Kvinnoklubben Räflyan hade möte idag....

Nyss hemkommen från Räflyans månadsmöte , nere i Godtemplarlokalen i samhället. Vad vi sysslar med undrar ni?
Det är en hemlig kvinnoklubb, som man väljs in efter ett inträdesprov som inte är av den lättare sorten. Balansera på slak lina!!!!! Jojo, minsann, därav är vi icke särdeles många som är medlemmar.Kvinnor i min egen ålder är ofta runda och obalanserade ,hahaha! ursäkta petit moi!

Men vi som är med, inalles fem stycken har desto trefligare när vi ses. Vi drar för de svarta gardinerna i lokalen, tänder ett ljus, och iklädda svarta långklänningar med tillhörande svarta handskar stå vi sedan i ring och ylar som räfar, mer kan jag icke säga.

En hel del viktiga beslut fattades idag, och med tanke på att jag strax reser bort en tide så slog vi ihop flera månadsmöten till ett enda STÖRRE.

Sedan avnjöts smörrebröd från ICA, samt en liten Sherry till kaffet, precis så som vi alltid gör. Mötet avslutades med psalmsång, och gardninerna drogs åter upp mot den lite gråkalla vinterdagen.

Vad som sades där????????

No ,no no, min mun är stängd som ett blixtlås mina vänner !

Här har vi våra stadgar nedskrivna, hela konceptet kommer från begynnelsen från Holland, och är nästan okänt här i Sverige. Men ute på kontinenten, finns det många kvinnliga Räflyor.

Narkosa Flopp....vilket märkligt namn funderar jag......på under hela natten...

När man får höra om att en nära vän har haft en anmoder vid namn Narkosa Flopp, ja då reser sig mitt fantastiskt vackra hår rakt upp på huvudet en halv meter, och jag bara skakar.
Hur var dessa människora skapta som döper sitt arma barn till Narkosa, när de dessutom vet att hon skall tvingas bära sitt efternamn till detta?????????????? De borde ha förbjudits, dessa märkliga föräldrar. Jag kan knappt nå mig innan vi kommer iväg, och vi sitter där vid den öppna elden, cikaodorna spelar sin melodi lite lätt i nattbrisen, mina scherpas sover med ett öga öppet, för långt där borta i fjärran hörs ett lågt vrål från en , ja ett Lejon som har sömnproblem.....eller en  Gnus rop efter barnen som inte är så lätt att få nån ordning på då de nu har blivit tonåringar och lätt trotsiga.
Ja, inte vet jag vad som låter i natten, men just då och där ligger jag inlindad i salig farfars gamla afganpäls och får höra hårresande berättelser om denna stackars människa , kvinnan som aldrig skrattade, då hennes föräldrar döpt henne till detta...Narkosa....en kvinna som under hela sitt långa liv behövde hjälp från den tidens terapeuter med metoder som kallbad, snurrstolar samt fastspänning i sin säng under långa tider, pga sitt NAMN.......
Jag tänker då på mina egna söner, och våndas än mer. Carl-Jan och Julius Jr. Hur har de tagit emot sina namn tänker jag och svettas i afganpälsen........Hur mår de egentligen??????? Gjorde JAG rätt då jag tillsammns med salig maken valde dessa namn?????????? Så fort morgonen gryr skall jag ringa dem båda, och få ett svar på dessa plågsamma frågor....Tänk om såväl C-J som Julle går i terapi utan min vetskap för att de har sådana problem med mors val av deras namn?????? Ångesten tilltar och nu kliver jag upp ur min paulun och ger mig ut på en snabb språngmarch, om man nu kan frånspringa sig dessa funderingar?????

Kan den lilla stackars människan sett ut så här funderar en trött HS 

Alla hjärtans dag närmar sig med stormsteg..............

Den 14februari, Alla hjärtans dag, som vi alltid har firat hemma hos oss, sedan den tiden då salig farbror Amadeus Stiermspetz d.ä tog båten över till Amerika, infaller ju snart. I min iver inför resan har jag glömt bort denna kära tradition, förlåt mig salig Amadeus!!!!
Ett litet samkväm kommer det bara att hinnas med iår, då resan går av stapeln den 15februari, taxi redan beställd till Bromma airport för avgång 11,20 mot första anhalten Paris.

Nåväl, den dagen.......

Nu är det alla hjärtans dag som skall inplaneras, jag ringer Prosten Kosken Lennartsen, och bjuder honom och frun. Ollonbergarna naturellemente! Körmedlemmerna, samt Vita Kryssets kommité, dvs, de fem damerna i ortens egen lilla "Adelskalender".

Men så trevligt detta skall bli känner jag nu. Ja, Rubina och Översten också, om hon anser sig ha tid med en utflykt? Hon har packat i flera veckor vad jag har förstått!!! Ta det lugnt Rubie, du har med en globetrotter att göra nu förstår du..............

Besök hos min nye Advokat och hennes Winston....

Igår eftermiddag for jag med hela attachéväskan fylld av papper in till stan för att där ha ett möte med min nye Advokat.

På Floragatan har hon sitt kontor! Pampigt värre!

Den förste som mötte mig då jag öppnade porten var lilla hunden, som jag nu vet att han heter Winston. Han kom släpande med sin lilla snuttefilt och såg storögt på mig.

- Winston, komsi till matte!!!!
Det var själva Advokat Wiveka Womander af Schitén som ropade, det förstod jag när jag strax därefter fick se denna paranta dam uppenbara sig i dörren.

Hon var verkligen intresserad av män, det förstod jag genast, då hela ena väggen inne på kontoret var fylld av fotografier på äldre kända män???? Faderskomplex??????

Hur som bjöd hon mig sitta ner, och upp i mitt knä hoppade Winston med sin snuttefilt.
- Han heter Winston, ja Winston Womander af Schi´ten, han är ett med mig, och jag hoppas du inte misstycker, han vill bara lära känna dig . Ja , ursäkta men jag säger du, om det inte misstycks?

Här har Grevinnan Honorine mött sin överman..........................................

Men allt gick bra, jag lämnade hela attachéväskan med papper, och förklarade att båda mina söner har fullt upp, och jag själv blir borta under en icke ännu känd tid, och behöver en fast hand som sköter mina pengar.

Wiveka lyssnade , anteckande och höjde då och då på sitt botoxade hårfäste, icke en rynka kunde ses!!!!

Winston sov och småsnarkade i mitt knä, och det var gemytligt värre.
Plötsligt reste sig Advokat Womander af Schi´ten sig upp, och såg på sin Btreitling, och förklade audiensen slut, hon skulle på lunch med exmaken. Vem han är berättade hon inte, utan hon svepte ut genom kontoret med den nyvakne Winston efter sig, och efter honom snuttefilten.

- Dä har jag all information jag behöver hälsade hon över axeln, och därmed seglade hon nu med hunden under armen och Gucciväskan och snuttefilten under den andra......

Det ni mina vänner, så kan man också bli avsnoppad hälsar en stukad HS

Här packas det....Toivo och Arne är stirriga och springer mest ivägen anser jag

Jag är som alla vet mycket van att resa runt i vår värld. MEN nu verkar det som den manliga delen av tjänarstaben har glömt detta??????
De springer runt med än det ena, än de andra......det gör mig ytterst irriterad.
- Varmvattenflaskan Grevinnan, ska den med? Den extra mjällkammen, ska den med? Grevinnans ridhjälm, ska den med???????
-Men för Guds skull!!!!!!!! Jag sköter detta själv, och Tovo, jag behöver inga "pärkakor", nej nej, det finns mat i Africa också, nej inte bara bananer, och iofs, de är så rika på vitaminer, så det är bara bra.

Så där håller de på ska ni veta.
- Ja si, jag undrar om Grevinnan vill ha med en liten instillation jag just gjort???
- -Arne, du är sååååååååååååååååååååååååååååå snäll och god, men jag har ingen möjlighet att få med mig sådana saker förstår du.
- Ja, men ska ho inte komma och titta, det är en gammal grind jag hitta ute i stallet som jag har dekorerat med lite snören och satt lite plaastrosor som jag spikat fast runt som en ram. Ja, jag hittade di där plastblommorna billigt nere på ICA, och ja, jag tycker de e riktigt snyggt!?

- Lite svårt att få med en gammal murken trädgrind med fastnitade plastblommor på Arne!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men du kan väl skänka den till Godsägare Ollonberg, det skulle glädja såväl Allan som Ruthan.

-Hmmmmm!

Arne blev sårad, det såg jag!             Puuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuh!!!Det är inte lätt att vara petit moi heller......

Jag måste avsluta nu, för nu plockar Arne ner hornen som sitter i inre hallen och pekar på mig....
- Nej, nej och åter nej! Sätt tillbaka dem där de satt, jag skall ICKE ha med mig dessa på resan, HELLER!

Allan kom skidande....i snöstormen

Full snöstorm idag på Hornberga. Ett riktigt undebart vinterväder, och våren kom alldels av sig. Jag har åkt långfärdsskidor tidigt under förmiddagen och det var sagolikt att staka sig fram genom den snöklädda skogen.
Nu när jag precis satt mig för att meditera, så knackade det på porten.

Allan står utanför med rosiga kinder, och vadmalskostymen på sig. Skidorna har han ställt upp mot väggen tillsammans med stavarna, ja  det måste vara hans allra äldsta anfäders utrustning kan jag misstänka?
Hans ryggsäck som han tar av sig i hallen är säkert en värdefull tingest för samlare.

Jaja, vad ville han då undrar ni?
Det undrade jag också, och efter mycket om och men, kaffe med Mårbackakaka, vetelängd, och havreflarn så kom han till egentliga ärende.

Eftersom han vet att min Africaresa närmar sig, och för Allan Ollonberg är det en stor händelse, så hade han letat fram en bok som han ville delge mig.

Jag vet inte vad jag skall säga, ni får själva bedöma!

Allan Ollonberg, det är 2012 och jag kommer ICKE att bli tillfångatagen , och kvarbliva som SLAV, vare sig jag själv eller Rubina Algotte Formidable! No Way!

Men den käre Allan är orolig! Jag ska sätta mig och läsa boken genast, det har jag lovat honom, för att lugna honom lite grann.

Grannar, jaja!!!!! Ibland blir det för mycket av det goda, men nu är iallafall Allan lugnare, och fullproppad med gofika stavar han sig hem mot Ollonberga, jag ser honom knappt längre i det täta snöfallet!

See you! HS

Porträtten är nu klara....

Porträttkonstnären Mandus Kavelli har idag gjort två porträtt av petit moi, en i naturlig utformning samt en i en mer modernare Picassotolkning! Båda är otroliga konstverk, och jag kan bara buga mig för Mandus som bara blir mer och mer professionell i sin framtoning hälsar en mycket nöjd HS