Du spelar ett högt spel.............

Så

               stod det på den lapp som låg i det paket som kom med posten alldeles nyss!!!!

Ikonbilder på ett armband, och nu blodröda tärningar på ett halssmycke????????
Vem försöker att skrämma mig???

Honorine Stiernspetz kan ingen kuva, och jag sätter på mig halsbandet också..........

6000 personer kan ICKE ha fel....det här är en TREVLIG Blogg..........

Grattis Honorine Stiernspetz på Hornberga säteri  vid Mälarens strand i Sörmland!
Ja, det är ingen som skulle säga det , men då säger jag det själv!!!!
Nu är vi över 6000 pers. som följer mina öden och äventyr, vilket jag och mina söner C-J och Julius Jr bugar oss för! Mitt tjänstefolk Arne , Toivo och lilla Elsa tackar också för er uppmärksamhet!
Vi fortsätter i galenskaperna ett tag till, och ska försöka ge oss ut i bokform också så småningom.

Nu önskar vi alla våra läsare en härlig andra december 2011 med spänning, äventyr, festligheter, mycket snö och en och annan resa! See you! HS med familj och tjänstestab!
PS. Tunas Idol och Lady Gaga samt Callas och Nilsson gnäggar och jamar också förstås DS.

Sjukbesök som slutar i ............

Icke sa Nicke så tog Grevinnan av sig armbandet!!!!!!Sådan är hon, styra henne, se det går icke alls det.
Ruthan satt uppe i rullstol och var glad och pigg, verkade trivas bättre på byns sjukstuga än hemma hos Allan??????
Hon blev förtjust över besöket , men då jag sträckte fram handen med frukten upplagd på ett fat.Så skrek hon till då hon stirrade på detta fat, eller var det på min arm????????????
Ett tjut som väckte de nedsövda på operation skulle jag misstänka!!!!!!!!!!!!Ögonen rullade i huvudet på henne, och hon kippade efter luft............
Inom loppet av sekunder kom en hord av läkare, sköterskor springande i korridoren och in på rummet, där hon fick en lugnande spruta och lades i sängen.

Själv stod jag för en gångs skull tyst med fatet med frukt utsträckt som en Grekisk gudinna.Vad betyder detta egentligen? KAN det vara detta aarmband som gör människor helt galna? Jag stod länge framme vid fönstret och såg oseende ut på snön som föll så vackert och julstämningen var bedövande vacker redan nu den första december, men vad hjälpte det då människor jag kände blev som galna av rädsla bara de såg min present på armen?

Allan avböjde bestämt att åka med tillbaka, han ville stanna hos Ruth sa han och såg sammanbiten ut. Så jag var för en gångs skull svarslös, då jag jag sakta gick ut i snöovädret med armbandet som jag tyckte nu nästan brändes på armen........?????????? Är jag  med i något jag inte riktigt förstår? Jag får ringa min spåkvinna då jag kommer hem????????? Men att ta av mig armbandet............nej, dithän kommer jag ICKE hälsar en aningens förvirrad HS 

Förskräckelse vid första ögonkastet tror jag.....

Nyss hemkommen från besök på Ollonberga, där Allan satt och hängde i sin favoritfåtölj, med en trave böcker runtikring sig, kallt inne, odiskade fat , koppar och tallrikar i köket.....
- Vad händer här då undrade jag bryskt, och Allan krånglade sig ur fåtöljen lealös och ovig som vanligt.
- Men se Honorine, det var väl trevligt! Vill du ha något? Lite kaffe? Te?

- Tack, det är bra, och hemmma har jag service så inte behöver jag då svälta. Men hur har du det själv egentligen? Du som alltid klagar på Ruth och hennes ointresse för matlagningskonsten, men du verkar då inte själv ta något större initiativ vad jag kan se.......
Ja, jag ljuger inte, ni ser själva så det ser ut med böcker och tidningar både högt och lågt!!!!!

Vi bestämde att jag skickar över Arne som får hjälpa till lite i hushållet tills att Ruth kommer hem, han  kan ju inte leva i en svinstia sa jag till honom......

Vi satte oss i min bil och styrde mot sjukstugan med lite blommor och frukt till Ruthan, då Allan fick syn på mitt armband, och han bara studsade till där han satt i passargerarsätet.
- Vad är det Allan?
Han svarade inte utan pekade bara på armbandet jag bar.
- Men har du sett spöken eller??
- Arrrrmbaaandddddet!!!!!!!!!
- Ja, ett armband, svarade jag, ett högst vanligt armband, vad är det som är så märkligt med det?
Själv blev jag aningens oroad av hans beteende , men det kunde jag icke visa.
- Vems är dettttttttttt?
- Förmodligen mitt snäste jag till kanske lite onödigt kärvt i tonen.
Och nu tänker jag ge det till Ruthan, det bringar henne tur och snabb tillfriskning drog jag till med....
- Nej, nej nej stönade Allan, gör innnnte det Honorine! Jag ber dig?
Jag tvärbromsade in då vi var framme vid sjukstugan, vred om nyckeln och hoppade ur bilen. Allan slingrade sig sakta ut, och utan ett ord tog jag blommor och frukt och vandrade in genom ytterdörrarna , följd av Allan...
- Ta av dig armbandet viskade Allan,snälla , ta av dig detta innan vi går in......
Och det tror ni att jag gjorde?????? See you! HS

En tidig julklapp....eller....

För en stund sedan kom postbilen som vanligt uppkörande här på gården, och den unga killen kom in i köket och lämnade över dagens postskörd.
- Bjud den unge mannen på kaffe nu Lilla Elsa sa jag, för jag vet att hon tycker han är såväl snygg och ser vänlig ut, och hon står ofta där och ser efter bilen då han gasar igenom alleén och ut igen!

- Tack, men jag har lite bråttom, mycket nu!
- Ja, men det tar jag då ingen hänsyn till , du ska sitta ner unge man och smaka på det första av julens hembakta.
Seså Elsa, plocka nu fram Lussebullar, pepparnötterna och de där goda Klenäterrna du gjorde igår!

Elsa började med rodnande kinder plocka bland burkarna i skafferiet och postkillen stod där på golvet.
- Sätt dig! Han satte sig ögonblickligen ner vid köksbordet.
- Honorine heter jag, vad heter du?
- Sven-Åke!
- Tack ska du ha Sven-Åke. Låt dig väl smaka nu, och tack för att du sköter ditt jobb så bra. Jag tog postskörden och gick in på mitt kontor, där jag började sortera denna.

Ett litet paket blev jag nyfiken på, så fint inslaget i glittrigt papper, utan avsändare........
Jag öppnade det nyfiket, och i den lilla asken låg ett armband!!!!!!!! Ett armband fyllt av små underbara ikoner på, otroligt välgjorda, som små konstverk var och ett.
Jag satte det på mig och såg då en litet kort i asken, och på det stod följande:
Detta kan DU behöva använda, det kommer att skydda dig från faror och rädda dig ur obehagliga situationer, men det finns ett krav för att detta ska hjälpa dig. Ta nu reda på Vem som är denna givare? Utan svaret är detta värdelöst hälsar en "vän".
Nu visar jag direkt detta mycket speciella armband för er , för att se och höra om Ni möjligen känner till detta?
Det här sätter myror i mitt Grevinnehuvud ska ni veta.
Är det på riktigt eller är det på låtsas?

Jag  sätter på mig detta armband, och går ut i köket och säger ingenting. Där sitter nu  Arne, Toivo , Lilla Elsa och Sven-Åke och doppar och samtalar i munter ton.
Jag tar en kopp och slår mig ner vid bordet, och så snart jag sträcker mig fram och tar en Klenät så stannar samtalet helt upp!!!!!!

De stirrar på min hand och mitt armband med , ja jag kan nästan säga rädsla i blicken.
Vad är det för konstigheter med det här undrar jag, men säger inget utan stoppar min Klenät i munnen och samtalet fortsätter!!!!

Nu ska jag ta bilen och svänga upp till Allan och ha detta på mig, och får då se om han reagerar lika märkligt som tjänstefolket och postkillen gjorde......Jag är konfunderad just nu som ni nog förstår.....See you! HS

Klädval.......

Mycket att tänka på! Ja, godmorgon alla ni! Jag har en designer här nu på morgonen från Modehuset Svea i stan. En intrikat men samtidgt delikat fråga . Svenskt eller utländskt? Inget är klart ännu....
Ja, det här är inga lätta frågor, jag representerar ändå hela Adelskalendern, eller iallafall en liten del, och vi vill visa upp det allra bästa och snyggaste...

Klänningen tycker jag själv är lagom julröd och lagom tilldragande, så att den inte tar över hela festen menar jag.
Vad gäller skorna så är jag nästan säker att det blir dom, då dessa handarbetade saker med små akvamariner och bladguldsströssel är mycket smickrande för mina fötter.

Väskan är en liten dröm, som ett lätt moln svävar den nästan i handen, gjort av en ny svensk formgivare som vill vara anonym .

Och så pricken över i enligt petit moi!!!!!
Den lilla chicha mössan med motiv från den svenska jultraditionen, nämligen PEPPARKAKSGUBBEN.
Är det inte så uttänkt?
Vad vet dessa Nobelgäster och höga potentater om vårt pepparkaksbakande och ätande av dessa traditionella gubbar, gummor, grisar och hjärtan???? INGENTING! Och så står jag där med min lilla bomullshatt och blir samtidigt en levande reklampelare såväl som ett pittoreskt inslag i den kanske aningens stela och något strikta skara av nobla personer. Jag kommer att stjäla hela föreställningen ändå......Vilket är min tanke....
Ja, så där går mina tankar denna morgon, och snart ska jag bege mig in till stan för att gå igenom gårdagens genrep jag ombads att se, och jag ska ge mina åsikter. "Whats your opion?" som vi säger i USA, see you! HS

Upp i det blå på första advent

Bröderna Langensköild kom under kyrkkaffet i sockenstugan igår, och lekte ovanför kyrkan, och demonstrerade såväl loopingar som annat roligt, till Koskens stora förtret.

- Vad är det för lymlar som stör däruppe? Han såg mycket tvär och irriterad ut.
- Är det ingen av de dina frågade jag lite försiktigt,,,,,men det skämtet uppskattades icke av honom.

Jag såg att det var Langensköildarnas plan, och visste att de skulle landa på mina ägor så småningom, det var bestämt sedan lördagkvällens middag hos föräldrarna deras.

Jag drack upp mitt kaffe i flygande fläng och iväg hem, utan att säga något till de förvånade byborna i sockenstugan.

Jag var inom en trettio minuter uppe i luften, och fick se hela byn och Hornberga säteri och Ollonberga gård från luften, och i denna gamla kärra var det en sagolik upplevelse, speciellt då vi gick i spinn rakt över Ollonberga , hoppas att Allan såg detta och blev rädd att planet skulle störta ned på hans ägor....Sånt här gillar jag, och efter en timme i luften blev det lunch i lilla matsalen där min tjänstestab dukade upp en riktigt angenäm älgstek med gräddsås och små chornicorner, samt vår egen rödavinbärsgelé.

En underbar avslutning på söndagen, och bröderna Langensköild gjorde en liten extra runda över huset innan de drog iväg hemåt igen under sena eftermiddagen.
Och imorgon skall jag besöka den härlige mannen Nalle Lidrane inne i stan för att diskutera ett ev. samarbete, det ska bli spännande, har aldrig tidigare varit hemma i hans våning........See you! HS