Jag känner icke igen mig i detta land, eller iallafall inte i Stockholmsområdet. Människor en masse överallt inne i vackra Stockholm. Slarvigt klädda, drar de fram som horder över innerstan, såväl yngre som äldre, alla svartklädda, ovårdade, har de sorg eller vad har hänt?
Inte minns jag min stad som en smutsig och nedskitad med skräp, ofräscht är ett sammanfattande ord!!
Jag skulle ta mig in till Öfre Östermalm i gårkväll, och besöka den gamla anrika krogen Brevdufan som legat där sedan salig fars dagar, men vet ni människor runt om i världen vad jag fann?
Ja, inte var det krogen , nej nu hade det blivit ett ställe som de kallade MOMONDO där det serverades Grekcypriotisk mat med touch av Medelhavet! Har ni hört något så vansinnigt?
Låta den gamla anrika krogen bara försvinna och in med plastcitroner hängandes från taken, blå väggar i en Medelhavsnyans som kunde få människor att aldrig mer besöka länder och stränder runt det havet.
Ni vet när det känns som om man skall till att vomera, och så dofterna, oljan stank och det billiga Cypriotiska vinets dofter i den redan varma och kvävande av alla svettdoftande människor som , nej vet ni jag satte mig i bilen direkt, och körde långsamt genom stan, och uppe vid Hamngatan så myllrade av svartklädda personer av olika format, då satte jag på bilradion för att höra vem av de kungliga som avlidit?
Inte ett ord om sorg i landet, och då jag frågade Arne när jag var återbördad till hemmets lugna vrå och satt i gula salongen med ett glas Moet i handen, berättade han stillsamt och med sin utpräglade småländska dialekt att så ser det ut nuförtiden i vårt land.
Svårmodet ligger som en grå dimma över mitt fosterland, vad är det som har hänt?
- Tiderna har förändrats fortsatte Arne, vi är mer missnöjda än vanligt här och folket snor och luras, såväl de rika som de mindre bemedlade, det skjuts och pangas ihjäl massor av folk hela tiden, nu kan man få skallen avskjuten bara för att man är människa på fel ställe vid fel tid fortsatte han.
Oh herre min je säger jag, kunde fem år utanför Sverige förändra landet så till den milda grad, jag kan nästan inte dricka ur mitt glas utan att få den där vomerakänslan igen......
Kommer jag att kunna trivas hemma tänker jag sorgset då jag sitter vid brasan och bläddrar i mina räkenskapsböcker, men det som är plus att skogen som jag avverkat under åren utomlands gett mig bra på pluskontot, ja det kanske inte är så illa ändå?
Får jag bara sova och vila så kanske den gamla vanliga livsglöden återkommer, jag tar mig lite mer Moet et Chandon och ska be Toivo om en liten ostbricka och några spröda kex från Fortune et Maision......
Inte minns jag min stad som en smutsig och nedskitad med skräp, ofräscht är ett sammanfattande ord!!
Jag skulle ta mig in till Öfre Östermalm i gårkväll, och besöka den gamla anrika krogen Brevdufan som legat där sedan salig fars dagar, men vet ni människor runt om i världen vad jag fann?
Ja, inte var det krogen , nej nu hade det blivit ett ställe som de kallade MOMONDO där det serverades Grekcypriotisk mat med touch av Medelhavet! Har ni hört något så vansinnigt?
Låta den gamla anrika krogen bara försvinna och in med plastcitroner hängandes från taken, blå väggar i en Medelhavsnyans som kunde få människor att aldrig mer besöka länder och stränder runt det havet.
Ni vet när det känns som om man skall till att vomera, och så dofterna, oljan stank och det billiga Cypriotiska vinets dofter i den redan varma och kvävande av alla svettdoftande människor som , nej vet ni jag satte mig i bilen direkt, och körde långsamt genom stan, och uppe vid Hamngatan så myllrade av svartklädda personer av olika format, då satte jag på bilradion för att höra vem av de kungliga som avlidit?
Inte ett ord om sorg i landet, och då jag frågade Arne när jag var återbördad till hemmets lugna vrå och satt i gula salongen med ett glas Moet i handen, berättade han stillsamt och med sin utpräglade småländska dialekt att så ser det ut nuförtiden i vårt land.
Svårmodet ligger som en grå dimma över mitt fosterland, vad är det som har hänt?
- Tiderna har förändrats fortsatte Arne, vi är mer missnöjda än vanligt här och folket snor och luras, såväl de rika som de mindre bemedlade, det skjuts och pangas ihjäl massor av folk hela tiden, nu kan man få skallen avskjuten bara för att man är människa på fel ställe vid fel tid fortsatte han.
Oh herre min je säger jag, kunde fem år utanför Sverige förändra landet så till den milda grad, jag kan nästan inte dricka ur mitt glas utan att få den där vomerakänslan igen......
Kommer jag att kunna trivas hemma tänker jag sorgset då jag sitter vid brasan och bläddrar i mina räkenskapsböcker, men det som är plus att skogen som jag avverkat under åren utomlands gett mig bra på pluskontot, ja det kanske inte är så illa ändå?
Får jag bara sova och vila så kanske den gamla vanliga livsglöden återkommer, jag tar mig lite mer Moet et Chandon och ska be Toivo om en liten ostbricka och några spröda kex från Fortune et Maision......
Men Käära Honorine då. Här innehaver du avhjälpt mig uppå själva traven så att utsäga, ty ävenledes JAG haver åsett denna landssorg. Då dessa svartklädda horder översvämmade platserna var jag än befunno mig, trodde jag uti min enfald, att jag utråkat för själva starren, ty VAD skola jag eljest betänka. Men NU då du så sakerligt tillsammans den så pass Smålänskt loje Herr Arne, kunna jag på den så raka höften författa, att såååå voro icke förfallet. Puh utsuckar jag därföre, ty VEM vilja gå omkringstrosande med den så förargerliga starren måntro?
SvaraRaderaDå du visiterade den så pass igenstängda ärorika restauranten, jag tänker då på den numera så sydländska varianten. Vad jag då förundrar äro, om det virvlade av dessa ungersvennar, medelåders samt halvgamla stofiler, iklädda för korta, för smala, Gållivarehängande byxor. Till dessa bäres gärna för små osynerliga strumpor så att en större del av vristen kunna synas uti all dess prakt. Upphöjer man därpå blicken uppå sagda gestalt, kunna man omedelbums avnjuta skjortan som äro instoppad enkom till hälften innanför den nederhasade byxlinningen. Till denna ensemble bäres gärna en alldeles för trång kavaj. Ärmarne äro för korta och för smala, samt att det stramar betänkerlgt runt midjan då den andre, eller varföre icke den tredje knappen tillslutes. Detta får till följd att det bildas en mängd rynkor runt sagda knapp. För att fullända denna outfit, tarvas den absolut senaste mobilen. Då allt är på plats hos den så pass klädmedvetne gesällen, äro det enkom att utgå för att därpå bedåra de unga möerne.
Jag vill med emfas dock påpeka, att denna utstyrsel ävenledes finnes uti mörk marin. Således icke helt svart. DÄR min vän kunna du få se de kolorerade gamängerna uppå stadens gator samt torg.
Det finnes ävenledes miljontals raaaara små gossar som bara icke kunna uttänka sig ett slags liv utan svarta tröjor med luvor ovanpå den obligatoriska kepsen. På dessa tröjor betror jag att det stå D Ö D A D Ö D A!!!! Det sista betror jag dock i min privata hjärna Den överiga informationen innehaver jag informerats av Camina.
Således Kära Honorine, tarvar vi nu införskaffa enkom persedlar uti svart, ty eljest skola vi bliva rent ut sagt betittade på,
hälsar dig en så smått förundrad
Ruban