Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

torsdag 3 november 2011

Här ska vi precis gå till sängs........

Gäsp...och Godmorgon, eller ska jag säga godnatt? För här hos oss på säteriet ska vi gå och lägga oss nu.
Vadan detta undrar ni med häpna miner?
Men om ni själva hade varit här så hade ni också förstått!
Vi hade en helt fantastisk kväll, med Toivos mustiga historier som inte alltid är rumsrena , men så roliga. Roger Moore visade filmen "Mannen med den gyllene pistolen" där han spelade en briljant och underskön agent.
Dessemellan så skålade vi för våra nära , kära och för oss själva.
Jag valde att läsa ur mitt senaste manus till allas stora förtjusning!
Hustrun sjöng " en svensk fokvisa", I NGET VIDARE MEN MEN ETT FÖRSÖK.......
Allan slog frivolter och berättade att han som ung velat arbeta som akrobat, men pappan aristokraten hade bestämt nekat honom detta nöje, utan han fick bli storbonde på fädernegården, stackars Allan, som aldrig fick leva det liv han ville...... Men ni skulle se vilka dolda talanger han har....Ruth var väl den som icke bidrog med mer än applåder, men några måste ju finnas till detta också.
Jag sjöng Ave Maria och Toivo acckompanjerade på vårt gamla ostämda piano. Lilla Elsa gjorde varma smörgåsar och the vid 03.30tiden, och efter detta berättade jag en spökhistoria som nästan är sann om vad som hänt här på Hornberga för länge sedan, och som salig farfar berättade för min far..
Ja, då behövdes det något stärkande till alla, och klockan tickade på....När Roger Moore började gnida sina ögon diskret så förstod även jag att det var dags att dra sig tillbaka till paulunen, och där är jag just nu mina vänner! Så jag önskar er en trevlig dag och mig själv och mina gäster en god sömn! See you! HS

5 kommentarer:

  1. Ja, kära Honorine en sådan fantastisk afton med därföljande natt ni alla haft, må jag säga. Ack den som finge vara en aldrig så liten moskito vid ett sådant tillfälle. Jag tänker då ICKE på att få se Ruthans diskreta applåderande knubbiga handsingar. Nej, det är mer hennes make jag är ute efter. Icke då så min älskare, utan som den akrobatiske atleten. Att helt enkelt bara kunna slå en frivolt så där på stående fot, måste dock ha varit en syn för gudar. Där har han stor glädje av sin undernärdhet. Kan det vara av omtanke Ruthan håller inne med hennes kokkunskaper, så att maken hennes kan slå personager med häpnad, då just andan faller på att vilja frivoltera, eller varför icke ge sig på konststycket att hjula.

    Jaha, så Hustrun amuserade er med ickeskönsång därtill. Då var det troligtvis Mr Moore som slog ihop händerna kraftigast kan man tänka. En icke allt för fager rodnad måste sedemera ha prytt hennes kinder, då du visade HUR man sjunger, genom att så överraskande helt enkelt brista ut i justa Ave Maria, som inom parentes sagt hör till en av själva Rubinas favoriter.

    Jag tror att du sitter på en liten skatt därhemma, i form av den så fantastiskt Finländske Toivo. Att han kan traktera ett piano, som DESSUTOM äro ostämt, är det ICKE alla som kan. Men den så fenomenalt lilla rara Elsa höll sig till de mera säkra korten i form av att bära in samt ut bröd lite nu och då.

    Tyvärr måste jag åter igen komma till detta Ollonberg, som stort måste ha överraskat. Det är så innerligt svårt för mig att få bort denna syn från mina, visserligen något tärda hornhinnor. Detta frivoltande måste dock ha varit en gnutta riskabelt, då han starkt riskerade att benlindorna lossnade. Att se dessa flaxa kring hans ytterst magra ben, KAN icke ha varit allt för vackert. Detta skulle kunnat fått till följd, att ditt så estetiska öga, skulle kunnat fått sig en knäck av det lite mer allvarliga slaget.

    När du slår upp din blå, som tyvärr icke längre äro allt för oskyldiga, skall du icke förvånas om farbror Ågren redan sitter så påpassligt på paulunkanten. Men låt dig icke förskräckas, utan salivera i dina smäckra Grevinnehänder, samt låtsas som ingenting, då dina gäster krälar ut ur sina gemak, med en all för askgrå hy. Nej. Fram med rouge samt rikligt med puder, så skall du se att du ser nästan ut som vanligt,
    hälsar dig,
    Ruban

    SvaraRadera
  2. Den gode Allan blir man aldrig riktig klok på. Honom tar man icke där man satt honom, det är då säkert.
    Samtidigt tycker jag såååå synd om denne man som icke alls ville bli bonde på en stor ochotymplig gård ute på landet, nej han skulle ha varit sin tids "Broder Allan" som rest med alla berömda cirkusar världen runt och bara akrobaterat, det skaver i mitt Grevinnehjärta att vissa aldrig får göra det de vill med sina enda liv!

    SvaraRadera
  3. Kära Honorine. Visst sörjer ävenledes jag, då den så arme Allan tvingades till att bli en simpel bonde. Har därför en liten fråga angående detta så ömmande fall. Borde det icke kunna komma till stånd, om han vid nästa tillfälle du befinner dig i en av alla dessa TV soffor, medtaga denne magert sening man, för att där ta tillfället i akt att inför hela Svenska folket, uppvisa sitt fenomenala akrobaterande. Vad tror du om detta,
    frågar Rubie

    SvaraRadera
  4. Ett genialt förslag på min ära. Med sann glädje ska jag be honom göra en saltomortal framför Scheer Jaanman vid nästa möte! Det kommer att bli hans räddning!
    Du är strålande Rubie! hälsar HS

    SvaraRadera
  5. SÅ glimrande kära Honorine. Han kommer att slå igenom omedelbart. Först DÅ kommer han troligen att slippa detta bondande. Undrar om Ruthan kommer att uppskatta detta. Fördelen kan kanske bli, att detta Ollonberg då kan kosta på sig att intaga en del måltider på Riche, då han befinner sig i Stockholm. Passa bara lite på honom så att icke denna Lars... Trier slår sina stygga klor i honom. Vi kanske kan småprata lite med Ollonberget då jag anländer,
    undrar en busig,
    Ruban

    SvaraRadera