Efter två starka Groggar tillblandade av Ruth så somnade den gode Allan sittande i soffan inne i biblioteket. Jag fick låna en gammal käpp som hängde i hallen, och som tillhört salig farfar August Ollonberg berättade Ruth högtidligt.
Vi gick ut i den mörka kvällen, där regnet strilade ner samtidigt som det rasslade runtomkring oss av alla de löv som lämnar träden efter denna sommar, och nu bildar en matta att kliva på. jag hade svårt att ta mig fram i halkan och regnet , men Ruth nästan småsprang av iver . Väl framme vid Kapellet så såg vi att dörren stod lite på glänt, och det lyste svagt därinne.
Ingen använder detta ställe så det var omöjligt att detta skulle kunna ske sa Ruth, medan vi sakta smög vidare i skydd av mörkret.
När vi försiktigt öppnade dörren så blev allt svart, och då Ruth kände på väggen efter strömbrytaren skrek hon till. Det blev ljust och DÄR! Där hängde Hermine Hägerflychts gamla slöja på väggen..............
Vi småsprang tillbaka, dvs Ruth småsprang och jag efter med käppen i högsta hugg, hoppade jag fram som en äkta tutsier.
Allan såg förvirrat upp då vi blöta och andfådda satte oss ner i biblioteket. igen.
- Skål då sa han och tog sitt tomma glas.
- Jatack svarade jag, nu behövs det verkligen ett glas till, för nu är jag skakad.
- Skönt att du inte är rörd sa Ruth och skrattade till åt sin egen lustighet...........
Spökerierna tar visst aldrig slut här ute på landet i Sörmland i månade oktober anno 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar