En gammal bild från förr, då mina anfäder for till Julottan med häst och släde!
Det gjorde vi också i tidiga morgonstunden, Carl-Jan halvsovandes hela vägen, MEN han var med, det viktigaste!
Efter hemkomsten så åt vi frukost för att idag bara ta igen oss . Hela personalstyrkan är ledig, så vi får sköta oss själva så gott vi kan.
Jag vill bara berätta en rolig historia jag hörde igår kväll. Det var Christina som berättade att hon som nygift skulle försöka sig på den stora skinkan, och hon stretade som bara en ung och oerfaren husmor på en Gammaldags Herrgård kan göra. Läste Prinsessornas kokbok såväl bak som framlänges.
När den äntligen var griljerad i ugnen , den vägde dock 8kg sade hon med ett skratt, så stod den där så fin på julbordet, och hennes svärmor skulle smaka av den allra först för att godkänna den...
Tant Herta gav upp ett skri, och spottade ut skinkbiten!!!!!!!Stor dramatik!
Vaflls ? Något är fel kantänkas?
Jo, den unga och nervösa Christina hade glömt att KOKA skinkan, och den var alltså RÅ!!!!Tablå! Hon rodnade ännu igår då hon berättade om denna fadäs som hände för ett trettiotals år sedan, själv tyckte jag att den var jätteskojig!!!!!!!!!
Practical Jokes tyckte jag, vad säger ni?
God Juldagseftermiddag hälsar jag och sönerna Julius Jr som sitter och läser samtidigt som han stoppar knäck i sig en masse. Carl-Jan sitter och talar i telefon , och jag själv skall läsa ur min sensate bok! See you!
Ja kära Honorine. VAD skall man då säga, då du berättar om denna Christina, som icke ens kunde klara av något så elementärt, som att se till att en TILLAGAD julskinka presenterades på detta så för övrigt kompletta julbord. Jag vet icke vad jag skall tycka i denna så ytterst prekära sak, annat än att du snarast borde se över din bekantskap med denna kvinna, då hon kan hårt ifrågasättas. Men det är klart. Utväljer hon en stass med icke mindre än 39 knappar, som sedan skall avfalla som ett störtregn vid denna långdans, så kan man ju icke annat vänta från en så pass julskinksokunnig person. Och sedan denna svärmor till på köpet. Jag fullkomligt ryser vid dessa så obehagliga tabuord, skall du veta!! Hade hon icke ens förstånd att hålla tyst om denna oförlåtliga fadäs???? Shame on her!!!!
SvaraRaderaSå härligt urlakadtrött denne lille gosse tydligen VAR, då det bar sta till Julottan. Blev det till att hålla eau de cologne framför hans så ädla näsa, så att icke den så totalt förbjudna sömnen angrep honom?
Men nu då ni är återbördade till edra boningar, kanske han kan pigga upp sig med att högglanspolera alla hans så ärevördiga monogram, nu då dessa hjon är så pass lediga. (Vad DET nu skall vara bra för)?
Här har vi en helt vanlig arbetsvecka, då det tarvar MYKCEN avstädning, samt ovärderligt viktiga göromål, då det vankas viktiga gäster i form av ingen mindre än Grevinnan själv, hennes båda gossar samt det så omaka paret Ollonbergs, som tackat ja till en måltid. Det var Allan själv som omedelbart tog kontakt med mig, för att konfirmera denna invitation. Han antydde att han besatt en enorm hunger. Så Camia kokar allt vad hon nu en gång förmår. Det blir nu inget märkvärdigt som kommer att uppdukas. Bara ett par smörstekta svanar. Hjorthornsgelèdragerad brysselkål kokta i sitt egna spad samt potatis som måste åtgå, då den nu börjar att åldras i en aldrig sinande fart. Den är som tur är, ej allt för hårt angripen, så den duger fortfarande till människoföda, vill jag nedlugna dig med. Desserten kommer att bestå av ett magnifikt potpuri av diverse smått samt gott som ej ännu hunnits avätas av mig samt min stab. En smaksensation som kan liknas vid ett fyrverkeri, då detta träffar tungans smaklökar.
Ni är således hjärtligen välkomna runt 14:37.
Själve Översten kommer att bli utkallad för att marshallbekläda allèn, då annars eder framfart kan riskeras att gå i stöpet, då dessa så ofantliga snödrivor ej har förmågan att draga sig tillbaka, så att ett anständigt ekipage kan ta sig fram utan malörer,
hälsar dig,
Rubie, som avrycker svanfjädrar så att det står härliga till. Jag kan uppspara de vackraste om du vill göra dig en riktigt grann boa.
Här har vi antecknat 14.37, och vi tar långsläden idag, så får såväl Ruthan som Allan plats i densamma.Snälla söta, spara alla snanfjädrar för Guds skull till petit moi, min körsnär hjälper mig senare att sätta ihop något fint till Maskeradenbalen i Februari nästa år. Jag har tänkt mig att då dansa något ur Svansjön, (en liten secret) men nu vet du. Jag ser verkligen fram mot svanen och de där dragerade brysselkålen, mums för fina magar säger jag, och ett potpurri till dessert, jag kan knappt bärga mig.
SvaraRaderaVisst var det väl en lustig historia, den om den okkta skinkan? Jag har skrattat högt sedan julafton då hon berättade den......
Kära Honorine. Självfallet har alla svandun plus fjädrar uppsparats till din lilla dräkt. Det kommer att bli fullständigt övervackert. Jag skall inget yppa för någon om din så utomordentligt bedårande surpris.
SvaraRaderaHär är det dukat och klart. Bara att nedersätta sig till bords. Det var generöst att låta det omaka paret Ollonbergs få tillsammanssitta med er i den så anrika släden.
Denna skinkhistoria är värd att minnas, då den ju utgjorde ett slags signum för denna så disträ person. Troligen kommer den att bli en slags anekdot vid kommande jular. Det ÄR en evinnerlig TUR att det icke var JAG som så totalt bortgjort mig,
hälsar dig,
Rubina, som fortfarande är förklädesklädd.