Jag var bara tvungen att ta mig enridtur under eftermiddagen upp till Ollonberga gård.Allan gick omkring och sparkade runt bland höstlöven, i sin vanliga utstyrsel, dvs den beige tweedkostymen med äppelknyckarbyxorna och golfstumpor. På huvudet en keps i samma beige tweed. En syn som inte tillhör vanligheterna, men han lever kvar i det förgångna kära Allan.
Jag berättade i förbigående att noblessen varit hembjudna till fam. Langensköild i går, tillsammans med kungligheter.
- Det var som själva f-n ! Hur kunde de glömma Ruth och mig? Jag känner mig djupt chikanerad och kan absolut inte berätta detta för henne, hon kommer att bli förkrossad, och hon är ju aningen skör ändå just nu, hon har legat i influensa en hel vecka, och det här skulle påverka henne negativt...
-Allan, ta det inte personligt, det var nog bara ett misstag! Nu ser vi framåt och inriktar oss på Rubinas födelsedagsfirande som är inom synhåll. Och då talar vi om festernas fest vad jag har hört , inget skvaller från mig, men..
- Vad säger du, fyller hon jämt? Jaha dåså, det ser vi fram emot , bara vi nu inte blir bortglömda igen, men det ser du väl till Honorine att vi kommer med på listan?
- Själfallet kära du! Hälsa nu till Ruth att hon får hälsan åter, så hörs vi senare.
Jag red sedan tillbaka på småvägarna runt sjön, och bara njöt av det sköna och milda höstvädret. Nu var jag lite elak kanske, men det köndes bara så skönt!!!!!! Grevinnan Honorine var på det humöret idag, så var det bara.................
Väl hemma så känns det bara så bra, lantluften, dagen, gårdagskvällen, ja den får mig fortfarande på extra gott humör!!!! Pinka i bålskålen, hur sjuk får man bli??????
Godkväll önskar HS
Jag berättade i förbigående att noblessen varit hembjudna till fam. Langensköild i går, tillsammans med kungligheter.
- Det var som själva f-n ! Hur kunde de glömma Ruth och mig? Jag känner mig djupt chikanerad och kan absolut inte berätta detta för henne, hon kommer att bli förkrossad, och hon är ju aningen skör ändå just nu, hon har legat i influensa en hel vecka, och det här skulle påverka henne negativt...
-Allan, ta det inte personligt, det var nog bara ett misstag! Nu ser vi framåt och inriktar oss på Rubinas födelsedagsfirande som är inom synhåll. Och då talar vi om festernas fest vad jag har hört , inget skvaller från mig, men..
- Vad säger du, fyller hon jämt? Jaha dåså, det ser vi fram emot , bara vi nu inte blir bortglömda igen, men det ser du väl till Honorine att vi kommer med på listan?
- Själfallet kära du! Hälsa nu till Ruth att hon får hälsan åter, så hörs vi senare.
Jag red sedan tillbaka på småvägarna runt sjön, och bara njöt av det sköna och milda höstvädret. Nu var jag lite elak kanske, men det köndes bara så skönt!!!!!! Grevinnan Honorine var på det humöret idag, så var det bara.................
Godkväll önskar HS
Hoppla hoppla, kära Honorine. Ja, nu tänker jag väl icke närmast på själva ridturen. Oh nej. Givetvis är dessa anspelningar riktade åt det lite mer Ollonbergska hållet. Så det blev till att hänga läpp, då de såta paret blev åsidosatta. Synd på så rara ärtor. Där gick han miste om ALLT det väsentliga som hänt sedan förra mötet. Men sånt är livet, då kjolen fattas, som den gamle gode mjölnaren brukade slänga ur sig i både tid samt otid. Att jag dröjer mig kvar så pass länge vid denna "kjol", har naturligtvis sina så randiga skäl. Hur jag än förhalar sanningen, går den ju tyvärr EJ att undvikas. Att bara så självklart ställa sig att urinera i själva BÅLSKÅLEN, är mig totalt obegripligt. Dels är ju vätskan ej så aptitretande, men det är ICKE detta som stör mig mest. NEJ, självfallet var det att SE med egna ögon huru detta gick till. ALDRIG har jag då ens önskat att vilja se hur män bär sig åt för att bliva av med den så påtängande urinen.
SvaraRaderaVid GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUD får jag väl innerligt hoppas att den så VÄLDIGT väna lilla Svala, ALDRIG någonsin skall behöva se sådant. Det är till och med så pass illa, att jag misstänker att omedelbar blindhet kan uppstå.
Jag kan riktigt se framför mina starriga ögon, hur både du och om det nu var Tunas Idol du framfor med, ömsom skrittade, samt ibland galopperade i yster glädje hem till ditt Säteri, både rosiga och ystra likt kesande kalvar. En sådan oförställd lycka, må jag säga,
hälsar dig en nästan sprallig,
Rubie