Inte full av tillförsikt, men väl rustad att möta det nya året är jag efter ett dygn av kontemplation i ensamhet!
Lilla Elsa är tillbaka i köksregionerna idag, medan Arne fortfarande är hemma hos gamla mor i Kråkehult i Småland, och Toivo har haft besök av sin goda vän Översten, så där vill jag icke veta hur de mår idag ute i hans pörte.
Själv förbereder jag idag ett lunchmöte med Domprosten Lennartsen här på säteriet, då vi ska tala om det onda och det goda som finns i oss människor, och själv behöver jag personliga råd av honom, då mitt nya år medför att jag stryker ännu fler ur mina kalendrar, arvslotter, vänskapsband som kapas, det är sådant jag vill tala med honom om idag.
Hur nära äktheten man kan komma, och inte leva i en förljugen värld där människan smilar och ler men ger aldrig av sig själv tillbaka.
Med ålders rätt känns det idag bra att byta adressbok igen, mina vänner räknas inte i mängder av namn, de räknas i betydelsen av vem som står upp, vem som är en sann vän, och inte sådana som bara är med då det bjuds till bords och sedan håller sig undan, det är inga vänner, det har jag lärt mig under livet.
Idag skall jag och Domprosten diskutera kärleksbudskapet och vad som innefattas i det. Hur många gånger skall människor slå en på kinden , och man bara vänder andra kinden till, innan man styker dem ur sin kalender???????
De människor som lovar vitt och brett, men ingen substans finns därunder ytan.......Hur många som av nyfikenhet är med och ler sitt mest glittrande leende, då det vankas något, men sedan vänder ryggen och talar illa om de andra. De som bara vill ha och vill vara med, men som inget har att själva bjuda på......
Om dessa skall jag skriva under detta år, och det är om dessa jag vill tala med Domprosten om, och så skall jag i övrigt ägna mig till som är äkta , det blir jag själv, mina söner, min lojala personal samt några till.
Jag tycker det är ett alldeles utomordentligt tillfälle att en sådan här dag fundera omkring sådana saker....
Jaja , jag ser i de vanligaste svenska draporna att frågan har tagits upp där också. Och svaret blir ungefär detsamma, sortera bort de som inte kan bidra med annat än egoism, elände och elakheter blir ofta svaren då man på måfå frågar ut män och kvinnor.
Så vi är nog många som har tankar åt detta håll!
Nu ska jag be Lilla Elsa komma med frukosten och be henne duka för lunch i gula salongen, där jag och Domprosten Lennartsen skall lunchera och diskutera under eftermiddagen, en stund som jag redan ser fram emot med nyfikenhet och stor glädje.
Ha det så gott hälsar er HS
Lilla Elsa är tillbaka i köksregionerna idag, medan Arne fortfarande är hemma hos gamla mor i Kråkehult i Småland, och Toivo har haft besök av sin goda vän Översten, så där vill jag icke veta hur de mår idag ute i hans pörte.
Själv förbereder jag idag ett lunchmöte med Domprosten Lennartsen här på säteriet, då vi ska tala om det onda och det goda som finns i oss människor, och själv behöver jag personliga råd av honom, då mitt nya år medför att jag stryker ännu fler ur mina kalendrar, arvslotter, vänskapsband som kapas, det är sådant jag vill tala med honom om idag.
Hur nära äktheten man kan komma, och inte leva i en förljugen värld där människan smilar och ler men ger aldrig av sig själv tillbaka.
Med ålders rätt känns det idag bra att byta adressbok igen, mina vänner räknas inte i mängder av namn, de räknas i betydelsen av vem som står upp, vem som är en sann vän, och inte sådana som bara är med då det bjuds till bords och sedan håller sig undan, det är inga vänner, det har jag lärt mig under livet.
Idag skall jag och Domprosten diskutera kärleksbudskapet och vad som innefattas i det. Hur många gånger skall människor slå en på kinden , och man bara vänder andra kinden till, innan man styker dem ur sin kalender???????
De människor som lovar vitt och brett, men ingen substans finns därunder ytan.......Hur många som av nyfikenhet är med och ler sitt mest glittrande leende, då det vankas något, men sedan vänder ryggen och talar illa om de andra. De som bara vill ha och vill vara med, men som inget har att själva bjuda på......
Om dessa skall jag skriva under detta år, och det är om dessa jag vill tala med Domprosten om, och så skall jag i övrigt ägna mig till som är äkta , det blir jag själv, mina söner, min lojala personal samt några till.
Jag tycker det är ett alldeles utomordentligt tillfälle att en sådan här dag fundera omkring sådana saker....
Jaja , jag ser i de vanligaste svenska draporna att frågan har tagits upp där också. Och svaret blir ungefär detsamma, sortera bort de som inte kan bidra med annat än egoism, elände och elakheter blir ofta svaren då man på måfå frågar ut män och kvinnor.
Så vi är nog många som har tankar åt detta håll!
Nu ska jag be Lilla Elsa komma med frukosten och be henne duka för lunch i gula salongen, där jag och Domprosten Lennartsen skall lunchera och diskutera under eftermiddagen, en stund som jag redan ser fram emot med nyfikenhet och stor glädje.
Ha det så gott hälsar er HS
Ja kära Honorine. Så rätt du som vanligt har!!!!! Att ta sig en ordentlig storstädning är aldrig av ondo. Det finns tider då man kanske inte riktigt ser, eller rent av inte VILL se vad man har för slags människor runt sig, mer än då som du säger, det vankas något. Livsfilosofin tycks för jämnan bestå av att kunna dra nytta av allt och alla i alla situationer. Då man för stunden inte kan bidra med något, läggs man snyggt och behändigt bara undan i någon gammal garderob, för att sedan av misstag öppnas. Då står man där och kliar sig i huvudet. Tar sig en ordentlig funderare på OM man inte skulle kunna utnyttjas på något sätt. Sedan finns ju undantagen då vederbörande på något sätt befinner sig i nöd. DÅ komms man ihåg som den där något dumma naiva personen som ALLTID ställer upp då någon är i knipa. Då kan man finnas i till och med FLERA dagar, till dess att oron har lagt sig. Då den naive tror att det kanske hjälpte en aning att jag vände ut och in på mig, för att på något sätt komma saken tillrätta. Då det närmar sig en lösning, och vederbörande då kan ta kontakt med den ordinarie vännen, behövs man ICKE mer. Inte förrän nästa gång något dyker upp och man återigen står där i sin godtrogenhet med förväntansfull förhoppning.
SvaraRaderaSådant kan man som sagt hålla på med under ett antal år, men EN dag går hela "härligheten" upp för en, och man blir tvungen till att se den bleka sanningen i vitögat. Det får förhoppningsvis till följd att man helt enkelt bara river ur de sidor som dessa så gamande personers namn står på. För detta kräves en droppe mod, men då det är gjort, känns det som en riktig befrielse.
Jag som är en enkel Grevinna antar att det är något i den stilen du kommer att samtala med Lennartsson. Jag hoppas att han kan komma med några stärkande kloka ord.
Här på Rubinsteinska har vi ddet fortfarande väldigt lungt samt stilla. Själve Översten är ännu icke hemkommen. Detta är nu en gång en lisa, då jag är innerligt trött på att se hans allt för röda Koskenkorvaansikte. Visserligen vet jag att han trivs bra i Toivos sällskap. Där kan han förbli till dess att han åter igen är representabel.
Nu önskar jag dig en ytterst angenäm kontemplation tillsammans med den man du valt ut för detta.
Väldigt varma hälsningar,
Rubie
PS
SvaraRaderaVi här på Rubinsteinska tycker VÄLDIGT mycket om Freddi Wadling. Särskilt då han tolkar "Blott en dag". Det saknas aldrig inlevelse i det han gör. En mycket speciell man, som det troligen ses en aning snett på, då han tyvärr inte begåvats med ett tvålfagert ansikte. Man får ju för allt i världen ICKE förglömma, att det faktiskt är enkom ytan det handlar om. Har du icke den, står ickICKE turen på just DIN sida.
DS