Jadå, ni har icke läst fel angående tidpunkten!
Inatt runt 02, jag drog upp min rullgardin, och såg då fullmånen , och hur den lös ner över sjön, en sagolik syn, som gjorde mig pigg på lite nattliga äventyr.
Långfärdsskridskorna fick jag av Familjen Langensköild i julpresent, då de sett mig agera tidigare på isen, då iförd salig fars gamla spiskrokar......visserligen handgjorda, meeen en aning gammalmodiga till vår tids livsstil!
Jag satte på mih Varskinnspälsen efter moster Hermine och gick ner till båthuset där jag snörde på mig skridskorna, och så försiktigt ut på bryggan . Jodå, jag hade både isdubbar, lång pinne att mäta isstorleken med samt en fickplunta med varm choklad.
Isdjupet var cirka fem cm, vilket gjorde att jag försiktigt tog några skär och kände plötsligt hur jag bara gled iväg. Det var jag mot världen på något sätt. Det var a little bit windy så jag stod med armarna rakt utsträckta och lät mig föras runt sjön, i min varma och goa vargskinnspäls, och varje gång jag passerade båthuset så tog jag mig en klunk ur fickpluntan!
Det var mäktigt denna känsla av ensamhet, ödslighet, och isens knakande under fötterna. Gubben i månen följde mig noga varv efter varv som för att se till att inget skulle hända mig under det nattliga äventyret...
Ja, så kan det gå till nere på Hornbergasjön mitt i den kalla januarinatten !!!
Just nu ligger jag i min paulun och masserar mina ömmande smalben, ska ringa efter Lilla Elsa som samtidgt med kaffebrickan och morgontidningarna får ta med sig lite av salig fars Tigerbalsam, och smörja in mina ben med, jag är ju icke längre purung, tyvärr, men lova mig en sak kära vänner!
Nämn detta ICKE till mina söner, då blir de galna av oro för sin kära mor hälsar HS
Inatt runt 02, jag drog upp min rullgardin, och såg då fullmånen , och hur den lös ner över sjön, en sagolik syn, som gjorde mig pigg på lite nattliga äventyr.
Långfärdsskridskorna fick jag av Familjen Langensköild i julpresent, då de sett mig agera tidigare på isen, då iförd salig fars gamla spiskrokar......visserligen handgjorda, meeen en aning gammalmodiga till vår tids livsstil!
Jag satte på mih Varskinnspälsen efter moster Hermine och gick ner till båthuset där jag snörde på mig skridskorna, och så försiktigt ut på bryggan . Jodå, jag hade både isdubbar, lång pinne att mäta isstorleken med samt en fickplunta med varm choklad.
Isdjupet var cirka fem cm, vilket gjorde att jag försiktigt tog några skär och kände plötsligt hur jag bara gled iväg. Det var jag mot världen på något sätt. Det var a little bit windy så jag stod med armarna rakt utsträckta och lät mig föras runt sjön, i min varma och goa vargskinnspäls, och varje gång jag passerade båthuset så tog jag mig en klunk ur fickpluntan!
Det var mäktigt denna känsla av ensamhet, ödslighet, och isens knakande under fötterna. Gubben i månen följde mig noga varv efter varv som för att se till att inget skulle hända mig under det nattliga äventyret...
Ja, så kan det gå till nere på Hornbergasjön mitt i den kalla januarinatten !!!
Just nu ligger jag i min paulun och masserar mina ömmande smalben, ska ringa efter Lilla Elsa som samtidgt med kaffebrickan och morgontidningarna får ta med sig lite av salig fars Tigerbalsam, och smörja in mina ben med, jag är ju icke längre purung, tyvärr, men lova mig en sak kära vänner!
Här på Rubinseinska har vi vett att hålla tand för tunga, som du troligen redan vet, kära Honorine. Då jag tror att de båda gossarne mer skulle oroa sig för dina nattliga utflykter, än den lilla vacklande hälsan, lovar jag trots allt att inget utsäga.
SvaraRaderaEn sådan kolossalt märklig syn du nu framkallar framför mina en aning starriga ögon, då du omtalar hur detta sceneri uttog sig. Om jag icke visste att du uppbar din så gamla anrika vargskinnspäls från den så framlidne Hermine, skulle jag rent utav kunna tro att det var icke mindre än själva "Vita Frun" som skrinnade fram, ivrigt klunkande ur denna så chokladfyllda fickplunta. Vad som för mina tankar i just denna riktning, är dessa så raktframsträckta armar.
Dock är det en aning märkligt att själve Gubben i Månen kunde eftertitta på dig, då denna gubbe EJ är full HÄR, enkom ett par ynka mil från ditt hemman. MEN, märkligare saker än detta har troligen hänt, även i de bästa av världar.
Så angenämt att du ävenledes kan dra nytta av detta vatten trots att det är så pass isbelagt.
Men om jag icke är helt fel underrättad, KAN dessa isresor vara en gnutta förenade med i klartext, livsfara, då dessa isar KAN vara så pass förädiska. Denna vargskinnspäls kan då vara mer till skada än nytta, då den kan på ett tyvärr allt för effektivt sätt nederdraga dig i detta så pass kalla vatten,
hälsar dig en bekymrad,
Rubie
Det är inga problem med isen, jag flyger fram på den då det blåser lite från nordan, och vargskinnspälseen är både skydd mot kylan samt används som segel då jag öppnar upp den för att få fart....
SvaraRaderaMin måne är full , jag vet inte hur er ser ut inne i stan, bland avgaser och annat skräp.
Jag skall snart snöra på mig dessa skridskor igen och ta en sväng, men imorgon skall jag ut på en annan sväng...hälsar HS
Goddag Fru Honorine. Jag hoppas att du kommer ihåg mig. Jag är Svala som Rubina adopterat. I dag vid middagsbordet, berättade hon att du, för jag får väl säga du, hade tagit dig en nattlig långfärdsskridkotur. Hon förfasade sig naturligtvis, så där som bara hon kan göra. ALLT är farligt enligt henne, men JAG tyckte att det lät superläckert. Därför undrar jag om du skulle vilja ha sällskap av mig nästa gång du tänker susa ut så där härligt på isen?? Jag har tyvärr ingen vargskinnspäls, men andra varma kläder. Jag bor ju oftast i Schwiez, och där kan det vara riktigt kallt. Dessutom är jag väldigt van att åka just långfärdsskridskor. Jag tycker att det skulle vara väldans trevligt att få tillfäle att få träffa dig lite mer så där på tumanhand, och så att säga få höra en del saker direkt ur "hästens" mun. Rubina har ju en viss förmåga att förfasa sig över det allra lilla minsta.
SvaraRaderaHör gärna av dig, oavsett hur det blir med åkandet. Jag gillar då det är lite fart, flärd och fläkt över det hela. Men DET kanske inte Rubina behöver få veta om. Det är ibland lite svårt att vara henne till lags.
Ha det.
Svala.
Men käääääääääääära Honorine!!! Tänker du då ej på hur pass missklädsamt det är att fara omkring så där likt ett jehu, med vargskinnspälsen VIDÖPPEN!!!!! VAAAAAAAAAAAAAAAD skall folk TRO om det nu skulle skåda detta. Nej!!! Håll denna päls vältillsluten, samt använd dina ben då dessa skär skall tagas. Om jag icke missminner mig, ingned väl den så lille Elsa icke mindre än dina så trötta vador med Tigerbalsam. Således bör de vara farbara i detta ärende.
SvaraRaderaVad beträffar månens skepnad, har jag inget mer att säga i den saken.
Här på Rubinsteinska håller vi oss allt på den så bara marken. Det ÄR en evinnerlig tur, att jag ingen haver i MITT hushåll, som håller på med sådant tjafs,
hälsar dig,
Rubina
Hej Svala! Visst vore det trevligt att ha en skridskovän med på sjön , men jag åkerenbart nattetid, och bara då det är fullmåne. J ag är en aningen skrockfull förstår du.
SvaraRaderaMen om du vill komma ut hit på dagtid så kan vi rida barbacka på mina älskade hästar, eller så kan vi tokköra lite med min nya Röda Ferrari som jag leker med och retar grannarna så till den mild gr4ad att nu är vi inte ens vänner längre, men det gör mig ingenting. Jag klarar mig såååå bra ändå. Så slå 23567843 90 på min privacy mobil, så kan vi alltid hitta en tid. Vänligen Honorine
Rubie! Att flyga fram över isarna om natten, det borde alla människor någon gång i livet få pröva på. Kom hit kära du så kan du få låna Arnes kaninpäls som han egenhändigt sytt ihop av nedlagda djur, och den kommer att föra dig fram över fjärdarna så som du aldrig förr har varit med om. Det är nya tider RUBAN, UT MED DE GAMLA OCH IN MED DET NYA.....
SvaraRaderaDet är icke utan att du nu frestar mig, kära Honorine. Jag tror att det var det där med herr Arnes hopsydda kaninpäls som avgjorde det hela. Då jag var barn,(ja jag har, tro det eller ej, faktiskt varit ett sådant, minns jag mycket väl) var jag Rubinsteinska egen lilla isprinsessa. Så det barkar lite åt detta hållet att jag troligen vill medåka då det är dags för nästa skrinnartur. För vad GÖR man icke, för att på något smidigt sätt försöka ta sig in i 2000-talet,
SvaraRaderahälsar dig en djärvare,
Rubie
Hej Honorine. Jag tackar för ditt vänliga svar. Visst kan jag tänka mig en ridtur med dig. Dessutom har jag inget emot att ta mig en nattlig tur på grillorna när månen är full.
SvaraRaderaJag har noterat ditt telefonnummer, så jag hör snart av mig.
MVH
Svala
PS Rubina vet inget om det här. Kan vi hålla det på det planet. Annars blir det så många frågor.
DS
Jag svarar dig Svala "Självfallet", det säger alltid människor i mina kretsar. Så självfallet sägs ingenting.
SvaraRaderaDå hör jag av mig snart! Ser fram mot det, då jag behöver byta miljö ibland.
SvaraRaderaMVH
Svala