Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

fredag 16 september 2011

Vår bästa tid är nuuuuuuuuuuuuuuuuu......i pianobaren

Jag hade checkat in och installerat mig i sviten, sedan tog jag trappan ner till lobbyn, och då!!!!!!!!!!! från Pianobaren kl 11.00 denna fredgasförmiddag hördes denna hemska schlager sjungas av honom , ja ni vet, jag vill inte ens säga hans namn längre. "Våååår bääääästa tiiiid ärrrr nuuuuu"!
Jag smög så fort jag kunde förbi receptionen och ute på gatan tog jag taxi hem till Don, och därifrån har jag nyss återkommit, fullständigt förälskad. Denne äldre man med sug i blicken och med en röst som får det sig att knottras på hela kroppen. Jag minns knappt vad vi tala om, men jag minns hans ögon som jag drunknade i.

Han ville att v i skulle ses på middag ikväll på en lyxkrog som heter Mecca, och som skulle vara fantastisk sa han. Jag blir upphämtad här senare ikväll, så då blir det till att smyga igen, så inte den smörsjungande mannen får syn på mig. Som tur är har jag meddelat hotellet att jag är här inkognito, och absolut icke får störas.....
Nu ska jag bada i åsnemjölk , det lär dra ihop och göra underverk med huden och hyn. Jag provar!!!!
HS

Speedbrakes on...och vi har landat på Vantaa. Airport.....

Landing on Helsinki Vantaa-Airport på tid! Jag kan bara säga: Tack kära Finnair, ett av de bästa flygbolagen vi har att tillgå just nu.Perfekt service, håller tidtabellen, ja nu låter jag som en lobbyist för deras flygbolag, och det var en bra idé förresten, varför inte rekommendera dem i tid och otid, samtidigt så får jag fria resor!!!

Men ni vill inte veta vem jag såg ombord????? Vill ni??? Jag kan väl tro det!!!! Jag är inte 100% säker , men 99% att det var den där mannen som i vissa rolle rspelar kvinna.....
Tur att jag satt på plats 1A så som jag alltid föredrar då jag reser, och hann ut och direkt in i Limon som stod på plattan, nu rullar vi in mot stan och mitt favorithotell,med lite hjärtklappning i halsgropen.
Hoppas , hoppas jag såg fel, men ni vet själva...Magkänslan, den är alltid den rätta vägvisaren, så mina vänner , håll nu tummarna inför denna dag.....Återkommer! Fortsatt godförmiddag! HS

torsdag 15 september 2011

Helsinki here I came....

Ja, nu är jag klar infölr tidig morgon från ARN till Helsinki. Start redan kl.07.45. För tidigt för mig, men vad göra? Det ska bli skönt att komma ut i världen igen, nu har jag varit hemma på Hornberga alltför länge! Ska bli riktigt mysigt att bo på Hotell Kemp igen, och bara surra omkring i lounchen, äta långfrukost och så möta mitt intervjuoffer Don Jörner. Looking forward! See you! Godkväll! HS

Jag kan inte sluta skratta...

Hela dagen har gått i skrattets tecken, vilket inte är alltför vanligt! Men då Greve Ollonberg ringde på förmiddagen och berättade att han hade "haffat en dåre" , ja det är hans egna ord, och kört honom vidare till polistationen i samhället så anade jag......varthän...
Mycket riktigt, det var Lars von T som nu satt i finkan !
Allan och Ruth hade stått och sett ut genom fönstret i matsalen då de fick se något mycket annorlunda och märkligt komma på vägen. En gestalt som liksom hoppade sig fram med hjälp av ett rep sa Allan. På huvudet satte en stor hatt som var så nedtryckt på skulten att gestalten ömsom hoppade i dikesrenen, och ömsom på vägen.....
En galning i farten tänkte de båda, och Allan som jag numera lärt känna som en modig människa stegade resolut ut genom porten till sitt gods ch tog ett rejält grepp i repet, så gestalten hamnade på plakat marken med hatten före. Ruth, som numera också fått lite fart på sin lekamen var snabb att backa ut Mercedesen 240 D 1986års modell, och gemensamt fick de in denna figur i baksätet, och så iväg mot samhället och polisstationen.
- Vi förstod inte ett ord av denne gestalt låg och skrek där bak refererade Allan, det lät som han satt en het potatis i munnen, jag hoppas att han inte skadade sig i fallet , för då blir jag väl skadeståndskyldig....????
Allan lät oroad, medan jag lugnade honom och sa att isåfall talar jag med Advokat Henningscör så blir han Målsägandebiträde eller försvarare vilket som det passar.Med detta lät sig Allan nöja.

Här kom han hoppandes den kära Lars von T.


Förstår ni kära vänner att det är roligt på landet ibland. Nu ropar Lilla Elsa att middagen serveras så jag måste byta om. See you! HS

onsdag 14 september 2011

Nu har han hoppat sin väg.......

Vilken kväll vi hade det här!!!!!
När Humrarna var intagna och det rostade brödet var slut, och Lars fortsatte med en "Lilling efter lilling", ja då tog jag fram hopprepet!
Berättade att detta var den nya flugan här i landet Sverige. Han såg aningen dimmig ut , och jag förstod som vanligt icke vad han sa, men han drog ner halmhatten över öronen, och såååå började han hoppa. Ja, då menar jag HOPPA!
Ut genom dörren, genom allleén, vidare mot grindarna, och vips så var han borta, eller "porta" som Toivo snopet sa!
- Han e "porta"?????? Toivo såg mäkta förvånad ut, där det sista vi såg i mörkret var den ljusa halmhatten som sakta försvann in i dimman.
- Ingen fara Toivo! Vi släpper honom fri nu, han har skrivit på kontraktet för att göra film på mitt sistskrivna  manus, allting är klappat och klart, vart han nu hoppar, bryr jag mig inte om.

Så upp med hakan Toivo, det var "para" ett hopprep , vi "söper" ett nytt, haha! Nej skämt åsido, nu dricker jag en kopp franskrostat och så vill jag gärna ha en bit av din "Pärkaka", kan det vara möjligt?
- Jo visst frun, det ska Pli!

Hornberga alleé
Friden återställd på Hornberga för denna gång, och med hjälp av detta lilla enkla hopprep. Visst händer det märkliga saker ibland????? hälsar HS

Han är här nu....och vi går genast i polemik med varandra...

Lars hinner inte mer än in i salongen, och vi har kindpussats och druckit den vanliga välkomsskålen förrän det börjar!!!!

Jag bara frågar lite försynt....om han verkligen är en nazist????? Jag vet att han har skämtat om detta under cannesfestivalen, men kan ju inte låta bli att kittla hans nerver än mer....  men ni hör själva att han talar om sin clever rfriend, det är jag det, så nu har han mjukant ordentligt, och i matsalen ligger humrarna på is och bara väntar på att inmundigas, friden är återställd, och snart ska vi hoppa rep........

Bollhavet , jo pyttsan....

Toivo är tillbaka med hästransporten! Han är så ilsken så det riktigt gnistrar om honom.

- Sir du frun, inte sick jak nåra pollar int! De para skratta åt mig !
- Vart gick du in och frågade någonstans då?
- Jo, jak gick på leksaksaffären, och fråga efter 10.000 pollar, men små och olika färger på.
De para skratta mig och sa , du är för gammal leka pollar, pättredu söper leksakspistol och lite småpilar.
Jäla dumma särringar!
- Men de hade säkert inte så många bollar på sitt lager, vi får nog googla efter det, och se var vi kan inhandla dem.
Såja Toivo, häng inte läpp nu, det har hänt värre saker!!!
- Men jak sa det var frun som skulle hoppa, och vet du frun , va de gav till mig?
- Nej, hur ska jag kunna veta det?
- Hopprep frun, så nu säms jak!

Han såg så slokörad ut den lille mannen så jag började gapskratta, hela situationen var ju helt absurd.
Jag ska hoppa hopprep med Lars von Trier ? Lilla Elsa har redan börjat duka upp, och springer som en liten gasell mellan kök och matsal, medan Toivo och jag står här i hallen och tittar på hopprepet. Till och med Toivo börjar nu dra lite på mun.

Den här kvällen blir oförglömlig på Hornberga säteri, det är då ett som är sant!!!!! HS