En osynlig hand.........knuffade mig, och utanför hördes ett mystiskt ljud.....

En osynlig hand knuffade petit moi nedför trappan inatt då jag skule gå till sängs!
Så fruktansvärt! Jag föll praktiskt taget huvudstupa nedför hela den långa trappan. Med en kraftig hjärskakning som följd, samt ett blått öga.
Nu har Doktor Rappe precis  kört från gården, och här sitter jag nu som  en mumie!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sönerna måste resa nu på förmiddagen åt respektive håll, så här blir det bara Arne och Lilla Elsa som får sköta om mig.

I värsta fall så har Greveparet Ollonberg lovat att bistå mig.

Det känns som om det vilar en förbannelse över hela Hornberga just nu.

Jag har druckit mitt kaffe och intagit mina värkpastiller så nu ska de få hjälpa mig till sängen en stund. Tänk inte på mig alla nära, utan roa er så gott ni kan. Medan jag ligger här ensam och handikappad hälsar en skör och ledbruten HS