare.
Så fick jag visitkort , och han bad mig slå en liten pling så skulle en av besättningen hämta upp mig i hamnen.
Hur ska det gå tänker jag, som alltid har skyhöga sandaletter på sommaren????
Ja, de får väl bära mig ombord i värsta fall!!!
Nu är jag iallafall klar för att ta taxi ner till hamnen, och jag tycker väl inte att jag satt på mig för mycket bling bling, utan ser anspråkslös och värdig ut????
Hör av mig ikväll! Kram från HS
To sail away together with Dolly, Kristoffer and the very new man Wiggo Perkulin. Det låter som om det skulle kunna bli mumma. Jag måste dock få ta tillfället i akt att säga, att du är en aningens aning snabb i svängarna. Här bara haglar semesterflirtarna in som på ett radband, gunås.
SvaraRaderaKäraste väninna. Det kan dock aldrig bli för mycket bling bling runt din hals som är som gjord för att bära upp de så dyrbara juvelerna. Passa dem från saltstänk. Det är ohälsosamt för en del metaller. Ibland liknar det nästan ett slags rost. Nu är ju jag dock ingen kemist, och kan därmed icke helt klart påstå att det beror på saltvattnet, men något händer i vilket fall som helst med de smycken som har just den här typen av metall. Anspråkslös vet jag ej om jag kan hålla med om, men däremot i allra högsta grad värdig. Klänningens skärning ser också väldigt perfekt ut, då den troligen sveper runt ditt veka liv på ett ystert och puderrosafladdrigt sätt. Sådant är jag säker på att styrmannen kommer att nästan förhäxas av. Jag har mina funderingar om just detta fenomen. Troligen var det så Ran gjorde då sjömännen just förhäxades. Henne skulle man dock passa sig för. Men DET är ju en helt annan historia, som dessutom inte är riktigt up to date, om man säger så.
Nu då du står inför faktum vad gäller din nya kavaljers val av dig, så är det väl ändock icke mycket att fundera över hur du skall äntra detta skepp. Han förstår väl för Höge Farao att du är kvinna. I och med det, finns det ingen som helst anledning att ens ifrågasätta skyhöga sandaletter. Självfallet kommer han att bära dig i hans famn. Då kan du även passa på att känna om denne herre doftar Old Spice.
Innan du så handlöst beger dig av, bör du kanske meddela någon om vad du har för dig i afton, samt när du beräknar angöra den brygga som ni avgick från. Allt detta sagt inom parentes, förstås. Mobilen kanske icke har någon täckning.
Medan du så härligt vilsamt suttit ute på lokal för att inta din frugala lunch, samt därefter ilat hem för att pryda din lekamen i allt detta vackra, har jag lagt sista handen vid den hemstickade yllebaddräkten som skall tillägnas de gode Översten minsann. Den fick bli brun och beige randig. Han blev som eld och lågor då han fick hålla den i hans en aning nariga nävar. Likt en pil försvann han, för att nästan genast komma tillbaka iklädd denna baddräkt. Nu hade ju jag förstås tydligen haft en helt annan bild framför mig, då jag stickade den till honom. Men, icke är väl jag så ond att jag direkt skarratde ut honom. OOOOOOOOOOOhnej!! Jag enkom nickade till svar på hans stumma fråga om han var tillfyllest i den så nya kreationen. Inget gott som icke har något ont i sig, eller hur det nu är man säger då det passar sig. Hur som helst. Översten kommer att medelst lokomotiv, ta sig hem till själva Toivo, för att tillsammans med honom ta sig en liten bensträckare i Mälaren. Icke ens halta hästar kan nu hindra honom. Önskar därmed att du ville ha vänligheten att meddela Toivo inom det snaraste, så att han icke blir tagen på sängen. Hoppsan, så kanske man icke bör uttrycka sig, med tanke på den så fagra Elsa. Men jag menade förstås bara bildligt talat.
Camina har sorg! En av karparna har dragit sin sista suck. Då hon kom ned till dammen i morse, presenterade sig denna karp med buken uppåtvänd. Flaggan är nu halad på halv stång. Hon blev dock lite muntrare då Översten hann med att ta sig till staden för att införskaffa en ny. Denna gång fick det bli en Koi i starkt lysnade orange. Jag måste då säga att tårarna torkade med en förskräcklig fart. Nu gullas det så det står härliga till. Jag behöver väl ej tillägga att det har polerats fiskfläll så till den milda grad, att jag en stund oroade mig för att hon nu blivit manisk.
Översen for iväg med 12:23 lokomotivet. Då borde han rimligtvis befinna sig på Hornberga Säteri runt femtontiden. Lagom till en lite fickljummen Koskin runt hörnet.
Skepp ohoj
Rube
Beklagar sorgen!
SvaraRaderaönskar recept snarast på Överstens baddräkt, och gärna en bild med honom däri.
Toivo är meddelad och funderar just nu på vegeteringen.