Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

måndag 15 augusti 2011

Jag behöver nu en Hovpsykolog efter detta trauma....

 Efter en mängd av ursäkter kors och tvärs så fick jag åter mina kläder och min Hermeésväska . Jag var iskall i kontakten med de mörkögda och övrig Policepersonal.
Min älskade Julle kom i Säpobil och stormade in, och vad han sa vill ni inte veta, men vi gjorde sedan ett mycket värdigt uttåg från NYpolisens tillhåll  på Manhattan.
Jag först med Julle vid min sida. Sedan Stjärnadvokaten Strömmen Henningsjö, som i sin tur hade en Fd UNICEF ambassadör vid SIN sida, dvs. Roger Moore utan hustru ,vilket är mycket ovanligt!

Då vi avreste i Säpos bil såg jag att det fanns ju brandstegar utanpå hela byggnaden, så jag hade klarat mig utan hjälp, det är jag säker på, nu i efterhand. Men det sa jag inget om till de närvarande männen som satt där så tysta och allvarliga i bilen.

- Nu vill jag hellre flyga från La Guardia sa jag till Julle, jag litar mer på den personalen!
- Du flyger privat hem mamsen svarade Julle, Bröderna Langensköild har flugit över i natt, så jag kör dig direkt ut till startbanan i Säpobilen!
- Så ska det låta  sa Roger och log så glatt. Kan även jag åka med, jag har hustrun i Köpenhamn och skulle gärna lifta med er?
- Jag skulle också behöva ta mig hem på något vis sa Stjärnadvokat Henningström  försynt.
- Oh så härligt det ska bli! Vi tränger ihop oss självfallet svarade petit moi.

Vi rullar i Säpobilen ut på startbanan, och vår lilla trio kliver ombord på bröderna Mårten och Lars-Eriks privatplan. Julle vinkar och glider vidare ut i NewYorks gatuliv igen, och arbetet som väntar.


Väl ombord så var det rejält trångt där bak, och ingen crew hade vi heller, men vad gjorde väl det tyckte vi. jag var ju räddad och det var det viktigaste.

Bröderna Langensköild hade med sig lite svenska kräftor, och bjöd frikostigt på dessa till vår stora förtjusning! Där fanns också några flaskor Pannier, så det blev en oförglömlig resa över Atlanten.
Det skålades och slurpades så det stod härliga till.
- Men jag undrar vem som försökte smuggla in knark till Sverige med hjälp av dig sa Roger plötsligt.
- Ingen aning svarade jag, och öppnade Hemeésväskan, och där låg påsen......
- Du menar det här?
- Herre min je sa Henningström,Stjärnadvokaten, har du det med dig NU?
- Självfallet svarade jag, får det lov att var något ur påsen? Blunda och ta bara!!!!!
Herrarna såg misstänksamt på lilla mig, men jag sa att det var bara ett Practicl jokes från min sida.
Resten avresan sov vi alla tre side by side ibland kräftskal och urdruckna Skumpaflaskor, se det var en riktig flygresa det.
Snart ska vi landa säger Mårten Langensköild och jag försöker snygga till mig, men det är inte det lättaste  med en snarkande man på varje sida i den trånga kabinen.........See you! HS Nu under inflygning via Trosa till ARN.

5 kommentarer:

  1. Tänk att dessa Langenskiöldar kan dalltid lita på De står dig bi i både vått och torrt. Jag kan icke sluta att begrunda hur denne Mr Moore kunde tänka sig att vara så pass långt ifrån hustrun? Är det månne en aldrig så liten fnurra på den tråden?

    Tog en av dessa Langenskiöldar hand om din kappa framme vid coopilotens plats? ANNARS misstänker jag att det icke skulle se allt för prydligt ut, med detta så rinnande kräftspad, både här och där. Champagnefläckar däremot, är ALDRIG missprydande, som den gamla tvätterskan så klokt sade.

    Nu då du blivit så förskräckligt intim med dessa båda herrar, kommer troligen separationsångesten ansätta dig å det gruvligaste, då de en dag, bara MÅSTE säga adjö. Visserligen vet jag att Mr Moore kommer att bevista ditt så kända kräftkalas, som för övrigt snart ståndar, men i ditt hjärta kan det kännas som eoner till dess detta skall gå av stapeln.

    Gick ni ned i Trosa, för att där få möjligheten att sniffa på småstadsdoften, eller blev det raka vägen till ARN? Varför jag undrar, är på grund av denne så utjatade Mr Moore. Jag antar att han ville bevista marinan, för att kontrollera om där finns något att införskaffa. Har hört att han svårt lider av båtomani.

    Har haft telefonkontakt med Översten så sent som för 10 minuter sedan. Han kunde omtala att allt var som det skulle, samt att det hela tiden varit på det viset. Nu är det ju så, att jag bara måste tro på ett av mina tjänstehjon. Så, vi får väl innerligt hoppas på att det förhåller sig så. Hur som helst finns han kvar på dina ägor, (för att bistå Toivo, om så skulle bli nödvändigt).

    Det skall bli kolossalt trevligt att få återse dig efter dessa så osannolikt hemska bravader
    hälsar dig Rubina v Oben

    SvaraRadera
  2. Jag har precis satt mina små nätta fötter på svensk mark, pris ske Gud! Nu står de här mitt tjänstefolk och välkomnar mig, så storartat av dem. Översten är också med ser jag, i givakt!!!!

    SvaraRadera
  3. Men så underbart att få bli välkomnad på detta så eleganta sätt. OM du händelsevis skulle upptäcka något som Översten orsakat, BER jag dig om att GENAST underrätta mig om detta. Skulle nu det vara fallet, kommer han att få utegångsförbud, då det gäller att ta sig i din så Finske tjänares riktning.
    Dunder och brak
    Rubina von Oben

    SvaraRadera
  4. Jag var förbaskad på dem för ett ögonblick, men då jag återkommit till mitt kära hem har det hela släppt och jag har stillat mig så till den milda grad att vi alla tillsammans ska inta en liten kvällsvickning på verandan i fullmånens sken.

    SvaraRadera
  5. Betyder detta således att jag EJ behöver ta hit Franka? Det vore en lättnad, ty det skulle på något vis kännas en aning som ett unerlag. Jag skall i alla fall korsförhöra denne Överste, så att vi får en ärlig rätsida på vad dessa herrar pysslar med i lönndom. Jag kräver full kontroll på vad min tjänstestab tycker, känner samt säger,
    hälsar dig
    Rubina

    SvaraRadera