Då jag plötsligt ser en skylt! På den står följande: Grisen kan bitas! Vilken nedrans gris, är det massor av grisar, eller är det de hemska instoppade Vildsvinen i vår natur??? Dessa djur är jag livrädd för, och snabbt går jag tillbaka mot mitt hus och tryggheten. Morgonen känns inte lika lockande längre, och CocCola att dricka, nej det här är inte alls roligt!!!!
Jag ringer Hornberga och där svarar Toivo genast!
- Frun, så pra, vi saknar henne, vad gör hon då porta i skogen?
Jadå, vi tar lilla pilen och kommer genast frun! Ska jag ta med mig? Kaffe, franskrostat, Pärkaka, och lite paté och räkor och sill i dill, och ....ja ja vi tar det som finns frun, vi kör så nabbt vi kan , Aaarne och jak. Stilla där frun, ingen fara i skogen frun.
Tack för mitt tjänstefolk säger jag! Hur skulle jag klara mig utan?
Nej, nu får jag tala mig själv tillrätta. Inte var så vild och snabb i tanken. Lugn och fin Grevinnan ska bli mitt nya ledord.....får se hur det efterlevs, den som lever får se.
Nu sätter jag mig i skuggan i solstolen och skriver lite medans jag inväntar mina två kära kombatanter som ska rädda min dag med Franskrostat och lite god lunch.
See you! HS
Inte nog med att Toivo då och då tager sig en "pärla". Han Är även en sådan, må man säga. Huuuuuuuuu så ruskigt att gå där bland dessa inplanterade så vilda svin. Dessutom har man ju icke ananing om de kan veta hut, då en Grevinna ensam och allena passerar deras stråk. Detta är dramatik på mycket hög nivå. Bara nu icke Toivo i sin iver att få komma iväg snabbt nog, glömmer bort att ta med ditt livselixir, det Franskrostade kaffet.
SvaraRaderaJag kan så innerligt väl förstå att du varit en gnutta rädd där i skogen, då mörkret har en tendens att vara så kolossalt mörkt på natten. Detta har tydligen varit dig en läxa, som antagligen leder till eftertankens kranka blekhet, innan du företar dig något annat som icke är allt för genomtänkt. Men den här gången hade det i alla fall det goda med sig, att du nu är fri från detta beläte till man. Till det kan jag enkom gratulera dig.
Jag ser att du så smått går i parfymdoftstankar. Kanske det kan bli din nästa melodi. Att hitta dofter som ingen annan kunnat finna. Jag ställer med glädje upp som dofttestare, trots att huvudvärken slår till som en blixt från en klar himmel, då jag dväljs i parfymmoln. Men vad gör man icke för en Grevinna som är så RAAAAAAAAAR??
- RUBINA ALGOTTE!!!!!!!!!!
- JAAA, vem är det som kallar?
- Det är jag, Översten.
- Jaha, och vad är det som står på denna gång, om jag får fråga?
- Det är inget som står på. Jag ber Er om att komma bort till den Östra Paviljongen.
- Men vad är det som är fel NU då? Jag TROR jag blir så smått gaaaalen.
- Inget är fel. Här är ju allt prima som Rubina redan vet.
- Ja, nu är jag här. Vad är det för musik som låter så vackert lockande.
- Men det är ju "An der shönen blaue Donau", vet väl Grevinnan.
- Ja, jag hör väl det jag. Men Herre Jistanse så stilig Översten är i sin Smoking. Är det till att vara bortbjuden på kalas?
- Nej, den här uppkländningen är endast till för självaste Rubina, för nu skall vi inviga den nyrenoverade mattan i form av en äkta vals, på min ära. Således vackra dam. Får jag lov?
- Men så rörd jag blir. Det var så oherrans många år sedan jag dansade just Wienervals. Det skall bli mig ett stort nöje.
- Här är min arm. Kom nu så för jag Er varsamt över den fina mattan.
Puh, jag är alldeles snurrig efter denna vals. Icke hade då jag en aning om att själve Översten var en sådan dansant man. Dessutom en artig kavaljer, som sett till att det fanns just den champagnen som jag vill ha. En överraskning på min ära, en helt vanlig torsdagseftermiddag. Detta kommer att leda till att denne charmanta man, kommer att få två dagars ledighet, som han kommer att få tillåtelse att disponera precis som han behagar, sedan må Camina säga vad hon vill i den saken. Jag noterade allt att hon stått och tjuvkikat på oss. Den blick hon gav mig senare, var ICKE att leka med.
Ja, si de ungdomarna, så de bekymrar sig. Och det helt i onödan. Hon HAR ju så ofantligt många nycker för sig. Jag skulle faktiskt vilja sträcka mig till att kalla dessa för vapörer,
medelar dig
Grevinnan Rubina, med valstakterna kvarsittande i knäna.
denne Överste är ju något alldelesextra har jag länge anat, men att ordna något så trevligt som Wienervals med tillhörande Champagne och iklädd högtidsdräkt en torsdageftermiddag, ja det blir då något alldeles extra! Sådant uppskattas av oss kvinnor som förstår sådant!
SvaraRaderaDe yngre de förstå icke, utan känner oftast bara avund, de lär sig de också då tiden deras är mogen.
Visst lär sig juniorerna med tiden, med så utsökta mödrar som de nu är begåvade med. Jag är nu en gång sonlös, men du kära Honorine, har något formidabelt att se fram mot. Tyvärr har jag icke någon kunskap i Överstens väna moder, men hon visste säkerligen att föra sig. Om du känner för en liten vals, innan dina gossar kommer sig för, går det utmärkt att inlåna honom vid behov. Han är ju som bekant vakant ett par dagar. Passa då på,
SvaraRaderauppmanar dig,
Rubie