Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

tisdag 5 juli 2011

Jag ska flyga till London i ett ärende

Fortfarande känner jag mig förorättad, men Julius Jr. har gett hela ambassadpersonalen med ambassadören i spetsen en reprimand, och de framför alla sina ursäkter till mig. De förklarade att man blandat ihop mig med en annan person??????
Hmm!

Efter ett samtal med min agent i London nu på morgen blev det bestämt att jag åker över i em. och så får vi diskutera boksläppet på den anglosaxiska marknaden, och det viktigaste för mig är att den får en säljande titel. På svenska heter den ÖN , men det engelska namnet måste ha en snärtigare titel. Nåväl, detta om detta.

C-J är redan där sedan någon dag då han ska diskutera affärerna med den engelska stiftelsen Castles and Manor-Houses. Det eventuella samarbetet kan ge klirr i kassan för vår del.
Vädret ser inte roligare ut där än här idag, men det kan vi inte fundera så mycket över. Nu sätter jag lite fart!
Hug HS

måndag 4 juli 2011

Utkastad från ambassaden

Här kommer uniformerad personal!
 Hela kontorspersonalen kom cyklandes!
Paraden genom stan till Amerikanska ambassaden var enorm.
Alla var med, alla var där. Det var helt fantastiskt att beskåda denna parad genom stan. Framme vid ambassaden stod vi inbjudna sedan och väntade att ambassadören själv skulle komma ut och önska oss välkomna!
Men ingen ambassadör så långt ögat nådde!

Där stod jag  på mina höga klackar och baraxlade klänning, och det blev lite ruggit i luften, och då, till slut så kommer han............

Det kan inte vara sant? Men alla andra började hurra och sjunga den amerikanska nationalsången med handen på sina hjärtan. 

Jag började hicka av chock och förvåning! Hur i hela friden kunde den nye ambassadören välja att göra entré på detta sättet?

Vi blev sedan anvisade en sidodörr där vi en och en fick känna på att bli både utfrågade och visiterade.
- Har Mrs Stiernspetz haft ett relationsship with a russian ?
- Its my buisness!
- No Mrs Stiernspetz, its our buisness today. He was a Russian spion, and our ambassdör think its best for you madame to åka tillbaka hem .You´r don´t welcome to our party Mrs. Goodbye and thank you! Have a nice day!

Har ni hört vilken skithög! Jag tvärvände på mina klackar och stegade ut på gatan, där ambassadören just hoppat av sin cykel, och stod där och såg fånig ut! Lusten att dänga till honom med handväskan var mycket stor.
Dessa amerikaner, jag har väl alltid tyckt att de är både töntiga och cracy. Kommer aldrig mer att sätta min fot i USA . Jag vinkade till mig en taxi och hoppade snabbt in.
- Mot Hornberga Säteri!

Fjärde Juli firas med pompa och ståt på ambassaden i eftermiddag

Julius Jr. står för säkerheten omkring arrangemanget, och min lille C-J har ju som vanligt mängder av buisness med USA, så därav kommer petit moi in i bilden som på ett litet bananskal!
Jag brukar ha Ambassadören till bordet, och det vet vi ju att det byts så ofta, så vem det blir idag, är för mig en surprise, men de är alla lika trevliga. Amerikanare är trevliga, och vid varje resa dit, så har det värkt i mitt varma hjärta då jag återkommit till vårt Sverige. Vänligheten, öppenheten, har gjort att jag ärligt kan säga att jag gråtit då jag anlänt till Stockholm, och behövt se en mängd av sura och trista personer på gator och i affärer. Och det står jag jag för så sant jag heter Honorine Stiernspetz.

Så efter en natt med god sömn så svänger jag strax in till stan för en ansiktsbehandling, en liten sväng förbi Grands veranda för lunch med Rubina.
Sedan gäller feststämning på ambassaden hela kvällen och natten !

söndag 3 juli 2011

Hela min familj samlade ikväll

Tänk er själva att ni har hela familjen samlad runt grillen, muntert prat och skratt,doften av grillat kött står som en sky runt ikring en. Smuttar på en sommardrink med smultron i botten av glasen, lite jordgubbssaft och så lite torrt vitt vin.
Precis så har vi det ikväll! Julius Jr. lille C-J och petit moi.

Vi sitter nere vid sjöboden, och det är aningen kyliga vindar, så Julius har hämtat varsin fleccefilt till oss.
Mina fina pojkar och jag skålar och samtalar vidare om vad sommaren kan ha för överraskningar?????

 Det här är en sådan här kväll som för alltid kommer att finnas kvar i min själ. Så skönt att bara vara!
Efter några dagar av enorm stress och mängder av händelser.
Jag tror snart jag lämnar mina pojkar härute och drar mig tillbaka till sovgemaken , så nu ska jag ta lite sallad och en filéskiva. Godkväll dear friends, see you tomorrow! HS

Vad är väl ett bröllop i Monaco, mot en söndagsem på mitt Hornberga

HEMMA!
På gården tas jag emot av lilla Elsa som om jag varit borta under långa månader. Ja, hon är väl så bedårande lilla Elsa!
I matsalen står uppdukat en hälleflundra med Hummersås och en liten bit potatiskaka, och ett glas Pol Roger. Hon har plockat smultron och jordgubbar på gården och hon har till och med fått mina Hallon att börja rodna. Jag är helt betagen över att inandas den svenska doften från nyslaget hö, och kaprifol och allt vad det nu heter, men bedövande är det!
Ofrånkomligt dras mina tankar till Verner von Heidenstam och hans underbara dikt: Jag längtar hem, jag längtar stenarna .........ja , något sådant, och så känner jag nu, oh så jag älskar mitt fosterland!

Får jag nu bara snarast hjälp med staketet och kameror och annat som kan hjälpa mig att känna mig trygg här så....
Men det tar jag i morgon!

Jag tar mitt glas, tackar lilla Elsa så hjärtligt för maten och drar mig ut mot Orangeriet. See you! HS

Jag har varit på golfbanan i Antibes

 
En riktigt härlig förmiddag till er alla! Strax på väg hem efter några fantastiska dagar härnere i mitt paradis!
Nyduschad efter att ha kommit från golfbanan i Antibes. Om ni nu hade trott något annat?
Julle satte mig i en taxi igårkväll, och jag kom lyckligt och väl till Negresco, utan någon följeslagare.

Skönt att ha en av sönerna som arbetar på Säpo och vet vad som är bäst för lilla mamsen.
Så det blev en kopp te i godan ro på altanen och fötterna högt, då de var stora som rabarberblad efter gårdagens stående, gående och dansande.

Ett huvudvärkspulver profylaktiskt och så i säng, ensam..................................

Julle och jag gick en niohålsrunda redan kl 06.30 i morse, det var en helt ljuvlig morgon, hela Nice sov, friskt i luften och  en  tyst och gäspande Libanes skjutsade oss ner till Antibes.

- Chippa mamsen, chippa för helvete skrek en upprörd Julius Jr. till mig.
- Jag gör så gott jag kan svarade jag mulet, och dängde till den lilla bollen, och så var den borta.
- Slår du med järnsjuan, du är helt värdelös  vrålade Julle.
- Jag tog den som stod närmast, du är en riktig petimeter Julius, lik din far, och det har du alltid varit...
- Blanda inte in papsen i detta är du så snäll, han är hädangången sedan tjugo år, och....
- Det vet jag också, men du är lik honom, det är bara det jag antyder skrek jag nu tillbaka.

En golfbil kommer smygande, och se där, där sitter ju Roger Moore med hustru, och vinkar glatt.

Vi ler och vinkar tillbaks! Julle ser på mig och så börjar vi skratta!
- Nu drar vi hem till hotellet och får oss en härlig frukost, det är nog det som fattas, iallafall dig  säger han.
Du är charmig, social, trevlig, ja allt, men du kan inte spela golf kära mor!
 Tyst i bilen tillbaks till Negresco, men efter en härlig frukost med ägg och bacon, franskrostat kaffe och en liten chokladcroissant så var jag redo att medge detta, golf är ingenting för en Hertiginnan Honorine Stiernspetz, jag tycker helt enkelt att det är ett simpelt och uttråkande spel för den lägre medelklassen!
Flyget går mot ARN om en timme!
See you !
HS

lördag 2 juli 2011

Nu börjar det bli riktigt trevligt, skåååål på er alla

Albert, nu äntligen är han i hamn säger jag. Som jag har väntat på detta. Trodde  inte att det skulle bli något bröllop alls för hans del.....
Men idag är vi alla gäster, och alla Monegasker jublande glada!
Festen är ännu bara i sin linda, och jag börjar bli lika påverkad som vår monark, hoppsan, vad säger jag?
Som en Oligark menar jag förstås. Det är så många Oligarker här i detta lilla furstendöme, och alla gillar att berusa sig iklädda kilovis med guldarmband, halskedjor, och en liten 17årig blondin bredvid sig...
Jaha, varför pratar jag om detta kan man undra?
Uppriktigt ska jag säga att jag är lite i gasen, men så fick jag en så ofantlig trevlig karl bredvid mig till desserten. Lång , mörk, solbränd, vita tänder, talade franska med lite brytning. Och som han skålade, stup i ett!
Ja, nu säger han att han vill följa med mig hem till Negresco och se mina etsningar??????????????? men jag har väl inga tavlor med mig till Nice vad jag vet?????
Ush så snurrig jag börjar bli, måste ringa Julius Jr. och be honom att skicka en bil, Ska jag ta med mig snyggingen eller inte?
Fortsättning följer säger en glad och rusig HS