Hornberga tog emot mig med gnistrande snö, granarna var tända framför huvudbyggnaden, marchaller lyste upp hela allén, vilket mottagande, det kändes underbart att få lite bekräftelse !
Nu har jag mycket riktigt varit ute i stallet och hälsat på mina darlings, och hästdynga har jag också mockat, hjälpt Arne att stängslat om en hage, rena grovarbetet, men ack så skönt för kroppen.....
Inne i köket där immar fönstren igen av allt ståhej kring julmaten. Lilla Elsa kokar Grisfötter......ja det är Arne som vill ha det, det är en gammal småländsk tradition säger han, och det skärs rödbetor och äpplen och sill och potatis....ja, till sillsalladen, ett måste för Toivo, och det rullas köttbullar och stoppas korv och görs egen senap, och lutas fisk och läggs in strömming och kokas sylta, och rullas rullsylta och nej, nu vomerar jag snart mina vänner. Jag går in på mitt skrivrum och går igenom posten, vill inte se åt maten, men får jag bara risgrynsgröt på julaftonens lunch så som vi alltid serverat den här på Hornberga sedan salig farfars tid, alltså med en mandel, ja då blir jag nöjd hälsar en trött och lycklig Honorine Stiernspetz från ett härligt vinterlandskap i Södermanland. PS Imorgon måste jag visitera Allan och Ruth Ollonberg med en julblomma,
Det måste jag anteckna.
Toivo och jag har icke talat ut om hans olycksaliga resa via NewYork till Stockholm, men jag tar det imorgon, han ser så undfallande ut, så jag ids inte ge mig på honom just nu: DS.
Nu har jag mycket riktigt varit ute i stallet och hälsat på mina darlings, och hästdynga har jag också mockat, hjälpt Arne att stängslat om en hage, rena grovarbetet, men ack så skönt för kroppen.....
Inne i köket där immar fönstren igen av allt ståhej kring julmaten. Lilla Elsa kokar Grisfötter......ja det är Arne som vill ha det, det är en gammal småländsk tradition säger han, och det skärs rödbetor och äpplen och sill och potatis....ja, till sillsalladen, ett måste för Toivo, och det rullas köttbullar och stoppas korv och görs egen senap, och lutas fisk och läggs in strömming och kokas sylta, och rullas rullsylta och nej, nu vomerar jag snart mina vänner. Jag går in på mitt skrivrum och går igenom posten, vill inte se åt maten, men får jag bara risgrynsgröt på julaftonens lunch så som vi alltid serverat den här på Hornberga sedan salig farfars tid, alltså med en mandel, ja då blir jag nöjd hälsar en trött och lycklig Honorine Stiernspetz från ett härligt vinterlandskap i Södermanland. PS Imorgon måste jag visitera Allan och Ruth Ollonberg med en julblomma,
Det måste jag anteckna.
Toivo och jag har icke talat ut om hans olycksaliga resa via NewYork till Stockholm, men jag tar det imorgon, han ser så undfallande ut, så jag ids inte ge mig på honom just nu: DS.
Det blir utmärkt kära Honorine, att du så att säga sover på saken, vad gäller Toivo. Troligen är skammen redan så pass stor, att han redan lidit tillräckliga kval.
SvaraRaderaMen jag borde väl i alla fall ha sagt välkommen hem först. Fy skäms Rubina. VAD har nu din mamma sagt om sådant, vabah????
Har dina hästar blivit väl omhändertagna av lilla Antonia, eller var de dåligt ryktade?? Hon ÄR ju SÅ förtjust i de båda och de så rara kissarna. Jag talade i dag med hennes mor, Irmegard. Hon talade om att saknaden är stor nu i Antonias lilla hjärta. Storsint som jag nu en gång är, talade jag om att landet kryllar av djur, så det ska nog lösa sig kemiskt med den lilla petitessen. Herre Gud, det är väl enkom att bara böja sig ned, så vimlar det av småkryp. Det är bara att plocka upp dem, om det nu skulle knipa.
Från detta meddelande är nu steget fram till denna så goda risgrynsgröt rätt långt, men jag tager den risken. En sådan berusande lycka att sitta där med denna mandel i själva munnen. Man blir rent utav som paralyserad, då man vet att man under året kommer att icke mindre än att ingå äktenskap. Till saken hör, att jag har haft den äran att i munnenstoppa cirka 7 stycken mandlar under mina julgrötsätartillfällen, men fortfarande saknas den så infernaliskt äkta mannen. Men vad skall jag med en sådan till, då Själve Översten befinner sig här. Han KAN laga sådant jag ej kan, så jag är nöjd!!
Ett sådant oherrans stök det alltid uppstår vid dessa så pass årliga jular. Ibland har den frågan uppstått i mina hjärnvirvlar, om det verkligen kan komma Jesus till del, för att vi förköper oss, samt på gränsen till matförgiftar oss. Nu han jag ju icke påstå att jag kan varken bibeln eller katekesen nämnvärt mycket. Men jag har varken hört eller läst om något i den vägen. Dessutom trodde jag att "frosseri", var en av de sju dödssynderna. Jag skall sätta Camina på den uppgiften, att efterforska hur det ligger till med detta.
Jag glömde att efterfråga hur det gick med dina så formidabelt vackra naglar, då du så extremt hårt arbetade med dessa så nödvändiga stängsel. Jag misstänker att det KAN stöta på patrull i dessa situationer.
Vila nu ut så bekvämt du bara kan, för att orka med att fortsätta att styra och ställa inför den så stundande helgen.
Kanske det räcker med att påtitta Toivo med en ultrasträng blick. Ord är troligen onödiga, har jag hört från Själve Översten, som för övrigt är en gnutta bekymrad över Toivos kommande ovett,
hälsar dig,
Rubie
Ja, kära Rubina, såväl du som jag har förstått att det inte gäller själv äktenskapet då det handlar om mandeln i gröten, nej nej, det är endast prestigen för mig iallafall, antar att du tänker något liknande?
SvaraRaderaVi gör en Kung här ute inför storhelgen och vänder blad, inget mera diskuterande kring felflygningar och dyl. Skammen är den ett straff nog!
Jahadu Ruban, jag har icke heller läst i Postillan att man skulle äta sig till såväl gallsten som kolik bara för att fira Jesusojkens födelse, men har kanske missat något.
Men ad han skulle firas med grisfötter i ge´le , det kan då ingen ge mig ett vettigt svar på???hälsar Grevinnan. s. låt lilla Antonia komma ut och rida så mycket hon vill, detta får hon tala med Arne om, det blir utmärkt bra, och vid tillfälle skall jag även inbjuda hennes mor Irmegard, men det måste bli efter helgerna, för nu är det fulltecknat.DS
Jaa, kära Honorine. Dessa gisars fossingar är nu fråga för sig. Att fattiga blev nödda till att äta upp allt på dessa nassar, kan jag mycket väl förstå. Men de som icke är lika arma, kanske kan uppfatta detta som ett slags straff, då särskilt bland barnen som har helt andra intresen än att sitta där och gnaga på dessa skånkar. Men vad gör man då icke för att blidka själve Jultomten. Om icke detta är ett synligt bevis på att man ÄR så snäll, så vet då jag icke.
SvaraRaderaDet är väldigt rart av dig att låta lilla Antonia hemkomma till dina stall. Den hälsningen kommer att glädja henne ända fram till ren och pur ysterhet.
Att välkomna hem Irmegard till dina salonger är inget annat än tjusigt, på min ära.
Så bra att den så skamkännande Finländske Toivo nu får ägna sin tid åt att borttvätta den,
hälsar dig,
Ruban