Allan och Ruth ollonberg kom punktligt kl 15.00 för att dricka eftermiddagskaffe nere vid båthuset då solen behagade skina så gott då.
Lilla elsas äppelpaj med den hemmagjorda vaniljsåsen försvann som en avlöning!
Allan såg hungrigt sig omkring och jag bad lilla Elsa hämta ner lite nybakta kanelbullar och en av Toivos "Pärkakor", samt lite småkakor.
Allan ollonberg åt så smulorna yrde runt munnen på honom, stackars krake . Tänkte jag, han är väl inte van vid hembakt, så jag ropade på lilla Elsa igen, och hon kom med en sockerkaka, och som grädde på moset, varsin hemgjord glassbakelse med Hallonsås.
Allan han åt, och frågade försiktigt om han fick slicka fatet efter att glassen var slut.
Ruth, ja hon satt där och såg ogillande ut mest hela tiden, hon är så tystlåten den kvinnan!
- Nå, hur var det i Americat då undrade sedan Allan, medan han torkade sig om munnen med servietten så brödsmulorna ramlade som snöflingor omkring honom.
Jag berättade lite valda delar av mitt äventyr, och Allan nickade och lyssnade, ja lite hittade jag nog på för att han skulle bli nöjd med skvallerdelen.
Vet ni mina vänner, jag är så glad och nöjd med livet jag lever, och detta tack vare Allan Ollonberg på Ollberga gård. Han är helt oslagbar då det gäller att stoppa mat och annat i sin långa magra kropp, han borde vara en idelpatient för de mest framstående Psykiatrikerna. Vad kan han få för diagnos????
Gödkväll önskar er en ännu road och jetleggad HS
PS. Lilla Elsa har humor, Semlor i augusti!!!!!!!!!!!!!!!!!!!DS
Och här sitter jag och tror i all min enkelhet, att ynka 85 cm äppelpaj skulle mätta den mannen. Så erbarmligt fel jag hade där. HUR kan det vara möjligt att kunna få ned allt detta, bara genom att öppna limpsaxen? I synnerhet som hans ickemage måste vara närmast uttorkad på grund av matbrist. Man TROR ju i sin enfald, att mättnadskänslan snabbt skulle infinna sig. Nästa gång det blir dags att invitera dessa Ollonberg ( som för övrigt är ett gräsligt namn), bör du nog sätta den så överdådligt rara lilla Elsa på ett strorbak i dagarna 7.
SvaraRaderaFick dessa personager brått, efter det du med råge återgivit din resa långt bort i Väster? Jag tänker på att det gällde att komma ihåg allt det du sagt, för att sedan likt en skogsbrand, låta allt bara vräkas ut ur denna så ätande mun. Visserligen fanns Rutan med, men som du sade, så ÄR hon tydligen så pass tyst. Detta kanske fick till följd att hon icke hade för avsikt att öppna sin lilla körsbärsmun, då skavllret skulle spridas ut på bygden.
Jag kan tänka mig att det nu
kvittras så det står härliga till i din trädgård, då alla dessa drivor av smulor från allsköns bakverk spritts för vinden. Passa då på att inkalla traktens alla ornitologer, för att där kunna avspana naturens alla flygfän, från albatrossar till den minsta lilla kollibri, som kan ta sig ett avskedparty, innan de far vidare till de något mer varmare regionerna. Passa samtidigt på att se till att få undan alla åkdon, innan de mätta och dästa flyger över dessa.
Ja, jädras vilken komiker du har i denna så kolossalt nätta lilla Elsa, då hon med ett seriöst ansikte framställer att hav av ( semlor, fettisdagsbullar eller hetväggar), framför detta ömättliga Ollonberg,
hälsar en som skulle vilja vara en fluga,
Rubina Algotte v O
Visst har flickan humor, detta har jag icke märkt av tididgare, men det har varit något i hennes lilla försynta väsen som har tilltalat mig, och nu vet jag vad det är!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
SvaraRaderaDet är så bra mycket bättre sent, än aldrig, som den eminenta astronauten sade. Små rara töser skall man enbart uppskatta. Kanske till och med Rutan rätt var det är, också gör det.
SvaraRaderaKramisar
Rubina