Då han åt fyra sådana här desserter direkt efter varandra så såg Ruth strängt på honom, och han besinnade sig från att ta den femte.....Herre min je säger jag!Nog att det är våldsamt gott, men......
Rutger ville absolut att vi skulle dansa långdans genom huset, och Ruth tyckte att det gick bra, trots att hon fick sitta kvar i salongen under tiden.
Mina söner tyckte att det var aningen larvigt, det såg jag på dem, men på Julaftonen då gör man bara så som det bestäms, och inget mer med det!
Så vi dansade genom hela byggnaden , ja på nedre botten naturligtvis, och tänk att några av Christinas 36 knappar på den röda klänningen bara flög iväg, ja ni skulle ha sett hur Allan hade roligt!
Men jag lät genast henne gå ut i min walking-closet och välja sig en annan klänning som hon fick låna, och så talade vi inte mer om den fadäsen....
Nu sitter vi samlade i biblioteket och knäcker nötter och talar gamla minnen från forna jular här ute på landet, medan brasan sprakar så hemtrevligt i den stora spisen, och snön faller så vackert utanför fönstren.
Toivo och Arne och Lilla Elsa sitter också med, och tar igen sig, de ser ganska trötta ut, men ack så glada över sina julklappar. Arne har satt på sig blåbyxorna redan, och Toivo röker en cigarr inomhus, bara för att det är Julafton så är det helt i sin ordning, det gjorde alltid salig farfar också på Julaftonskvällen!
Vi fortsätter kvällen i denna gemyt och kanske spelar något sällskapsspel lite längre fram!
En sådan sorg jag kan medkänna denna Christina, som så snöpligt urtappade dessa så många knappar, kära Honorine. En sådan lyckans ost denna kvinna nu en gång ÄR, som fick den stora ynnesten att få inträda i din så högst privata walking-closet, för att där utvälja vad henne lysste. GENERÖST på min ära.
SvaraRaderaAtt detta redan så pass glöggstinna Ollonberg, kunde nedertrycka detta antal mättande desserter, vill man ju gärna tro att det icke skulle förvåna, men det gör det trots allt! En sådan räddning lilla rultan Ruthan nu en gång ÄR, då hon enkom med en så pass sträng blick, fick honom att avstå från den femte.
Jag kan förstå att de båda gossarne icke var så hugade att ställa upp i en så pass yster långdans, då de riskerade att få de så ärevördiga monogramen avnötta då det klampades fram i denna så okontrollerade ystra framfart. Men jag må då få påpeka, att de båda fortfarande åtlyder mamsens minsta lilla sneda ögonkast, då de endast utandas en liten suck till antydan, att det emotsätter sig detta dravel. Traditioner ÄR till för att efterlydas.
Jag vill än en gång påpeka att du är övergenerös, då du tillåter hjonen att få deltaga på detta så juliga vis. Hur pass salig blev nu den så Småländske Arne över detta så splitternya blåställ?? Kom han väl till sin rätt i detta?? Och Toivo sedan, som utsrtäckte sig i välbehag med denna så feta cigarr. Visste han att redan en av dina anfäder plägade göra så på denna Julaftonskväll??
Jag kan nu så innerligt väl förstå att du nu närmar dig Gottebordet, då du måste vara så erbarmligt slut efter allt detta ståhej.
Här på Rubinsteinska har vi nu avslutat vår måltid, som bestod av ett ordentligt överlastat serveringsfat med dessa delikatesser till grisfötter. Därefter följdes naturligtvis den så frestande dallriga lutfisken. Nu bör väl tilläggas att INGEN av min stab var hungrig, så det var i princip enkom jag, som avåt dessa delikatesser. Dessutom har hela staben ledigt ett par timmar, så som en liten flott julgåva från mig, så de avvek med en hastighet, som mer liknade frenesi. TÄNK om de lade manken till med denna iver, då det gäller det så dagliga arbetet,
hälsar dig en däst,
Rubina