Den 13 december och här är jag i Nice , utan Lucia, utan sånger om Staffan på tallegren..... som vattnar sina pålar fem....
Jag blir en aning melankolisk då jag tänker tillbaka på då sönerna var små. Då uppträdde de alltid hemma på säteriet varje Luciamorgon iklädda nystärkta särkar och strutarna på huvudet och en guldstjärna vid handen. Gamle farfar och salig far , samt jag sutto i biblioteket med en kanna varm choklad, nybakade lussekatter och stora pepparkashjärtan, som vi alla mumsade på efter deras Staffansång, så underbara minnen det är för en mor!!!!
Jag måste också berätta för er om den gången jag befann mig i USA under Lucia, och någon berättade att det skulle spelas en teater i närheten men namnet MIDWINTERLIGHT. Glad i hågen tog jag en taxi dit och satt på en av de första raderna. Skådespelet handlade just om när de svenskar som uvandrade från Sverige förde med sig Luciatradiionen till USA, och hur det firades Lucia i alla barnfamiljer, och för mig var det gripande.... Men inte för de andra i ubliken!
Nejdå! De skrattade rått och hjärtligt åt vår vitklädda brud med ljus i hår....
Anar ni kära vänner hur det kändes i ett människohjärta?
Så i pausen så talade jag med mycket skarp röst om för de skrattande medmänniskorn hur det förhöll sig i Sverige med den gamla traditionen, och efter detta var det knäpptyst i salongen i andra akten, ty sådan är hon, den ädla Grevinnan Honorine Stiernspetz, som iafton firar en lugn och stillsam Luciakväll härnere, för att imorgon vara bjuden up till Monaco på ett litet evenemang som jag verkligen ser fram emot!!!
A´demain! HS
Jag måste också berätta för er om den gången jag befann mig i USA under Lucia, och någon berättade att det skulle spelas en teater i närheten men namnet MIDWINTERLIGHT. Glad i hågen tog jag en taxi dit och satt på en av de första raderna. Skådespelet handlade just om när de svenskar som uvandrade från Sverige förde med sig Luciatradiionen till USA, och hur det firades Lucia i alla barnfamiljer, och för mig var det gripande.... Men inte för de andra i ubliken!
Nejdå! De skrattade rått och hjärtligt åt vår vitklädda brud med ljus i hår....
Anar ni kära vänner hur det kändes i ett människohjärta?
Så i pausen så talade jag med mycket skarp röst om för de skrattande medmänniskorn hur det förhöll sig i Sverige med den gamla traditionen, och efter detta var det knäpptyst i salongen i andra akten, ty sådan är hon, den ädla Grevinnan Honorine Stiernspetz, som iafton firar en lugn och stillsam Luciakväll härnere, för att imorgon vara bjuden up till Monaco på ett litet evenemang som jag verkligen ser fram emot!!!
A´demain! HS
Ack, kära Honorine så gripande det är att du så saknar dessa pålar som vattnas av en tallegren. Här har givetvis den riktigt stora näsduken kommit väl till bruk vid detta besked. Camina står givetvis här och undrar vad som är å färde. Hon hälsar dig med orden, att det kommer fler Luciadagar, som du kan få fira så som det brukligt nu en gång är!!
SvaraRaderaJa, vem i hela världen förutom du, skulle så pass genuint kunna tillsäga denna så ytterst ofina publik i detta så infernaliskt Ameriknska land, då de icke haver den minsta lilla känsla för hur andra firar sina högtidsdagar. Vore de på plats, det vill säga HÄR, skulle det säkerligen vara ett helt annat ljud i de skällorna. Vackert är exakt vad det är. BASTA!!!!!
Så finurligt rörande du berättar om då dessa dina båda söner voro stjärngossar, med dessa så infernaliskt spetsiga strutar på deras så späda lockar. Icke kunde du väl då ens AAAAAAAAAANA att en av dem skulle till att icke mindre än bliva en riktigt skärpt SÄPOman. Men vem kan tänka så, då chokladen så lätt rinner ner i deras så späda strupar.
Här på de lite mer nordliga breddgraderna viner vinterblåsten hårt runt knutarna, för att sedan låta de så osköna grå molnen nedersläppa ett kolossalt snett regn. Detta nederblöter praktiskt taget allt som går att väta ned.
Då du tager dig upp till Monegaskernas område i morgon, utgår jag från att det blir ett av dina så ofta kommande besök hos de kungliga. Så trist att det icke var i afton du skulle dit. Då hade du ju kunnat passa på att glädja detta herrskap så till den milda grad, genom att helt enkelt lussa för dem. Men nu är det nu en gång som det är.
Var det icke på det viset att de var i färd med att renovera en del av deras gemak?? Om jag icke missminner mig, var det en liten, men dock tvist om, vilka tapeter som skulle uppsättas. Var det icke något med pippisar på?? Passa nu på att se efter vem som fick sin vilja igenom. Det kan vara bra att ha på lut då du henkommer. En aldrig så liten hint om detta till rätt person (murvel), kan bli till något himlastormande, då det nedertecknas i till exempel Svensk Gamtidning. Det kan ju bli som en liten krydda för dig, då vintermörkret angriper dig i form av tristess, samt en slags leda som icke går att förklara. Som helt enkelt enkom finnes där. Kan DET vara något att fundera över??
Här på Rubinsteinska var givetvis den så rara Svala en given Lucia. Camina fick som vanligt nöja sig med att vara "tärning", som hon behagar kalla det. Fråga mig icke varför, men hon är nu en gång sådan. Själve Översten njöt, då han för en gångs skull icke blev åthutatd av mig, för att har den så fula benägenheten att ständigt traska omkring i hans så vita nattsärk. Denna morgon fick han vare sig han ville det eller ej, passera så som stjärngosse.
Nu skall jag begiva mig ut till stallen, för att utfordra kreaturen med en eller flera extragivor hö. Där skall det smaskas så det står härliga till,
hälsar dig Alla här från Rubinsteinska, genom
Rubie
Har du inte ett kort på din underbara trio, med Lucian, Tärningen och så Översten i sin gamla särk, det skulle uppvisas Rubie. Det vore något för svensk Gamtidning eller hur? upplagan skulle stiga till himlahöjder, tror du icke det?
SvaraRaderaTårarna rinner då du talar om hur du skall utfordra kreaturen, och mitt hjärta slår så hårt för mina hästar dr hemma, och kattorna, oh mon Dieu! Jag skall genast telefonera hem till Toivo och behonom ge dessa älsklingar några extra godbitar och krama dem från peit moi...
Jag skall genast se till att överbringa poyfoton på denna trio, nästa gång Själve Översten tager sig över till Toivo, kära Honorine.
SvaraRaderaSå innerligt väl jag kan förstå att det icke finnes någon hejd på tårflödet, då du sitter där och eftertänker på dina så rara animaler,
hälsar dig,
Rubie med STOR förståelse.