Den andra januari, ja, då ska det kalasas här på Hornberga...........

Efter det långa och djupa samtalen jag hade igår med Domprost Lennartsen som är en god lyssnare, och också kan visa på olika vinklar att se saker och ting ifrån. Sådana samtal uppskattar jag alltmer. Som kristen blir det många funderingar kring människor ondska och människans dumhet, och hur man hanterar detta? Att vända den andra sidan till varenda gång gör att jag blir snedställd i hela ansiktet till slut.......Tillsammans med det kristna kärleksbudskapet............................................................
Min äldste som sa till mig något som jag ofta tänker på. Han sa nämligen: det vore skönt att vara dum, för de människorna begriper inte när de kliver fram och sårar och pratar om sånt de inte har en aning om. Om detta talade vi igår, och vad vi kom fram till var väl detta att håll dig undan de människor som sårar, som inte tillför dig något, där det inte finns en koppling av vänlighet eller värme, lämna då detta och njut av det du kan känna kärlek , tillit och trygghet i, och så kommer detta år att bli. OCH här börjar vi med det redan idag, då vi har en bjudning kl.14.00 för några goda vänner med  beställda smörgåstårtor beställda från ICA i samhället, det blir bubbel till detta, samt lite trevliga överraskningar för mina gäster, och det ska bli fantastiskt trevligt. Ett litet smolk i bägaren är att Julius Jr. fortfarande är kvar i Kairo, och förväntas hem den 4januari, och C-J redan avrest till London igen, men jag har ju mig själv, och det är jag också riktigt nöjd med ska jag säga.

"Snöflingor på isen"

Nu ska jag ta en skidtur runt sjön,medan snöflingar dalar så sakta ned, innan dagens begivenheter sätter fart! HS

Idag sitter jag själv och Domprosten i årets första överläggning angående medmänskligheten

Inte full av tillförsikt, men väl rustad att möta det nya året är jag efter ett dygn av kontemplation i ensamhet!
Lilla Elsa är tillbaka i köksregionerna idag, medan Arne fortfarande är hemma hos gamla mor i Kråkehult i Småland, och Toivo har haft besök av sin goda vän Översten, så där vill jag icke veta hur de mår idag ute i hans pörte.

Själv förbereder jag idag ett lunchmöte med Domprosten Lennartsen här på säteriet, då vi ska tala om det onda och det goda som finns i oss människor, och själv behöver jag personliga råd av honom, då mitt nya år medför att jag stryker ännu fler ur mina kalendrar, arvslotter, vänskapsband som kapas, det är sådant jag vill tala med honom om idag.

Hur nära äktheten man kan komma, och inte leva i en förljugen värld där människan smilar och ler men ger aldrig av sig själv tillbaka.

Med ålders rätt känns det idag bra att byta adressbok igen, mina vänner räknas inte i mängder av namn, de räknas i betydelsen av vem som står upp, vem som är en sann vän, och inte sådana som bara är med då det bjuds till bords och sedan håller sig undan, det är inga vänner, det har jag lärt mig under livet.

Idag skall jag och Domprosten diskutera kärleksbudskapet och vad som innefattas i det. Hur många gånger skall människor slå en på kinden , och man bara vänder andra kinden till, innan man styker dem ur sin kalender???????
De människor som lovar vitt och brett, men ingen substans finns därunder ytan.......Hur många som av nyfikenhet är med och ler sitt mest glittrande leende, då det vankas något, men sedan vänder ryggen och talar illa om de andra. De som bara vill ha och vill vara med, men som inget har att själva bjuda på......
Om dessa skall jag skriva under detta år, och det är om dessa jag vill tala med Domprosten om, och så skall jag i övrigt ägna mig till som är äkta , det blir jag själv, mina söner, min lojala personal samt några till.

Jag tycker det är ett alldeles utomordentligt tillfälle att en sådan här dag fundera omkring sådana saker....

Jaja , jag ser i de vanligaste svenska draporna att frågan har tagits upp där också. Och svaret blir ungefär detsamma, sortera bort de som inte kan bidra med annat än egoism, elände och elakheter blir ofta svaren då man på måfå frågar ut män och kvinnor.

Så vi är nog många som har tankar åt detta håll!

Nu ska jag be Lilla Elsa komma med frukosten och be henne duka för lunch i gula salongen, där jag och Domprosten Lennartsen skall lunchera och diskutera under eftermiddagen, en stund som jag redan ser fram emot med nyfikenhet och stor glädje.
Ha det så gott hälsar er HS

Firar Nyår gör vi icke på Hornberga säteri...................

Godmorgon denna Nyårsafton 2011! En vacker och stilla morgon, med rodnande himmel, jag har varit ute på en långpromenad, dock utan mina guldskor då snön går upp till knäna här ute på landsbygden.

Nyårsafton har aldrig varit en tradition att fira för oss Stiernspetzar, utan det är en dag i stillhet och kontemplation över det år som nu snart lämnar oss.
Jag vill ha det tyst och stilla omkring mig, mina tjänsteandar har ledigt en sådan här dag, och sönerna väljer att gå på fin lokal, ja den ena av dem, den andre är just nu i Kairo av alla ställen på uppdrag.

Ett vemod lägger sig över Nyårsafton , och jag dricker icke ens ett glas av de godaste champagner en sådan här dag.
Nej, framför brasan vill jag sitta under eftermiddagen och kvällen, dricka te, äta scones på engelskt vis förstås with Jam and Clotted creme, men det är också min enda Nyårstradition! När klockan är 24.00 lyssnar jag alltid på radions P1kanal och hör kyrkklockorna från landets alla Domkyrkor ringa in det nya året!

Hoppas ert nya år blir ett bra år önskar HS

Tack för senast kära Rubina....men jag har fortfarande ett hagel mellan tänderna...

Tack för senast, vilken delikat mat och trevlig samvaro vi hade det hos er på Rubinsteinska.
Men du såg likväl som jag att Allan stoppade på sig lite småvarmt.....i västfickan, hoppas den var plastfordrad???? Stackars Ruthan, där har hon icke lyckats med sin uppfostran av denne obehändige man, men han ändå ett kärt samtalsämne, vilket är hans fördel.

De där fåglarna du bjöd på, var det Ripa? Så mjäll och god i köttet, men jag fick vad jag tror hagel i munnen vid flertal tillfällen, och på hemvägen så fastnade ett så illa, så det sitter mellan ett par av mina tänder i underkäken och det småvärker, så jag skall ringa tandläkare Mantinder nere i samhället och be att få komma snarast.

Översten är en gentleman anser jag, och så väl han för sig på flotta bjudningar, där har han vanan inne. Sönerna hälsar och tackar tant Rubina, och hälsar att desserten var "smaskig", just den där blandningen av lite gott och blandat gillade de. Både saftkräm och vaniljsås och vispad grädde med cognacssmak, delikat säger de med enad stämma.....

Nu skall vi åter ge oss ut och leta efter Callas som icke har återvänt ännu, ha oss i åtanke snälla du under dagen, så att vi hittar henne hälsar en glad och nöjd Trettondagsgäst

Min lilla Callas är bortsprungen.....

God fortsättning alla vänner, jag är stressad som ingen annan, då lilla Maria Callas varit borta sedan igår morse. Nu har alla sex personerna på säteriet varit ute och ropat , lockat och letat, men ingen Callas!!!!

Nu är vi ombytta och på väg in till Rubinsteinska palatset för Annandagsmiddag, tillsammans med Familjen Ollonberg, vi åker storsläden, och Både Toivo och Arne får turas om att köra.

Det ska bli en spännande eftermiddag hos Rubina och Översten! Vi skall få Hjortronglaserade Brysselkål, det har läckt ut från palatset men var det blir därtill vet jag icke.
Där inne kan vad som helst hända, och jag ser fram mot att se  Översten som jag vet fått nytt muntaschvax i julklapp!!!!!

CALLAS!

Slädfärd!

Rubina är säkert nyonolerad i håret och har sin svarta sammetsklänning med långa kragsnibbar och pärlhalsbandet, det brukar hon nämligen alltid ha på Annandag Jul....

Jag kan då icke koppla av ordentligt så länge Callas är försvunnen hälsar HS

Julottan avklarad trots sömniga söner...

En gammal bild från förr, då mina anfäder for till Julottan med häst och släde!

Det gjorde vi också i tidiga morgonstunden, Carl-Jan halvsovandes hela vägen, MEN han var med, det viktigaste!

Efter hemkomsten så åt vi frukost för att idag bara ta igen oss . Hela personalstyrkan är ledig, så vi får sköta oss själva så gott vi kan.

Jag vill bara berätta en rolig historia jag hörde igår kväll. Det var Christina som berättade att hon som nygift skulle försöka sig på den stora skinkan, och hon stretade som bara en ung och oerfaren husmor på en Gammaldags Herrgård kan göra. Läste Prinsessornas kokbok såväl bak som framlänges.

När den äntligen var griljerad i ugnen , den vägde dock 8kg sade hon med ett skratt, så stod den där så fin på julbordet, och hennes svärmor skulle smaka av den allra först för att godkänna den...

Tant Herta gav upp ett skri, och spottade ut skinkbiten!!!!!!!Stor dramatik!

Vaflls ? Något är fel kantänkas?

Jo, den unga och nervösa Christina hade glömt att KOKA skinkan, och den var alltså RÅ!!!!Tablå! Hon rodnade ännu igår då hon berättade om denna fadäs som hände för ett trettiotals år sedan, själv tyckte jag att den var jätteskojig!!!!!!!!!

Practical Jokes tyckte jag, vad säger ni?

God Juldagseftermiddag hälsar jag och sönerna Julius Jr som sitter och läser samtidigt som han stoppar knäck i sig en masse. Carl-Jan sitter och talar i telefon , och jag själv skall läsa ur min sensate bok! See you!

Långdansen är avslutad och nu knäcker vi nötter.....

Vilken eftermiddag och kväll vi har haft, och den pågår ännu....Maten var superb, Lilla Elsa har lovordats så det stått härliga till. Allan är som en spelerman så glad och mätt också hoppas jag. Vad gör denne man av maten undrar jag ofta, denne långe smala stör, inte ett uns fett på den kroppen....
Då han åt fyra sådana här desserter direkt efter varandra så såg Ruth strängt på honom, och han besinnade sig från att ta den femte.....Herre min je säger jag!Nog att det är våldsamt gott, men......

Rutger ville absolut att vi skulle dansa långdans genom huset, och Ruth tyckte att det gick bra, trots att hon fick sitta kvar i salongen under tiden.

Mina söner tyckte att det var aningen larvigt, det såg jag på dem, men på Julaftonen då gör man bara så som det bestäms, och inget mer med det!

Så vi dansade genom hela byggnaden , ja på nedre botten naturligtvis, och tänk att några av Christinas 36 knappar på den röda klänningen bara flög iväg, ja ni skulle ha sett hur Allan hade roligt!

Men jag lät genast henne gå ut i min walking-closet och välja sig en annan klänning som hon fick låna, och så talade vi inte mer om den fadäsen....

Nu sitter vi samlade i biblioteket och knäcker nötter och talar gamla minnen från forna jular här ute på landet, medan brasan sprakar så hemtrevligt i den stora spisen, och snön faller så vackert utanför fönstren.
Toivo och Arne och Lilla Elsa sitter också med, och tar igen sig, de ser ganska trötta ut, men ack så glada över sina julklappar. Arne har satt på sig blåbyxorna redan, och Toivo röker en cigarr inomhus, bara för att det är Julafton så är det helt i sin ordning, det gjorde alltid salig farfar också på Julaftonskvällen!

Vi fortsätter kvällen i denna gemyt och kanske spelar något sällskapsspel lite längre fram!

Nu ska jag iallafall ta en liten runda till Gottebordet, vi ses! HS