Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

onsdag 14 december 2011

Springa i guldskor ger en extra dimension......

Jo, så här var det! Jag kom upp till Monaco i god tid , och tänkte att jag skulle shoppa mig något litet.
Vet ni, jag fann ett par helt bedårande gymnastikskor, i guld......Jag vill ju ha något elegant på fossingarna när jag springer här nere, det ser inte trevligt ut med fårskinnsfordrade kängor som jag haft hemma på Hornberga sista tiden pga all snö...
De här nätta , söta sakerna kommer jag flyga fram i ....

Jag snörde dem på mig och satte fart uppför trapporna till Grimaldislottet.
Där väntade Charlene och de andra med en superb lunch, och det var en gemytlig stämning. Suparprinsen såg jag icke ill, MEN när jag senare gick runt lite och tittade efter kaffet och avecen så kom jag till ett rum..Där hade väl Carros kära make suttit och festat, halva golvet upptogs av urdruckna Champagneflaskor, jag stirrade bara på förödelsen och slog sedan igen dörren.
Då fick jag se att utanpå dörren hade någon satt upp en VIP skylt??????

- Jag ser att du undrar vad det är därinne? Charlene såg smått road på mig...
Du förstår Honorine, att därinne får bara de allra mest prominenta gästerna sova över fortsatte hon, och gick vidare....

Sova, tänkte jag, du är allt en aningslös ung dam du!!!!

Men jag låtsades inget mer om min upptäckt av rövarkulan där det dricks hejdlöst av den ädla drycken!!
Även rinsar och Prinsessor får väl ha sina hemligheter tänkte jag......

Och nu ska jag berätta, att jag valde att springa hela vägen hem till Nice, ca två mil, och jag kände hur jag nästan flög fram i mina gyllene skor!!!! HS

tisdag 13 december 2011

Frukostera

Godmorgon! Det är en strålande morgon och jag har redan gått två timmar, eller snarare sprungit och skall nu intaga en kaffe, som jag naturligtvis har med mig från Hornberga och som jag skall be den lilla caféägaren att han iordningställer medan jag sitter här och ser ut över havet.......Han tog förvånat emot plastpåsen som jag hade i fickan, och såg på mig med en blick som......men jag viftade bara iväg honom mot köket och sa uppfordrande: Vite Vite!!!!! Att man måste göra allt själv?    Sådärja!  Här kommer han med en kopp iallafall och en liten croissant med choklad, och en saffrans brioche, ja, jag ska inget säga, detta är en perfekt början på min dag. Hem och byta om och så mot Monegaskernas lilleputtland.
Jag hoppas innerligt att lilla Carro icke har tagit tillbaks den fylletratt till prins och make hon har släpat omkring med nu några år, för då tänker JAG tala om vad jag anser om denne man......
See you! 

Luciasången klingar, men icke här.......

Den 13 december och här är jag i Nice , utan Lucia, utan sånger om Staffan på tallegren..... som vattnar sina pålar fem....

Jag blir en aning melankolisk då jag tänker tillbaka på då sönerna var små. Då uppträdde de alltid hemma på säteriet varje Luciamorgon iklädda nystärkta särkar och strutarna på huvudet och en guldstjärna vid handen. Gamle farfar och salig far , samt jag sutto i biblioteket med en kanna varm choklad, nybakade lussekatter och stora pepparkashjärtan, som vi alla mumsade på efter deras Staffansång, så underbara minnen det är för en mor!!!!

Jag måste också berätta för er om den gången jag befann mig i USA under Lucia, och någon berättade att det skulle spelas en teater i närheten men namnet MIDWINTERLIGHT. Glad i hågen tog jag en taxi dit och satt på en av de första raderna. Skådespelet handlade just om när de svenskar som uvandrade från Sverige förde med sig Luciatradiionen till USA, och hur det firades Lucia i alla barnfamiljer, och för mig var det gripande.... Men inte för de andra i ubliken!

Nejdå! De skrattade rått och hjärtligt åt vår vitklädda brud med ljus i hår....

Anar ni kära vänner hur det kändes i ett människohjärta?
Så i pausen så talade jag med mycket skarp röst om för de skrattande medmänniskorn hur det förhöll sig i Sverige med den gamla traditionen, och efter detta var det knäpptyst i salongen i andra akten, ty sådan är hon, den ädla Grevinnan Honorine Stiernspetz, som iafton firar en lugn och stillsam Luciakväll härnere, för att imorgon vara bjuden up till Monaco på ett litet evenemang som jag verkligen ser fram emot!!!
A´demain! HS

måndag 12 december 2011

Språkövning

Franskalektion, det är aldrig försent.......


Jag måste som alla andra människor öva och bättra på mina språkkunskaper hela tiden. Trots att min salig far alltid sade att min språkbegåvning var storartad, så kan det hända att jag vid något enstaka tillfälle kan uttala ett ord aningens slarvigt.........men icke så ofta naturligtvis. Att repetera månaderna anser jag vara mycket bra för tungans motorik och bevarandet av de skorrrrrrande rrrrrr:en.
Pröva på ni också vetja!
A´demain! La Comtesse Honorine

söndag 11 december 2011

Nu följer jag med sönerna till France.....

Vi lämnar säteriet idag för att flyga ner till France. Jag är förlåten av båda ätteläggarna, de var oroliga för mig , det var de hele.
C-J ska ha några samtal i Paris med Carkozy och Julius Jr. ska  vidare till Aten och diskutera ekonomin med Papadopolos, och själv stannar jag i Nice och tänker umgås med Charlene, Carro och Steffan uppe i Monaco, samt hälsa på Rutger och Christina som är nere för att stänga sitt ställe just nu.

När det gäller just Nice så vet ni väl alla att där trängs det svenske och de stänger och de öppnar sina hem om de inte ses på golfbanorna och pussar varandra på kinderna hela tiden, så där chicht ni vet. Man ser verkligen vilka som är nyrika.....inget illa i det, men  några Lundsbergare har de aldrig varit!!!!!!!!

I dessa kretsar rör jag mig icke säger jag med skärpa, men ibland ser man dessa personer på flygplatsen, och det är en lusterlig syn vill jag lova, det är värt bara att göra en resa i studiesyfte så förstår ni vad jag menar......Ni får se en gratis Komedi!!!!!!

Juldekorationer  på gatan i Nice.



Nåväl, jag stannar och vilar ut efter Nobelfesten och dess förberedelser, det har varit några hektiska veckor och jag blev också en av huvudpersonerna, vilket var mitt mål....

Goderafton, goderafton både herre och fru......

Ja, så kan man faktiskt säga av den enkla anledningen att jag börjar vakna till först nu.
Knappt att jag vill berätta , men OK , eftersom jag vet att ni vill veta....
Jag hade det helt amasing igår, inatt och ......

Jag fann en förtjusande man, en ambassadör från ett land långt bort, som jag dansade med hela kvällen!
Vid pass 03.00 så tyckte han att jag skulle följa med till Grand och ta en liten "sängfösare" och yr och glad som jag var så , jatack svarde jag och hej och hå, plötsligt satt jag i hans svit och drack en Lumumba av alla drinkar???????
Helt ärligt ska jag säga att jag drack nog fyra, ja kanske fem Lumumbor, och sedan somnade jag på soffan.....

Som den Grevinna jag är skulle jag då jag vaknade vid pass 14.50, göra en stilfull utgång från Grand, men med facit i handen blev den icke så som jag är van att göra ..
Håret var icke lika fluffigt längrfe, tandbortningen var icke på tapeten just då, och sminket hade lösgjort sig runt ansiktet och klänningen var icke heller den vad den en gång varit!!!!
Med skorna i handen och minkstolan släpandes efter mig gick jag på svajande ben ner till enreén, och bad där om en taxi, vite! Vite! Och snabbt kom en framkörande och jag slängde mig i baksätet, och .........ja, nu är jag hemma på säteriet, och har tagit fyra Treo, två wichyvatten, och tre Novalucol, Lilla Elsa har haft mina fötter i ett fotbad och de är nu omplåstrade och har raggsockor på sig.....

Som den slokande , utslagna tulpanen , precis så känner jag mig just i detta nu!
PS Jag har talat med BÅDA sönerna som inte var alltför upprymda då lilla mamsen kom hem i taxi...själva hade de farit hem redan innan midnatt, eftersom de hörde till god ton sa de och såg aningens föraktfullt på petit moi!!!! DS