Jag hade nog mina misstankar......

Dr. Rappe friskförklarade mig idag, vilket gör mig så glad. Haltar något lite, men för övrigt känner jag mig pigg och kry igen..
Toivo är på ett strålande humör, och hade med sig mängder av kött så nu har de fullt upp i köket. Arne styr upp och talar om vad som är vad, medan Lilla Elsa paketerar bitarna och ner i frysarna.
Emellanåt hör jag Toivos röst som skriker: Söttfärs, det där plir söttfärs!
Skönt att de arbetar så bra tillsammans!

Ja, nu börjar blommorn se vissna ut , och det är dags att inse att hösten har kommit på riktigt. Jag står här och ser ut över gården, då telefonen ringer.

Efter det samtalet kan jag inte annat än skratta! Lurad, ja grundlurad!

Det var Julle som ringde från Kabul där han är på hemligt uppdrag. Vad han sa?

Jo, nu ska ni få veta! Mina både söner vet att mamsen älskar practical jokes, och tänkte att nu skulle de spela mig ett rejält spratt.

De placerar ut diverse saker på gården för att skrämma mig!!! De kommer hem och verkar bekymrade över situationen,medan de i själva verket fortsätter sin plan.

Det var ju naturligtvis inte deras mening att jag skulle snubbla på deras uppsatta snubbeltråd, men de kunde inte sluta utan blandade in såväl Allan som Ruth i det hela. Det var Allan som hängt upp den svarta slöjan och tände i Kapellet igårkväll.

Alla lurade mig, och jag gick på det, förstår ni mina vänner, jag var så lättlurad, rakt i fällan!!!

Trots att det kostade mig ett par besök hos dr. rappe så var det värt det. Sådana här skämt gillar jagf, och nu är jag på extra gott humör hälsar en uppspelt HS  

Äntligen måndag och hemma igen.......

Ollonberga calling!
Här har det varit en märklig kväll och natt ska jag berätta.
Allan kan vi lägga åt sidan, han somnade tidigt, medan jag och Ruth satt uppe länge och funderade kring deras Kapell och det som tilldrogs sig där sent igårkväll.

Ruth är mycket vältalig då inte mannen är tillstädes, och oj så mycket historier jag fick höra om släkten Ollonberg.

Tur att jag hade medfört Lilla Elsa så att det blev något på bordet också, Ruth skötte hellre baren, och gjorde det med den äran.
Vi fick en matig omlett med nyplockad svamp, lite grönsaker och en kopp dåligt kaffe.
Bättre än inget iallafall!

Sedan hördes Allans snarkande genom huset under hela natten.

Tidigt i morse om Lilla Elsa och berättade att Toivo nu var hemma efter älgjakten, och trots att han och jag inte alltid är på samma nivå, blev jag otroligt glad och snabbt klädde jag mig och bad Elsa se till att vi blev hämtade av honom för hemfärd.

Den grå höstmorgonen har nu nästan förvandlats till en vacker höstförmiddag och jag är återbördad till Hornberga.
Nu ska vi strax fara ner till Sjukstugan i samhället för att Dr. Rappe ska se om mina blessyrer, och hoppas att det gått åt rätt håll, så jag kan slippa mina bandage och ge mig ut i livet igen.

Dörren till Kapellet var öppen......

Efter två starka Groggar tillblandade av Ruth så somnade den gode Allan sittande i soffan inne i biblioteket. Jag fick låna en gammal käpp som hängde i hallen, och som tillhört salig farfar August Ollonberg berättade Ruth högtidligt.

Vi gick ut i den mörka kvällen, där regnet strilade ner samtidigt som det rasslade runtomkring oss av alla de löv som lämnar träden efter denna sommar, och nu bildar en matta att kliva på. jag hade svårt att ta mig fram i halkan och regnet , men Ruth nästan småsprang av iver . Väl framme vid Kapellet så såg vi att dörren stod lite på glänt, och det lyste svagt därinne.

Ingen använder detta ställe så det var omöjligt att detta skulle kunna ske sa Ruth, medan vi sakta smög vidare i skydd av mörkret.

När vi försiktigt öppnade dörren så blev allt svart, och då Ruth kände på väggen efter strömbrytaren skrek hon till. Det blev ljust och DÄR! Där hängde Hermine Hägerflychts gamla slöja på väggen..............

Vi småsprang tillbaka, dvs Ruth småsprang och jag efter med käppen i högsta hugg, hoppade jag  fram som en äkta tutsier.

Allan såg förvirrat upp då vi blöta och andfådda satte oss ner i biblioteket. igen.

- Skål då sa han och tog sitt tomma glas.

- Jatack svarade jag, nu behövs det verkligen ett glas till, för nu är jag skakad.

- Skönt att du inte är rörd sa Ruth och skrattade till åt sin egen lustighet...........

Spökerierna tar visst aldrig slut här ute på landet i Sörmland  i månade oktober anno 2011

Grannarna är så välmenande...

Såväl  Ruth som Allan kom hem till mig för att se till hur jag mår efter dessa olycksaliga omständigheter som jag drabbats av.

-Du är så välkommen att bo hemma hos oss sa Ruth, och tanken kändes rätt behaglig i mitt skröpliga tillstånd.

Så här far vi iväg hem till Ollonberga, och Lilla Elsa får följa med och hjälpa oss med matlagning.

Imorgonkväll ska Toivo vara åter på Hornberga och då kan jag återvända hem igen.

Ollonberga är ett pampigt lantställe och jag skulle tänka mig att byta med Ollonbergs, om det skulle bli aktuellt. Men jag ser hur eftersatt trädgården är, här behövdes det lite parkarbetare, iallafall säsongsanställda, men Allan är som bekant mycket återhållsam med slantarna.

Nu när vi suttit i biblioteket och druckit kaffe(inget franskrostat här inte, utan jag tror de handlar på Lidl???)
Ruth berättar att det finns ett tillhörande Kapell till gården, och att vi kanske ska försöka ta oss dit inatt för att offra något till högre makter för att få slut på spökerierna på Hornberga.

Allan opponerar sig högljutt, men Ruth blinkar till mig och säger högt att: nu ska vi ta oss varsin rejäl Grogg för att lugna ner oss. Jag blinkar tillbaka och vi vet båda två vad som ska komma att hända inatt på Ollonberga.........HS

En osynlig hand.........knuffade mig, och utanför hördes ett mystiskt ljud.....

En osynlig hand knuffade petit moi nedför trappan inatt då jag skule gå till sängs!
Så fruktansvärt! Jag föll praktiskt taget huvudstupa nedför hela den långa trappan. Med en kraftig hjärskakning som följd, samt ett blått öga.
Nu har Doktor Rappe precis  kört från gården, och här sitter jag nu som  en mumie!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sönerna måste resa nu på förmiddagen åt respektive håll, så här blir det bara Arne och Lilla Elsa som får sköta om mig.

I värsta fall så har Greveparet Ollonberg lovat att bistå mig.

Det känns som om det vilar en förbannelse över hela Hornberga just nu.

Jag har druckit mitt kaffe och intagit mina värkpastiller så nu ska de få hjälpa mig till sängen en stund. Tänk inte på mig alla nära, utan roa er så gott ni kan. Medan jag ligger här ensam och handikappad hälsar en skör och ledbruten HS

I taxi med tulpaner i september kom Ström...

Jodå, så är det! Tulpaner från Amsterdam, specialimporterade överlämnades till petit moi för en stund sedan av ingen mindre än Ström Henningschör, den gamle gentlemannen, som hört om mitt fall inatt. Han kom i taxi ut hit på landet med dessa i famnen! Det kan jag kalla för man det! fram för flera sådana män säger HS som ska inta ytterligare värkpastiller då det dunkar i hela kroppen av smärta...

Från Sjukstugan i samhället med foten lindad...

Nyss hemkommen från Sjukstugan där Doktor Rappe röntgat och konstaterat att jag fått en rejäl stukning samt en del skrapsår på mitt vänstra ben och fot.
Jag snubblade nämligen på den snubbeltråd som Carl-Jan satte upp i dörren till mitt sovgemak igårkväll!!!!

Jaha, så gick det med den spökjakten!!!!

Carl-Jan är djupt ångerfull idag och har lovat mig en åktur in till stan i hans nya bil, och en middag på Djurgårdsbrunns Värdshus som lite plåster på såren....

Allan Ollonberg som vet det mesta vad som händer kom uppkörande i rasande fart genom allén tidigare på förmiddagen, då han hört på ICA  nere i samhället att något hänt häruppe på säteriet.

Julius Jr. förklarade att någon osynlig person knuffat mig framstupa in i mitt rum då jag skulle gå till sängs, så Allan fick full fart på den gamla Mercedesen och nu är det snart ute på byn att det spökar på Hornberga.
- Snälla Elsa, kan du komma med en värkpastill är du snäll!!!,
Vi får höras av senare, nu ska jag lägga foten högt en stund. HS