Nedbäddad i min paulin , kan jag berätta för er vänner att det var en katastrof från början till slut denna invitation till hans båt.
En liten muskig man som skulle föreställa matros kom roende med en liten gummijolle, och inte orkade han bära ner mig i båten, nej, nej, han var alldeles för vek, så jag tog sats och hoppade rakt ner i båten. Klackarna fastnade i båtens gummibotten, och sedan fick han ro, medan jag stod blixtstilla för att vi inte skulle ta in mer vatten......
Så skulle jag klättra upp via stege på Wiggos Nauticat. Men då jag fått stå i jollen på mina höga sandaletter så pass länge, var min balans inte så bra , så halvvägs upp på repstegen, föll jag handlöst ner i vattnet, med den lilla muskiga matrosen under mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ja det låter som en nightmare, och det var det också. Den lille matrosen trodde jag aldrig skulle komma upp till ytan igen, så där klättra jag upp en bit på stegen och dök i , ja det är sant med både bling bling och turban.
Hittade honom på botten, drog honom ur djupet, och så fick resten av manskapet "fiska" upp oss båda två....
Han gav mig en flaska sprit så jag skulle bli varm i hela kroppen igen sa han.....Vore han en gentleman hade han masserat mig och matat mig med vindruvor och små nektariner och låtit skumpan rinna genom min mun, eller hur?
Vilken tölp! Så då jag kände mig återhämtad något sånär, så hoppade jag i havet, och simmade tillbaks till hamnen i Visby, och då jag smög genom gatorna i bara turbanen och min dyngblöta klänning prisade jag Gud att jag sluppit undan så lätt ändå.
Nu i efterhand så känner jag att ingen mera date så länge jag blir kvar här. Absolut icke!
Ska nu ringa ner till Lindgården och be dem komma upp med mitt fransrostade och en croissant, så stannar jag i sängen än stund till!
Med livet i behåll hälsar HS
Vilket äventyr. Ja, bättre kavaljerer kan du nog hitta på Gotland. Nu är det väl 08-vecka med många sköna juveler som raggar runt. Men det kanske är säkrast att förlägga första dejten på neutral lokal. Det finns ju så många konstiga människor. Kram.
SvaraRaderaHädanefter ska mitt enda nöje vara att sitta och knyppla vid stranden och betrakta havet!
SvaraRaderaATTANS FILIBASKNAS!!!!!!!!!!! HUR i hela fridens namn gick det med stilettklackarna. Jag förmodar att de är BÅDE stort vattenskadade, SAMT repade. En sådan oherrans tur att bling blinget är intakt. Värre är det väl dock med den så puderrosa kreationen. Den är nog nu mogen för Stadsmissionens insamlingar.
SvaraRaderaAtt ha den så fula oseden att medföra en icke simkunnig matros, ger mig en märklig tankeställare. Vad pysslade då denne Wiggo med? Att bara komma på tanken att säga till DIG att KLÄTTRA upp för något så simpelt som en lejdare, det raderar genast bort den lilla gnutta av gentlemannabeteende, som jag utgick från att han besatt. Men å andra sidan. Om man begåvats med namnet Wiggo, är det lite väl lätt att förknippa honom med en jågel. Och dessa har ju som bekant icke så stora hjärnor.
OM vi nu skall tala om ämnet gentlemän, är det i sådana fall dig vi skall nämna i det sammanhanget, då det var lilla sköra Grevinnan som åter igen blev tvungen att dyka ned i det så vansinnigt våta vattnet, för attmedelst dina liljevita armar dra upp denna något stinna matros.
Är turbanen fortfarande intakt? Det vore ju en aning obehagligt om fallet icke är så, då den ju så väl kan komma till bruk vid de få tillfällen du har en bad hair day. Skicka nu genast en saftig räkning till denne Perkulin. Just nu slår det mig att denne man kan vara av Norsk-Finskt ursprung. Wiggo kan vi genast fastslå är Norskt, vare sig han vill det eller ej. Efternamnet låter en aning Finskklingande. Jag tror att det kommer direkt ur ordet perkele. Du kan väl höra dig för med Toivo.
Och appropå honom, så har jag från säker källa (Översten), att de två funnit varandra så till den milda grad, att de numer är både du och bror med varandra. Toivo har dessutom visat upp hans fingerfärdighet, geneom att noggrant instruera Översten i avancerad bärplockning. Så NU skall det safta, syltas och gelèas så det står härliga till här på Rubinsteinska gården. Jag såg att lilla Svalan redan kavlat upp sina blusärmar. Lyckligtvis fick jag hejd på hennes iver i god tid, då bären fortfarande lyser med sin frånvaro. Översten ärnar sig hemåt först om fyra dagar. Jag skall väl ick sticka under stol med att tala om att sagde man lät oroväckande ostadig på rösten. Och jag är HELT viss om att detta icke berodde på rördhet över de så nyförvärvade kunskaperna.
Slicka nu dina så förfärliga sår, medan du låter knyppeldynans spolar smattra tillsammans med måsarnas skratt. Tag dock icke dessa skratt som om de gjorde det rakt upp i ditt så vemodiga ansikte. Låt gärna de så frenetiskt kilometerlånga knyppelspestarna vaja för vinden, då du tar dig hemåt i sakta mak från denna läkande strand.
Kramar från en som HAR så goda råd
Rubina von Oben