Vilken kväll det blev, vilken formidabel middag som avnjöts just på de skattebetalares pengar, som inte skulle ha råd att avnjutit detta magnifika , storslagna middagsbord på Stora hotellet.
Där stöttes det och blöttes under den långa sittningen, och Domprosten blev full och tvingades vomera i den för avsedda toilettrummet, ja det påstods det iallafall av Viggo som inte kan hålla sin trut i något sammanhang!
Vi andra kom fram till att någon kopierat mitt manus och försökt att på detta sätt få mig. Grevinnan Honorine Stiernspetz att verka vara såväl en mördare som manusskrivare??????? Jag säger som Rubie: Vafalls???? Här skall det skipas rättvisa, och hur längre tiden gick och ju flera tomma "Gula Änkan" flaskor det stod på bordet, desto briljantare blev sätten att hitta de äkta mördarna.
Vid tretiden inatt så kom kommandogruppen på ön in i matsalen som då för länge sedan stängt för övriga gäster, och meddelade följande: En man från ön hade gripits och erkänt redan att han var den som tagit dessa män av daga, och det redan innan DNA bevisningen var klar????? Hur dum får man vara tänkte jag, och så hade då icke jag skrivit i mitt manus!!!!!!!!!!!!
De kanske inte blir så intelligenta av att vistas på en ö ???????? Nåväl, det blev ett mycket uppsluppet avslut på hela detta dygn, och när klockan slog fem så tog Överkriminalkommisarie Strömlek och hans kollega Wespenström fram sina gamla sablar, korsade dem, och det hela välsignades av den nu skitfulle Kosken Lennartsen, ja ursäkta språket!
Rubina svepte sin silverräv om sig och jag min hermelinrock och så avtågade vi med högburna huvuden ut från matsalen som numera hade förvandlats till en lekstuga för "gubbar". Usch och fy sade vi högt och ogillande. Dessa män i sina fantastiska uniformer är då icke så fina om sanningen ska fram.
Nu ska jag bara faxa över till London att Roger Moore Icke behöver komma . För troligtvis är our mission here completed.
Vi promenerade i sakta mak från Stora hotellet genom den öde staden och i morgondiset såg vi hur stora horder avSidensvansar invaderade trädgårdarnas äppelträd, som bombplan kom de vinande . Det kändes som början på ett nytt anslag till mitt nästa filmmanus. Nu började det smidas planer igen, MEN först en lång vila efter detta äventyr på ön. Godnatt och på återseende hälsar Grevinnan Honorine
Där stöttes det och blöttes under den långa sittningen, och Domprosten blev full och tvingades vomera i den för avsedda toilettrummet, ja det påstods det iallafall av Viggo som inte kan hålla sin trut i något sammanhang!
Vi andra kom fram till att någon kopierat mitt manus och försökt att på detta sätt få mig. Grevinnan Honorine Stiernspetz att verka vara såväl en mördare som manusskrivare??????? Jag säger som Rubie: Vafalls???? Här skall det skipas rättvisa, och hur längre tiden gick och ju flera tomma "Gula Änkan" flaskor det stod på bordet, desto briljantare blev sätten att hitta de äkta mördarna.
Vid tretiden inatt så kom kommandogruppen på ön in i matsalen som då för länge sedan stängt för övriga gäster, och meddelade följande: En man från ön hade gripits och erkänt redan att han var den som tagit dessa män av daga, och det redan innan DNA bevisningen var klar????? Hur dum får man vara tänkte jag, och så hade då icke jag skrivit i mitt manus!!!!!!!!!!!!
De kanske inte blir så intelligenta av att vistas på en ö ???????? Nåväl, det blev ett mycket uppsluppet avslut på hela detta dygn, och när klockan slog fem så tog Överkriminalkommisarie Strömlek och hans kollega Wespenström fram sina gamla sablar, korsade dem, och det hela välsignades av den nu skitfulle Kosken Lennartsen, ja ursäkta språket!
Rubina svepte sin silverräv om sig och jag min hermelinrock och så avtågade vi med högburna huvuden ut från matsalen som numera hade förvandlats till en lekstuga för "gubbar". Usch och fy sade vi högt och ogillande. Dessa män i sina fantastiska uniformer är då icke så fina om sanningen ska fram.
Vi promenerade i sakta mak från Stora hotellet genom den öde staden och i morgondiset såg vi hur stora horder avSidensvansar invaderade trädgårdarnas äppelträd, som bombplan kom de vinande . Det kändes som början på ett nytt anslag till mitt nästa filmmanus. Nu började det smidas planer igen, MEN först en lång vila efter detta äventyr på ön. Godnatt och på återseende hälsar Grevinnan Honorine
Ja, kära Honorine, ett sådant snöpligt slut detta drama fick. Varken bomber eller granater heller för den delen. Det enda som var kusligt upprörande, var denne suput till Kosken(korva) Lennartssons högst opassande bägarsvingande. Men det gäller väl att passa på det icke enkom finnes nattvardsvin i dessa bägare.
SvaraRaderaInte heller fick vi chansen att få träffa denne så högt eminente Agent i egen hör person, då som du så riktigt säger: The mission are completed. Det är ju för Höge Farao HAN som skall uttala de orden.
Den man som så snöpligt erkänt dessa så grymma dåd, var helt enkelt en person som till överdrift anammat Grevinnan Honorine her selfs utomordentligt spännande manus, som kan avnjutas världen över. Jaha, så var det med den saken. Boven är fast. Vi fick i oss en redig femrätters middag, SAMT en oändlig massa Champagne.
Det var som du säger, en befrielse att få komma bort från detta gubbvälde! Särskilt då dessa så erbarmligt löjliga klingor korsades.
Tänk att vi fick se denna mängd Sidensvansar, som helt ovetande bara fanns där, för att vi skulle få en chans att se dessa representanter för det rena och oskyldiga. Tack och lov var vi väl kladda i diverse pälsar, då kylan hade den dåliga smaken att bita i våra så Champangeglödgade kinder.
Frågan är nu om jag kommer att sova särdeles gott, då jag vet att det var skattebetalarna som även denna gång stod för den så kopiöst svinaktigt dyra notan. Det blir väl till att än en gång dra in en tjänst på någon grundskola, kan man tänka.
Då Grevinnan Honorine och jag kamperar i var sitt angränsande rum, bör nog Grevinnan Stiernspetz nyttja sina öronproppar, då jag har en stark känsla att det kommer att dras timmerstockar i mitt rum. Ack denna Champagne och dess vådor.
God natt Honorine säger,
Rubie