VILL NI HA EN LEKKAMRAT ELLER EN CHEF?

Ja, exakt så sade jag igårkväll då jag kallade in Arne och Toivo på mitt kontor, för nu räcker det!
Jag har varit hemma några dagar och det är trevligt, omskakande och märkligt och jag har inte landat ännu.
Och så beter sig min två arbetare som om jag aldrig  varit hemma i Sverige!!!!!!
De springer benen av sig för att behaga mig, varhelst jag går och sitter så är det inte mer än en meter bort, och det vet alla som känner mig, inte för nära, det är inte av elakhet utan en ren själbevarelsedrift, jag måste ha space!

Så nu har jag tagit upp detta med de tvenne herrarna som under dessa år gått här hemma påsäteriet och bara haft varandra, så när matmor återkommit så är det helt exallterade av lycka eller vad det annars kan vara?

- Är jag er lekkamrat eller er Chef?
De svarade inte utan såg ner i golvet.
- Skärp er människor! Jag tycker det är lika trevligt som ni att vara hemma, men nu räcker det med  uppvaktandet. Jag behöver mycket tid för mig själv, jag ska förbereda mig inför föreläsningar och skrivandet igen, jag ska uppta kontakten med mina vänner om det finns några kvar?

Jag vill ägna tid till mina älskade hästar Tunas Idol och Lady Gaga, jag vill leka med mina älskade katter Nilsson och Callas, så jag ber er om lite mindre uppmärksamhet, är det uppfattat?

Nu är det sagt, och jag ska sätta på mig ridkläderna och ge mig ut på en ridtur med Lady Gaga för första gången på fem år, det är stort för mig hälsar HS

Fest natten lång!

Nu har jag återkommit hem, efter min lilla utflykt till grannen Allan Ollonberg, jag är och det vet alla som känner mig gärna långsittare om det passar mig, vilket det gjorde igår och inatt och fram till morgonkvisten.
Oron över hur det var med Allan var helt obefogad då han var piggare än jag sett honom på många år!

Hans personal Charlie och Melissa från Vita Krysset var en ovärderlig hjälp och stöttning till honom, sådana sjuksköterskor borde alla vi få ha hos oss då åldern kommer smygande.Chalie hade arbetat som personlig sjuksköterska i över tjugo år och kunde sitt !
Melissa var en nyare variant, med åtta år, men arbetat i NY hos en allsmäktig krögare som assistent och alltiallo, hon kunde laga mat, hon kunde samtalskonstens stora mysterium och hon var smart!

Allan blev överlycklig och tårarna rann på oss båda då vi omfamnade varandra, det kändes som det var igår vi sågs.

Vi hann gå igenom det mesta under denna extralångasittning. Vi drack allt möjligt gott, det var mest alkoholläsk för Allan, det hade blivit hans nya "mjölk" medan jag tog svagdricka, för att det känns så äkta svenskt och det har Toivo tagit med i en tioliterskagge, och så pratades i mun på varandra, om saknade efter lilla Ruthan, men hon hade varit helt dement de senare åren och Allan kände att det var skönt för såväl honom som henne att hon slapp vara med längre.

Och vet ni, Allan kör bil fortfarande!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag blev stum då Charlie berättade att det gjorde en rundtur nästan varje dag, Allan skrattade och visade hela garnityret då jag ifrågasatte detta.

-Så gammal är jag inte sa han och reste sig upp ur soffan och tog ett par steppliknande steg med sina långa ben, knäppte med fingrarna och skrek olé!!!

Ni förstår va? Han är sig lik, och än mer lik än tidigare, han har gått och blivit ungdomligare än de flesta, vad tusan kan han ha gjort med sin kropp och själ?????

Det ska jag ta reda på så småningom, men just nu är jag bara glad och nöjd med livet, viva la vie!!!!!

Detta skulle icke tilltala Allan, men jag ska ge honom förslaget då vi ses nästa gång!!!! Men då lär jag få mig en rejäl utskåpning................hi hi hälsar HS.

Genom skafferifönstret.......

Jag ser ut genom det lilla fönstret i kallskafferiet och där kan jag se ända bort till Ollonberga gods, där numera Allan ensam lever kvar, då lilla Ruthan gick bort för snart ett år sedan.
Allan har lämnat våningen i Spanien för gott och lever hemma på Ollonberga tillsammans med två heltidsanställda sjuksköterskor från Vita Krysset.

Idag skall jag själv ta mig dit och för första gången träffa Allan på fem år, jag har saknat honom fruktansvärt mycket och då lilla Ruthan gick ur tiden och jag inte fanns till hands kändes det i hjärtat kan jag lova.

Hoppas han är vid god vigör och känner igen mig och jag honom, det ska bli ett spännande möte.
Arne och Toivo vill gärna följa med för nu när jag äntligen återvänt ser de helst att vara vid min sida hela tiden........Vi får se hur länge jag orkar med detta????? Men ännu så länge så fungerar det.

Toivo bakar en pärkaka och Arne tar med mitt goda kaffe från Fortune et Maision och snart snart ska vi mötas igen underbara Allan, here we come! 

Vad har hänt i landet Sverige efter dessa fem år?????

Jag känner icke igen mig i detta land, eller iallafall inte i Stockholmsområdet. Människor en masse överallt inne i vackra Stockholm. Slarvigt klädda, drar de fram som horder över innerstan, såväl yngre som äldre, alla svartklädda, ovårdade, har de sorg eller vad har hänt?

Inte minns jag min stad som en smutsig och nedskitad med skräp, ofräscht är ett sammanfattande ord!!

Jag skulle ta mig in till Öfre Östermalm i gårkväll, och besöka den gamla anrika krogen Brevdufan som legat där sedan salig fars dagar, men vet ni människor runt om i världen vad jag fann?

Ja, inte var det krogen , nej nu hade det blivit ett ställe som de kallade MOMONDO där det serverades Grekcypriotisk mat med touch av Medelhavet! Har ni hört något så vansinnigt?
Låta den gamla anrika krogen bara försvinna och in med plastcitroner hängandes från taken, blå väggar i en  Medelhavsnyans som kunde få människor att aldrig mer besöka länder och stränder runt det havet.
Ni vet när det känns som om man skall till att vomera, och så dofterna, oljan stank och det billiga Cypriotiska vinets dofter i den redan varma och kvävande av alla svettdoftande människor som , nej vet ni jag satte mig i bilen direkt, och körde långsamt genom stan, och uppe vid Hamngatan så myllrade av svartklädda personer av olika format, då satte jag på bilradion för att höra vem av de kungliga som avlidit?

Inte ett ord om sorg i landet, och då jag frågade Arne när jag var återbördad till hemmets lugna vrå och satt i gula salongen med ett glas Moet i handen, berättade han stillsamt och med sin utpräglade småländska dialekt att så ser det ut nuförtiden i vårt land.
Svårmodet ligger som en grå dimma över mitt fosterland, vad är det som har hänt?

- Tiderna har förändrats fortsatte Arne, vi är mer missnöjda än vanligt här och folket snor och luras, såväl de rika som de mindre bemedlade, det skjuts och pangas ihjäl massor av folk hela tiden, nu kan man få skallen avskjuten bara för att man är människa på fel ställe vid fel tid fortsatte han.

Oh herre min je säger jag, kunde fem år utanför Sverige förändra landet så till den milda grad, jag kan nästan inte dricka ur mitt glas utan att få den där vomerakänslan igen......

Kommer jag att kunna trivas hemma tänker jag sorgset då jag sitter vid brasan och bläddrar i mina räkenskapsböcker, men det som är plus att skogen som jag avverkat under åren utomlands gett mig bra på pluskontot, ja det kanske inte är så illa ändå?
Får jag bara sova och vila så kanske den gamla vanliga livsglöden återkommer, jag tar mig lite mer Moet et Chandon och ska be Toivo om en liten ostbricka och några spröda kex från Fortune et Maision......

Fattar NI? Efter fem år är jag hemma i Sverige igen????????????????????????????????????????????

Har inte sovit en blund, men det förstår väl alla, hur skulle jag kunna det, efter att ha varit bortrest i nästintill exakt fem långa år, där meningen var från början att jag skulle till Africa och studera erosinonen efter Elefanternas framfart, men det var så att så blev det inte. Något helt annorlunda uppenbarades och jag har inte haft så mycket tid att tänka på mitt land, mitt hem , mina djur, mina barn, nära och kära, förstår ni?
Livet har varit fullständigt upp och ner med stora fall och höga höjder!

Vill bara säga att Arne och Toivo skött om huset på bästa sätt, vad jag kan se so far, men de har ännu inte stängt munnarna, de såg ut som det var det stora slottspöket själv som uppenbarades här hemma mitt i natten!
Stackars gubbar, jag skrämde nästan sk....n. ur dem, då jag tjoade och hoade allt vad jag kunde efter att taxin hade släppt av mig . Kolsvart i hela hemmet, men efter en stund tändes ljuset i pigkammaren bakom köket där Toivo vintertid numera bor, och då jag såg hans ansikte i fönstret där bakom rullgardinen, ja då trodde jag han skulle falla stendöd ner!!!!!

Ni förstår va? Hur det känns för mig, för dem för alla, jag måste nu ta en eller två sömnpiller för att komma till ro, jag har druckit kaffe , jag har druckit champagne, jag har talat sönder såväl mig själv som Arne och Toivo, de sitter fortfarande med sina munnar halvöppna, ibland gråter de, ibland skrattar de då mina historier är högst osannolika.

Godnatt mina vänner, nu är klockan svensk tid 09.00 och vi har fredagen den 17:onde februari 2017

Vänligen HS

I am back again!!!!!

HONORINE ÄR TILLBAKA!   Det snurrar i mitt arma huvud, jag är jetleggad, jag har Malaria , jag har myggbett, jag har nästan tappat det svenska språket, men jag är tillbaka, fattar ni????????

Åter på svensk mark, jag har landat, jag är snart hemma på Hornberga, sitter i taxin och bara blundar,hjärtat slår, glädjen och saknad och förväntan snurrar huller om buller i min ganska slitna kropp, men fattar ni, jag är tillbaks, nu blir det nya tag i den sörmländska myllan, nu ska det bli fart och fläkt i samhället, Rävlyans damkör ska få sjunga, Kyrkans syförening skall få både sy och sticka, kyrkoherden skall förföras, vem det än nu är,ICA-handlarn ska få sina fiskar varma, Allan och Lilla Ruthan ska bli ihjälkramade, Arne ska få installera så mycket han vill, och min kära Toivo ska få dricka sitt hembryggda vin och ja, ni hör att jag är nästintill manisk!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Here we go again! 

9000 personer har hittat hit

Jag vill tacka er alla mer än 9000personer som under dessa månader hittat till min och Honorine Stiernspetz blogg. Nu befinner sig Honorine tillsammans med Rubina i Africa för att göra sina studier om kaffefarmer och erosioner av Elefanternas framfart.

Ni kommer alla att vara välkomna till Advokat Wiveka Vomander af Schi´tens blogg, kvinnan som inte bara är brottmålsadvokat, hon är hundägare också!

Wiveka Vomander af Schi´ten Advokat