Här ska vi precis gå till sängs........

Gäsp...och Godmorgon, eller ska jag säga godnatt? För här hos oss på säteriet ska vi gå och lägga oss nu.
Vadan detta undrar ni med häpna miner?
Men om ni själva hade varit här så hade ni också förstått!
Vi hade en helt fantastisk kväll, med Toivos mustiga historier som inte alltid är rumsrena , men så roliga. Roger Moore visade filmen "Mannen med den gyllene pistolen" där han spelade en briljant och underskön agent.
Dessemellan så skålade vi för våra nära , kära och för oss själva.
Jag valde att läsa ur mitt senaste manus till allas stora förtjusning!
Hustrun sjöng " en svensk fokvisa", I NGET VIDARE MEN MEN ETT FÖRSÖK.......
Allan slog frivolter och berättade att han som ung velat arbeta som akrobat, men pappan aristokraten hade bestämt nekat honom detta nöje, utan han fick bli storbonde på fädernegården, stackars Allan, som aldrig fick leva det liv han ville...... Men ni skulle se vilka dolda talanger han har....Ruth var väl den som icke bidrog med mer än applåder, men några måste ju finnas till detta också.
Jag sjöng Ave Maria och Toivo acckompanjerade på vårt gamla ostämda piano. Lilla Elsa gjorde varma smörgåsar och the vid 03.30tiden, och efter detta berättade jag en spökhistoria som nästan är sann om vad som hänt här på Hornberga för länge sedan, och som salig farfar berättade för min far..

Ja, då behövdes det något stärkande till alla, och klockan tickade på....När Roger Moore började gnida sina ögon diskret så förstod även jag att det var dags att dra sig tillbaka till paulunen, och där är jag just nu mina vänner! Så jag önskar er en trevlig dag och mig själv och mina gäster en god sömn! See you! HS

En helt vanlig dag i mitt liv

Dagen har förlöpt väl efter en lätt dramatisk morgon. Roger Moore och hustrun låtsades  som ingenting då de kom ner under tidiga förmiddagen. Hans rinit verkar har blivit bättre , och de samtalar så världsvant och elegant om allt och inget.
Jag ringde faktiskt över Allan och Ruth för att de fyra kunde umgås med varandra vid och efter lunchen!
Allan som ni alla känner var som en yngling då de kom, han kysste såväl mig som paret Moore på både kinder och handen????
Vad får han allt ifrån kan man undra. Ruth är som hon är. Tyst och timid, men maken har alltid tagit den största platsen i deras familj!
Här bjöds det  på lite Canard till förrätt och en oxsvanssoppa som Arne lärt sig av sin mor en gång i tiden. Toivo bakade ett gott Kumminbröd till det och Lilla Elsa gjorde rullrån med Hjortronsylt och lättvispad grädde. Till detta ett par flaskor  Chateau Briand 1977, en årgång som icke går av för hackor!

Ja, sedan fick de roa varandra bäst de ville för jag for in till stan för att möta ,först Gustaf Björnsson för att diskutera vårt lilla program som vi också övade på idag i Konserthuset. Sedan mötte jag upp Bergy Tomgren, min lilla älskling! Han och jag tog en långpromenad på Djurgården och hann diskutera såväl vin som vatten! Vi är som samtalsterapeuter för varandra. Vi kan tala om ALLT!

När jag nyss kom hem till Hornberga så ser jag att mina gäster fortfarande sitter kvar i matsalen och pokulerar tillsammans med Toivo som är mycket glad och pratsam, hans finlandssvenska klingar så högt och ljudligt !

Konserthuset i stan! Vi stod en stund och insöp miljön jag och Gustaf Björnsson!

Och  här kommer Lilla Elsa med drinkvagnen, så trevligt! Men snälla söta du, vad har du hittat för servietter? Byt genast ut dem mot någora andra, sedan så ska vi ha en riktigt trevlig samvaro här på säteriet ikväll hälsar HS  

Roger moore med hustru .....

Jag vaknade nyss av att jag hörde ett  evigt tassande i korridoren utanför min paulun. Mitt morgonhumör innnan det franskrostade kaffet och en liten bit av något gott och hembakt är inte att leka med. Så jag flög upp och slängde upp dörren och där ser jag Roger Moore som tassar omkring i sin vita nattskjorta, och verkar inte hitta till gästrummet!!!
Så jag fick hjäpa honom åter till gästrummet, ja han har ju en ögoninflammation stackarn! Så det är inte helt enkelt för honom, men då vi öppade dörren till gästrummet möter oss hustrun som ser ut som hon skulle vilja strypa både maken och petit moi!!!!!!
- Vad f-n har du  been my dear husband väser hon mellan de vita porslinskronorna. Are you cheeting me whit one of our friends?????? Hon slängde sig dramatiskt ner på sängen och torrsnyftade så där som jag verkligen bara avskyr!
Roger var bara förstummad av hela situationen och sa ingenting utan stod där med näsduken i handen och den vita nattskjortan  vilket gjorde att han såg ut som en vilsegången stjärngosse utan strut!!

Då rappade jag i: For Good sake, take care of your husband instead of screeming and crying, he is an old man with rinit, och ska ni gästa mitt säteri so tagga ner säger jag, beacause this is my castle, and in my home you are only guests, understand???????
Tänk att jag alltid haft lite svårt med hustrun till Roger, det kan då inte hjälpas. Högdragen , det är vad hon är!!!!

Toivo och lilla Elsa kom rusande och undrade vad som försiggick, men jag lugnade dem och nu sitter jag i mitt arbetsrum med kaffe, en liten bit gofika och mina morgontidningar. Nu ska jag se om det blir någon ordning med finanserna i Grekland, och om journalisterna som olagligt togs sig in i Oil Lundins land trasslar sig ur hela historien med äran i behåll. Och titta där!!!!! En helsida om mitt framträdande i Korskyrkan!!
Det sparar jag tills ikväll tror jag.Bilden på mig och Gustaf Björnsson är alldles förtjusande! Så ung jag ser ut!!!!

Ifrån gästrummet hörs då icke ett ljud, så jag hoppasde tagit sitt förnuft till fånga och lagt sig och somnat om!!!

Morgonen på Hornberga säteri tillhör MIG! hälsarHS

Jag har aldrig upplevt något liknande.....

Först och främst vill jag hälsa er alla oroliga läsare som inte vågar  fråga hur lilla Maria Callas mår? Hon är hemma och blir behandlad som den lilla dyrbara prinsessa hon är av hela min personalstab. Själv har jag donerat en icke nämnbar summa pengar till en ny röntgenapparat för att på så sätt tack och visa Djursjukhuset Albinen min uppskattning.En uppmaning till flera att göra!

bild från Korskyrkan

Ja, och så fortsättningsvis ska jag väl säga några ord om mig själv och min formidabla suc´ce i gårkväll i Korskyrkan på Öfre Östermalm.
Inte för att jag på något vis vill förhäva mig, det ligger då rakt inte för mig, men visst blev det en extra ordinär kväll för besökarna i den fullsatta kyrkan.
Gustaf Björnsson är oersättlig som acckompanjatör  för mig, och tillsammans med Wiens kammarkör, ja det var magnifikt!
Kyrkan var proppfull och stolar ställdes in i altargången och människor stod upp hela föreställningen.
Detta att jag också sjunger, kom som en total överraskning för de allra flesta, och att jag tagit lektioner under en längre tid i smyg......
Scher Jaaanman grät öppet, Kosken Lennartsen hade svårt att hålla rösten intakt i sitt tacktal, Roger Moore med Hustru torkade sig i ögonen hela tiden, men han kan också haft en ögoninfektion??????Han börjar ju bli lite till åren min old friend. Hur som blev det en strålande uppslutning, och Bergy Tomgren utbringade ett fyrfaldigt leve efteråt, vilket inte hör till vanligheterna i Korskyrkan!!!!
Calle var där med ordnar och allt, men lilla Silvan var hemma och tjurade viskande han i förtroende till mig innan konserten, svårt för henne att inte vara nummer ett varje gång kan jag förstå. Hon får väl själv ta sånglektioner tänkte jag lite skadeglatt.....Don Jörner den gamle räven kom från Helsinki enbart för min skull, och kramade mig så jag känner mig omskakad i revbenen ännu.
Rubina satt på första bänk tillsammans med Översten, han tvinnade som vanligt muntaschen, medan Rubie iklädd sin svarta sammetsklänning, höghalsad som alltid, med tillhörande cape, satt rakryggad utan att visa en min, men efteråt föll hon i gråt och sa att något så vackert hade hon aldrig tidigare hört, hon är väl så söt bakom den strikta masken!!!
Mina tre anställda hade jag förvarnat! Inget högljutt snyftande och klappandes i händerna, så de satt som tre tända ljus  och bara glittrade ikapp.
Saknaden efter sönerna kändes förstås, men de måste sköta sina uppdrag och de vet att mamsen ändå är den bästa av alla mamsar!!!!!!!!

Nåväl , efter ett berg , ett blomsterhav kravlade jag mig så småningom mig ur detta och drack ett glas Pol Roger och kördes sedan hem av Toivo och mina andra anställda till säteriet där jag ensam satt och gick igenom programmet i mitt huvud och kunde nöjt konstatera att jag som vanligt gjort suc´ce. Det är svårt att vara ödmjuk, men jag ska försöka även i fortsättningen säger HS som numera lider av en lätt hybris!!!

5000 läsare kan icke ha fel.....

Godmorgon vänner! Vi firar stort på Hornberga säteri idag. Callas mår bättre enligt Albinens Djursjukhus och får hämtas hem under dagen, efter ronden!!!
Själva firar vi att våra läsare är 5000stycken idag efter 4,5månader. Det tycker såväl jag som min personal är väl värt att fira, och har därför ordnat ÖPPET HUS i eftermiddag då det bjuds på Pol Roger och snittar som Toivo precis nu håller på att göra iordning nere i köket.
Besökarna får också möjlighet att köpa mina böcker och manus samt den idag utgivna cd:n med min operadeut där dirigenten Gustaf Björnsson dirigerar Wiens kammarkör.

Alltså: Välkomna hem till oss mellan klockan 15.00-15.30 denna tisdag den 1november anno 2011. HS

Vilken dag jag har haft....

I morse , ja så tidigt var det väl egentligen inte, men runt klockan 09.00 så kom Toivo och knackade på och såg bedrövad ut.
- Jo, sir du frun, jak tror att Callas är suk, hon para rräks hela tiden,jak plir fan imej oroli frun.
- Men vad säger du? Jag kommer ner direkt. Så på med kläderna och ner i köksregionerna med fart.
Därnere satt Callas och såg olycklig ut medan Arne  , Toivo och Lilla Elsa satt på huk bredvid henne.

- Vi måste nog ta henne till sjukhuset ! Hon har kräkts sedan igår . Hon verkar vara törstig men så fort hon försöker dricka grädden så kräks hon upp det igen.

Jag ser på henne och förstår att nu är goda råd dyra.
-Vi far till Albinen, det är det bästa djursjukhuset som finns i stan. Arne, du kör fram bilen, och Toivo, hämta en pläd som jag kan linda in henne i !!!!

Strax är vi på väg med Callas som sover utslagen inne i sin pläd.

Väl framme på Albinen så störtar jag in med henne i famnen, och fram till receptionsdisken med andan i halsen.
- Nu kommer vi, jag Grevinnan Stiernspetz, min chaufför samt min katt Callas, ja hon är döpt efter operadivan Maria ! Kan vi komma in på momangen! Det är akut förstår ni.

Jag ser mig omkring och ser att det lilla väntrummet är fullt av djur och djurägare som stirrar på mig där jag står.
- Ja, ni får ursäkta oss , jag heter Honorine Stiernspetz, och min lilla Callas har kräkts oupphörligen i flera dygn och är helt slut, så vi har inte möjlighet att vänta, men det förstår ni säkert själva!

Det var tyst i väntrummet, innan en dam i obestämd ålder med en kattkorg i knäet börjar höja rösten....
- Min Tusse och jag  har suttit här i två timmar och så kommer ni och.....
 -Jag är ledsen fru..??..men er Tusse kan omöjligen vara lika dålig som Maria Callas, kom nu Toivo, så går vi in. Vi stegade vidare in mot undersökningsrummen, då vi mötte en veterinär med stetoskop om halsen och den vita rocken öppen.
- Nej men så bra att ni kommer, ta nu in  oss på ett rum så får ni se hur dåligt lilla Callas mår.

Kanske att jag överdriver nåot, men ungefär så gick det till, och sedan blev hon undersökt och röntgad, och fick insatt dropp, och nu är min lilla flicka inlagd på Albinen över natten för observation, och detta har tagit så gott som hela min dag, det är inte lätt för oss djurägare heller, med allt som det innebär säger jag.
Jag är totalt slut, och nu ska jag förbereda mig inför morgondagen och min sångdebut! Ja, ni hörde alldeles rätt!  Jag har under en tid tagit sånglektioner och ska imorgon sjunga offentligt för första gången, i Korskyrkan inne på Öfre Östermalm. och det är inte mindre än Gustaf Björnsson som acckompanjerar mig.
Nu är jag stressad, bara jag talar om dettta.....See you! HS

Allan blev indignerad......

Jag var  bara tvungen att ta mig enridtur under eftermiddagen upp till Ollonberga gård.Allan gick omkring och sparkade runt bland höstlöven, i sin vanliga utstyrsel, dvs den beige tweedkostymen med äppelknyckarbyxorna och golfstumpor. På huvudet en keps i samma beige tweed. En syn som inte tillhör vanligheterna, men han lever kvar i det förgångna kära Allan.

Jag berättade i förbigående att noblessen varit hembjudna till fam. Langensköild i går, tillsammans med kungligheter.

- Det var som själva f-n ! Hur kunde de glömma Ruth och mig? Jag känner mig djupt chikanerad och kan absolut inte berätta detta för henne, hon kommer att bli förkrossad, och hon är ju aningen skör ändå just nu, hon har legat i influensa en hel vecka, och det här skulle påverka henne negativt...

-Allan, ta det inte personligt, det var nog bara ett misstag! Nu ser vi framåt och inriktar oss på Rubinas födelsedagsfirande som är inom synhåll. Och då talar vi om festernas fest vad jag har hört  , inget skvaller från mig, men..

- Vad säger du, fyller hon jämt? Jaha dåså, det ser vi fram emot , bara vi nu inte blir bortglömda igen, men det ser du väl till Honorine att vi kommer med på listan?

- Själfallet kära du! Hälsa nu till Ruth att hon får hälsan åter, så hörs vi senare.

Jag red sedan tillbaka på småvägarna runt sjön, och bara njöt av det sköna och milda höstvädret. Nu var jag lite elak kanske, men det köndes bara så skönt!!!!!! Grevinnan Honorine var på det humöret idag, så var det bara.................

Väl hemma så känns det bara så bra, lantluften, dagen, gårdagskvällen, ja den får mig fortfarande på extra gott humör!!!! Pinka i bålskålen, hur sjuk får man bli??????
Godkväll önskar HS