Nejnu mina vänner är det dags att strama upp huden igen inför lördagens Kräftkalas

Goodmorning friends! Småskrattar ännu då jag vaknar åt lilla Elsas Semlor som Allan så glatt stoppade i sig, jag tror till och med att han försökte doppa dem i kaffet!!!!!!!
Idag har han nog ont i lilla maggen, men that´s not my problems som vi säger i NY. Nej nu lurar jag er igen! I USA säger de ofta tycker jag iallafall. Whats your opinon? Så där skulle inte Allans fru Ruth passa in, hon är alldeles för tystlåten och har nog inga opinons........

Nej nu ska jag ner till Mälaren och simma , och dra ihop hudkostymen , jag har verkligen längtat efter en simtur i detta rena sköna välgörande vatten. Och nu inför Kräftkalaset så behövs det om jag ska komma i min nyinköpta Dolce Gabbana klänning som sitter såååååtight redan, men är såååå snygg. Ja, kanske inte på mig, men om jag simmar ett par timmar så skrynklar huden ihop sig och sedan smörjer jag in mig med något oljigt och så är det bara att glida i klänningen. Det är min strategi inför lördagen.

Ni ser tavlan? ja, och med det vill jag säga att lilla Julle kom hem sent inatt från FN uppdraget, och ligger och sover nu, MEN tavlan gav han mig innan han gick till sängs....

- Jag investerade i en tavla som kommer att ge hundrafallt igen sa han pojkvaskern!
Se ,färgerna, intensiteten i blicken, den är fantastic mum!
- Jaja Julle lilla, bara du icke rör salig Fars porträtt så sår du sätta den var du vill, helst i något av gästrummen....

Han vill ju så gärna vara lika slipade affärsmän och kvinnor som lillebror C-J och mamsen, men alla har ju sina olika områden, eller hur?
Men se där kommer Arne barbacka på Tunas Idol, och efter lunkar Lady Gaga!
- Hej , gomorgon mamsens sötnosar, godmorgon Arne! Allt väl?
-Allt är bara bra frun, det blir en härlig dag idag! Han lyfter på halmhatten och rider vidare. Det är allt underbart på landet....HS

Inte en smula kvar efter Allans framfart....

Ja, vad ska man säga?

Allan och Ruth ollonberg kom punktligt kl 15.00 för att dricka eftermiddagskaffe nere vid båthuset då solen behagade skina så gott då.
Lilla elsas äppelpaj med den hemmagjorda vaniljsåsen försvann som en avlöning!
Allan såg hungrigt sig omkring och jag bad lilla Elsa hämta ner lite nybakta kanelbullar och en av Toivos "Pärkakor", samt lite småkakor.
Allan ollonberg åt så smulorna yrde runt munnen på honom, stackars krake . Tänkte jag, han är väl inte van vid hembakt, så jag ropade på lilla Elsa igen, och hon kom med en sockerkaka, och som grädde på moset, varsin hemgjord glassbakelse med Hallonsås.
Allan han åt, och frågade försiktigt om han fick slicka fatet efter att glassen var slut.
Ruth, ja hon satt där och såg ogillande ut mest hela tiden, hon är så tystlåten den kvinnan!

- Nå, hur var det i Americat då undrade sedan Allan, medan han torkade sig om munnen med servietten så brödsmulorna ramlade som snöflingor omkring honom.
 Jag berättade lite valda delar av mitt äventyr, och Allan nickade och lyssnade, ja lite hittade jag nog på för att han skulle bli nöjd med skvallerdelen.

Vet ni mina vänner, jag är så glad och nöjd med livet jag lever, och detta tack vare Allan Ollonberg på Ollberga gård. Han är helt oslagbar då det gäller att stoppa mat och annat i sin långa magra kropp, han borde vara en idelpatient för de mest framstående Psykiatrikerna. Vad kan han få för diagnos????
Gödkväll önskar er en ännu road och jetleggad HS
PS. Lilla Elsa har humor, Semlor i augusti!!!!!!!!!!!!!!!!!!!DS

Nu är personalen satta i arbete igen

Då jag öppnade dörren på tidiga förmiddagen och stod där i hallen, så kom ett vemod över mig! Skuggorna börjar bli långre nu, och det kändes inomhus att hösten nalkas.

Jag gick en vända runt på gården och blev synnerligen förvånad av det jag såg. Även om vi inte använder den uppfarten, då den ligger på baksidan av gården, så vill jag att den ska vara ansad och välkrattad. men icke sa Nicke, nu har råttan varit borta, då....

Jag satte både Arne och Toivo i arbete med detta, och avstod från att göra mitt ärende. Detta är ju av större vikt att se till att arbetet blir gjort. Jag återvände in i huset igen och ställde mig vid salig fars skrivbord och sökte där stöd! Det är inte alldeles enkelt att få hela maskineriet att rulla som det borde jämt, då jag är en ensam kvinna.

Det är nog jetlegen som slår till idag, därav denna sentimentalitet ???? Jag går fram till fönstret i matrummet och ser ut över sjön, och det andas i hela huset idag, att hösten är på väg med stora steg.......

Nej, nu går jag ut i köket och ber Lilla Elsa baka en äppelpaj av våra egna Transparente Blanche, och gör den där egna goda vaniljsåsen. Och så ringer jag Allan och Rut och ber dem komma över på eftermiddagskaffe. Allan är väl sprickfärdig av nyfikenhet, då han vet att jag har varit i Americat.. Ja, så får det bli. See you! HS

Ja, nu vet Ni vem jag närt vid min barm........

här är en annan av Toivos förklädnader som han lägger ut på nätet då han söker efter "Narklangare" Han visade det själv för mig, med viss stolthet....JA SÅ TALAR VI INTE MER OM DETTA , ELLER HUR???????

Nu på morgonen har Toivo fått flytta in i denna lilla undantagsstuga som ligger en bit från Säteriet, Men vill jag poängtera dock på samma tomt. Han har tidigare fått bo nere vid båthuset, men där är han ICKE längre välkommen.
Toivo och jag har diskuterat detta nogsamt så han vet vad som gäller.
I själ och hjärta är han en snäll finngubbe, men denna gång gick det ett steg för långt.
Han låtsades vara mer korkad än vah han är, och såg till att hans kurir i NY kunde lägga "Nark" i min Hermeésväska . När polisen sedan visade kortet på mannen i plastmössa .....på huvudet så såg JAG att det var en förklädd Toivo, och anade hur det låg till.
Men nu är han förpassad till en ensligare stuga där han får söpa och sälja nark hur mycket han vill för mig.
- I frun kretsar narkar de massor sa han till sitt försvar igårkväll. jag låtsades inte höra, och är glad att Hermine Hägerflycht inte längre finns ibland oss och kunde fått höra detta......

Nog om detta! Det ser ut att skötts minutiöst mitt kära gamla hem då jag varit borta så jag hade då icke behövt att oroa mig i den frågan.
Idag har jag mycket att göra, och hinner inte berätta mera just nu, men vi hörs av senare. Ha en skön dag var ni än befinner er önskar HS

Mot Hornberga .....

Då Mårten sätter ner hjulen på landningsbanan går luften ur mig helt. Nu har jag haft två karlar hängandes över mig de senaste timmarna och de har snarkat, och snörvlat och låtit, som jag vet inte vad. Min Versacekappa, ser ut som ett dragspel, , med kraftskal på kragen och .....

Men se där! Där står de mina min fina tjänstestab, iklädda sina bästa gåbortskläder. Och Översten står i givakt, och Lilla Elsa har en bukett blommor i handen, så söta de är. Vita Tulpaner , som de vet att jag älskar, och särskilt i augusti månad!!!!

Gubbarna säger jag efter denna resa, får göra bäst de vill, de sitter fortfarande kvar i planet och snarkar, och detta får Mårten och Lars-Erik ta hand om, jagär bara så gruvligt trött på dem , ja inte Langensköildarna , utan de andra två, säg inte att jag har sagt det men äldre män tråkar ut mig.........

Toivo var uppklädd till tänderna och hade med sig  två nyutgivna böcker om General Mannerheim för att ge mig som en välkomspresent!
- Jo sir hon frun, välkomnad från det stora landet därporta, har frun något till mig i väääääääääääääääskan?
-Vad säger du Toivo? Skulle du ha något i MIN vääääska?
- Kanse lite piller i påsen? Para undrar?
- Så det var du som lejt någon handlare som lade knark i min Hermeésväska?
ja, kanse, men para nåra narkpiller frun, para nåra. Pra att ha vet frun!
- Nu åker vi hem till Säteriet och så får vi tala vidare om detta. Det har kostat mig mycket ditt påhitt ska du veta.
- Förlåt mig frun, jag para sulle skoja litte......
- Tyst nu!
Arne, du kör bilen så sitter jag fram, ni andra får sitta där bak och inte ett ord vill jag höra från någon under hemfärden, uppfattat?

Nu är Grevinnan både trött, irriterad, och aningen uppskakad, vi får se vad som händer på Hornberga efter detta uppdagande? Godnatt önskar HS
PS När jag närmar mig mitt hem och ser det fina och nygjorda staketet så blir jag varm i hjärtat igen, och ilskan börjar rinna av mig! DS

Jag behöver nu en Hovpsykolog efter detta trauma....

 Efter en mängd av ursäkter kors och tvärs så fick jag åter mina kläder och min Hermeésväska . Jag var iskall i kontakten med de mörkögda och övrig Policepersonal.
Min älskade Julle kom i Säpobil och stormade in, och vad han sa vill ni inte veta, men vi gjorde sedan ett mycket värdigt uttåg från NYpolisens tillhåll  på Manhattan.

Jag först med Julle vid min sida. Sedan Stjärnadvokaten Strömmen Henningsjö, som i sin tur hade en Fd UNICEF ambassadör vid SIN sida, dvs. Roger Moore utan hustru ,vilket är mycket ovanligt!

Då vi avreste i Säpos bil såg jag att det fanns ju brandstegar utanpå hela byggnaden, så jag hade klarat mig utan hjälp, det är jag säker på, nu i efterhand. Men det sa jag inget om till de närvarande männen som satt där så tysta och allvarliga i bilen.

- Nu vill jag hellre flyga från La Guardia sa jag till Julle, jag litar mer på den personalen!
- Du flyger privat hem mamsen svarade Julle, Bröderna Langensköild har flugit över i natt, så jag kör dig direkt ut till startbanan i Säpobilen!
- Så ska det låta  sa Roger och log så glatt. Kan även jag åka med, jag har hustrun i Köpenhamn och skulle gärna lifta med er?
- Jag skulle också behöva ta mig hem på något vis sa Stjärnadvokat Henningström  försynt.
- Oh så härligt det ska bli! Vi tränger ihop oss självfallet svarade petit moi.

Vi rullar i Säpobilen ut på startbanan, och vår lilla trio kliver ombord på bröderna Mårten och Lars-Eriks privatplan. Julle vinkar och glider vidare ut i NewYorks gatuliv igen, och arbetet som väntar.

Väl ombord så var det rejält trångt där bak, och ingen crew hade vi heller, men vad gjorde väl det tyckte vi. jag var ju räddad och det var det viktigaste.

Bröderna Langensköild hade med sig lite svenska kräftor, och bjöd frikostigt på dessa till vår stora förtjusning! Där fanns också några flaskor Pannier, så det blev en oförglömlig resa över Atlanten.
Det skålades och slurpades så det stod härliga till.
- Men jag undrar vem som försökte smuggla in knark till Sverige med hjälp av dig sa Roger plötsligt.
- Ingen aning svarade jag, och öppnade Hemeésväskan, och där låg påsen......
- Du menar det här?
- Herre min je sa Henningström,Stjärnadvokaten, har du det med dig NU?
- Självfallet svarade jag, får det lov att var något ur påsen? Blunda och ta bara!!!!!
Herrarna såg misstänksamt på lilla mig, men jag sa att det var bara ett Practicl jokes från min sida.
Resten avresan sov vi alla tre side by side ibland kräftskal och urdruckna Skumpaflaskor, se det var en riktig flygresa det.
Snart ska vi landa säger Mårten Langensköild och jag försöker snygga till mig, men det är inte det lättaste  med en snarkande man på varje sida i den trånga kabinen.........See you! HS Nu under inflygning via Trosa till ARN.

Utan en blund i ögonen under natten.

Tänk er! En brits, en hästfiölt och ingen kudde!!!!!!! Toaletten bredvid britsen!!!!!!! Liggandes där i min nyinköpta Versacekappa!!!! En nightmare!



Klockan 06.30 öppnades dörren och jag fick en mugg lankig american coffe, och en donut, utan socker på!!!!!!!
Inte ett ord från den mörkögda vakten!!!!!
Jag drack och åt och kände mig strax starkare igen.

Då kommer tre män som utan ett ord från dem heller, sätter på mig mitt handfängsel och vi börjar vår vandring. I långa underjordiska gångar går vi, km efter km. känns det, men jag har ju en fäbless för att överdriva en aning , men långt var det...

Äntligen är vi framme vid en dörr som förhoppningsvis ska ge mig frihet och en förklaring till detta övergrepp.

Vi kommer till ett rum som jag misstänker är ett förhörsrum....men gissa vilka som sitter där? JO,Vår älskade gamle Familjeadvokat sedan generationer, han som bistått oss alla under de senaste 80 åren vid alla slags trångmål, vår egen Advokar senior Ström Henningsjö, eller som vi kallar honom inom familjen, "Strömmen" .
- Jag börjar gråta av glädje, Strömmen han bara nickar och ler lite underfundigt.
Älskade Farbror Henningsjö...börjar jag.

Han viftar bara med sin ådriga hand lite, och ser åt sidan, och där.......där står Roger Moore, UTAN HUSTRU, han omfamnar mig utan ett ord.

Ja detta är svensk Diplomati på högsta nivå mina vänner, och vad som hände sedan berättar jag strax, men först ska dessa män följa med mig ut i friheten igen, och mot ett flyg som tar mig hem till fosterlandet.....HS